Torontos borgmästare vill skära ner – bÃ¥de pÃ¥ budgeten och sig själv

Postat av
7

Torontos kontroversiella borgmästare, Rob Ford

Lokalnyheterna här i Toronto domineras av denna veckas city council special session, ungefär motsvarande kommunfullmäktiges budgetmöte, där 2012 Ã¥r budget ska beslutas. Budgetförslaget som Rob Ford, Torontos borgmästare sedan oktober 2010, har lagt innehÃ¥ller nedskärningar pÃ¥ 10% av stadens driftsbudget och har väckt stora protester – bland nedskärningsförslagen finns minskningar pÃ¥ kollektivtrafiken, stadsbiblioteken och simbassänger bland mycket annat. Om jag har förstÃ¥tt rätt bestÃ¥r City Council av personvalda ledamöter och även om de tillhör partier mÃ¥ste koalitioner byggas för att fÃ¥ majoritet och utfallet verkar än sÃ¥ länge osäkert.

Ford är en kontroversiell politisk figur, konservativ och väldigt olik de proffspolitiker som brukar inneha den här sortens positioner. Han pÃ¥minner nog mest om amerikanska tea party-politiker, bÃ¥de i sin skattesänkariver och ovilja till offentliga utgifter, och i sin totala brist pÃ¥ bekymmer över att visa sin okunskap och ”vanlighet”. Till en av mina kurser fick vi läsa ett lÃ¥ngt porträtt av honom, publicerat strax innan valet, som ger en nÃ¥gorlunda nyanserad bild. MÃ¥nga har frÃ¥gat mig vad jag tycker om Ford, och det är uppenbart att mÃ¥nga jag möter här pÃ¥ universitetet är väldigt kritiska mot honom. Han fick heller inte särskilt mycket stöd i Downtown Toronto utan valdes tack vare de kranskommuner som numera, efter en kommunsammanslagning, ingÃ¥r i GTA (Greater Toronto Area).

Dagens huvudnyhet, innan själva fullmäktige dragit igÃ¥ng, handlade dock inte om nedskärningar i Fords budget, utan nedskärningar för Ford själv. Han och hans bror Doug som är fullmäktigeledamot samt Robs politiska högra hand, har nämligen bestämt sig för att inte bara banta ner Torontos budget, utan ocksÃ¥ sig själva efter viss negativ publicitet kring Fords osunda livsstil. I ett klassiskt ”publicity stunt” vägde de in sig igÃ¥r och har nu lovat att tappa 50 punds (ca 23 kg) pÃ¥ ett halvÃ¥r.

Rob Ford är, även om han säkerligen skulle vara en av de sista politiker jag själv skulle rösta för, onekligen en intressant politisk figur. Han lär återkomma här på bloggen.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kaffebekymmer

Postat av
3

Överallt i Toronto (och resten av Kanada) finns Tim Horton's kaffe. Tyvärr är det lite för blaskigt för min smak...

Efter nästan två veckor här i Toronto börjar nu komma på plats och har kommit igång och börjat jobba på mitt kontor. Och även om det är en världslig sak så har jag stött på mitt första arbetsmiljöproblem: bristen på vettigt kaffe. Hemma på institutionen så har vi ju ett fika/lunchrum med kaffeautomat och jag har ärligt talat inte riktigt funderat på hur central denna ständiga tillgång på kaffe är för mitt arbete.

Här pÃ¥ RCC (Roger Communication Center = byggnaden vi hÃ¥ller till i) finns inget riktigt personalfikarum och även om det finns ett stort rum där studenterna kan äta sin medhavda lunch sÃ¥ finns det inget kaffe där (och knappast möjlighet för mig att ha en kaffebryggare + mjölk i en kyl). Runt om pÃ¥ campus finns det kaffeställen, men nästan överallt har de bara bryggkaffe som här tyvärr innebär en närmast odrickbar blaskig dryck som mer pÃ¥minner om te än om svenskt kaffe. Ã…terstÃ¥r dÃ¥ ställen där har espressobaserat kaffe – det finns ett starbucks i källaren tvÃ¥ hus bort [där en latte kostar c:a 30 kr], och det finns en espressomaskin i kÃ¥rhuset tvärs över gÃ¥rden. Det finns ocksÃ¥ ett riktigt schysst kaffeställe i närheten, men det är ocksÃ¥ i alla fall ett kvarter bort och alltsÃ¥ en hel kafferasts promenad. Jag har alltsÃ¥ hittills tänkt att alternativen är att gÃ¥ lÃ¥ngt för att köpa dyr latte (ohÃ¥llbart i längden) eller vänja mig vid blasket (känns ocksÃ¥ osannolikt).

Efter att ha utgjutit min irritation över detta pÃ¥ twitter under dagen har jag fÃ¥tt en del konstruktiva förslag och uppfattar nu att det trots allt finns en del alternativ: 1) köpa snabbkaffe och ha pÃ¥ kontoret, att ”spetsa” blaskkaffet med 2) skaffa en termos och göra schysst kaffe hemma pÃ¥ morgonen som fÃ¥r räcka under dagen 3) fundera ut nÃ¥gon konstruktiv lösning för att göra kaffe pÃ¥ kontoret. Eventuellt fortfarande ibland gÃ¥ iväg och köpa finkaffe samt kanske ändÃ¥ försöka vänja mig vid blasket.

Imorgon blir det nog en tur till campus bookstore där de enligt tidigare efterforskningar säljer smÃ¥ termosar (och kanske en termosmugg, och dricka kaffe pÃ¥ min morgonpromenad till jobbet). Ã…terstÃ¥r att se om jag kommer ha tillräcklig självorganisering för att hinna och orka göra kaffe pÃ¥ morgnarna. Det känns nästan lite nostalgiskt – under de mÃ¥nga terminer som jag brukade plugga pÃ¥ Carolina hade jag nästan alltid termos…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Morgontrött

Bild

Svara

20120116-072337.jpg

MÃ¥ndag morgon och dags att gÃ¥ upp. Kanske har det redan varit dags en stund… Nu när jag börjat komma pÃ¥ plats är det tydligaste tecknet pÃ¥ att allt inte riktigt blivit vardag än, att jag är väldigt trött pÃ¥ kvällarna och pÃ¥ morgnarna fast jag sover gott hela nätterna. Antar att omställning är energikrävande.

Drop fees! Avgiftsfrågan är het i Toronto

Postat av
1

Över hela Ryersons campus hänger affischer och banners med texten Drop fees! Take to the streets Feb 1st!

Lördag 1a februari är utropad som en National Day of Action av kanadensiska studentkårsfedarationen CFS (motsvarigheten till SFS) och huvudfokus ligger på utbildningsavgifter. Utbildning är en fråga som beslutas om på provinsnivå, och Ontario är den provins som har högst utbildningsavgifter i landet, och den provins där statsanslaget till utbildning är lägst. I förra årets val vann provinsregeringen med ett vallöfte om att sänka utbildningsavgifterna med 30%, men det stipendiesystem som inrättats gäller inte alls alla studenter och utfallet är långt ifrån det som studenterna förväntat sig.

Studentkårerna på universiteten i Toronto, nämligen Ryerson, University of Toronto, York och OCAD ordnar nu en stor gemensam demonstration den 1/2 för att driva på i frågan för sänkta och i förlängningen avskaffade utbildningsavgifter. Demonstrationer i samma kampanj sker runt om i Ontario och i hela landet.

Utbildningsavgifterna varierar mellan olika lärosäten – pÃ¥ Ryerson betalar en grundutbildningsstudent inom husam-omrÃ¥det $6000 CAD per Ã¥r (motsvarar ungefär 42 000 kr) men pÃ¥ ett ingenjörsprogram kan avgiften ligga pÃ¥ 8000 och ännu högre pÃ¥ andra specialistprogram. Utländska studenter betalar betydligt mer, ungefär det dubbla. (Som jämförelse kan sägas att en utländsk masterstudent pÃ¥ Uppsala universitet betalar 90,000-135,000 kr i avgift.)

Det verkar bli en stor demonstration här och runt om i Kanada. Jag tänkte följa frågan och återkommer med rapport och bilder från demonstrationen.

Nationella CFS peppar med följande kampanjvideo:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Paperwork

Bild

Svara

20120109-135104.jpg

Det är en del papper och grejer som mÃ¥ste ordnas innan jag är helt igÃ¥ng – jag har ännu ingen mejladress och tillgÃ¥ng till datasystemen, men nu har jag iaf mitt ”onecard” som fungerar som id-kort, passerkort, bibliotekskort, ja typ allt. Nästa steg blir att skaffa kort pÃ¥ gymmet här pÃ¥ campus samt skaffa ett bankkonto.
Senare i eftermiddag börjar min första kurs, en superspännande kurs om politisk journalistik med Tony Burman, tidigare chef för CBC (kanadensiska public service) och Al-Jazeerah English. Lär bli mer bloggning om den.

Cabbagetown

Postat av
7

Här bor jag.

Efter nÃ¥gra dagar i Toronto hittar jag nu (nÃ¥gorlunda) i mina kvarter och till universitetet, har anpassat mig till tidsomställningen samt lärt mig att även Kanada har Systembolag (även om det heter LCBO) och att lokaltrafiken TTChär är ungefär lika populära som SL i Stockholm. Kvarteren som jag bor i heter Cabbagetown och är ett av mÃ¥nga ”neighbourhoods” här i Toronto. Det finns dels mÃ¥nga etniska bostadsomrÃ¥den och dels mÃ¥nga andra, och det verkar generellt finnas en stark lokalkänsla.

Cabbagetown är egentligen det gamla irländska området, och namnet cabbagetown kommer av att människorna här var så fattiga att de (enligt högst obekräftade källor) odlade kålhuvuden på gårdarna. Området består nästan uteslutande av hus i viktoriansk stil och är enligt wikipedia det största sammanhängande området i denna byggnadsstil i hela Nordamerika. Som ni säkert redan listat ut har kombinationen gamla fina hus och centralt läge lett till en omfattande gentrifiering de senaste decennierna, men det verkar fortfarande finnas en någorlunda blandad befolkning här. Cabbagetown idag har inte alls den etniska prägel som många av de senare områdena, som China town eller Little India.

I omrÃ¥det finns det mesta man kan tänka sig eller behöva, och som man kan tro finns ocksÃ¥ gott om miljövänliga alternativ, alternativa caféer, hälsobutiker och allt möjligt. Södermalmshipsters skulle hitta allt de letar efter här kan jag meddela (har dock inte hittat nÃ¥got surdegshotell). Jag mÃ¥ste erkänna att jag än sÃ¥ länge tycker att Cabbagetown bättre lever upp till mina romantiska drömmar om livet i New York, än vad New York gjorde när jag var där… Jag njuter dock av fantastiskt kaffe frÃ¥n lokala Jet Fuel coffee shop (vars ägare verkar känna alla) och allt annat här och har svÃ¥rt att tro att jag kommer att tröttna, ärligt talat.

Runt om i området finns skyltar som markerar var intressanta och viktiga historiska personer har bott.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Framme i Toronto

Bild

Svara

20120104-063919.jpg

Igår eftermiddag (ungefär runt midnatt svensk tid) landade jag i Toronto. Resan gick bra även om jag gjort misstaget att boka en resa med mellanlandning i USA vilket innebär extra säkerhetskontroller, utcheckning, tull och återincheckning av bagage osv. Men jag kom fram i tid till ett iskallt Toronto. Efter en osedvanligt mild vinter blev det igår plötsligt 20 minusgrader. Idag ska det bara bli några grader kallt och imorgon ska plusgraderna vara tillbaka.

Idag ska jag komma i ordning och upptäcka området, så mer bilder kommer.

På väg västerut: en vår i Kanada

Postat av
3

Imorgon har jag tänkt vakna upp ur knäck- och julmatskoman här hos mina föräldrar och åka tillbaka till Uppsala. Då är det precis en vecka kvar innan jag påbörjar vårens stora äventyr: en utbytestermin som doktorand på Ryerson University, Toronto, Kanada.

Under januari – maj ska jag vistas som gästdoktorand, Visiting Graduate Student, pÃ¥ Ryerson University School of Journalism. Det innebär att jag tar med mig min vanliga doktorandtjänst – bÃ¥de anställningsmässigt och innehÃ¥llsmässigt – men befinner mig som gäst hos forskargruppen pÃ¥ Ryerson och fÃ¥r även möjlighet att gÃ¥ nÃ¥gon kurs inom ramen för deras doktorandprogram Communication & Culture. Mestadels ska jag alltsÃ¥ arbeta med min egen avhandling men i en annan miljö, i en grupp med forskare som kan andra saker än mina kollegor hemma i Uppsala och dessutom pÃ¥ ett annat sprÃ¥k och i ett annat samhälle. Tanken är att jag ska fÃ¥ nya perspektiv, lära mig nya saker, bättra pÃ¥ min engelska men framför allt fÃ¥ tid att skriva. Att det belv just Ryerson berodde pÃ¥ att jag ville Ã¥ka till ett ställe där det fanns en (eller flera) forskare som hÃ¥ller pÃ¥ med religion och massmedia ur ett liknande perspektiv som jag, och pÃ¥ en media/journalistikinstitution snarare än pÃ¥ en teologisk/religionsvetenskaplig. Jag hade tidigare träffat Joyce Smith pÃ¥ en konferens, och eftersom hon och Ryerson passade in väldigt väl pÃ¥ vad jag letade efter, ska hon nu vara min värd i Toronto.

Ryerson är för övrigt ett av Torontos yngsta universitet. Det ligger geografiskt ganska nära det äldre och kändare University of Toronto men har en ganska annorlunda karaktär. Ryerson var från början (1948) en teknisk högskola men byggdes så småningom ut med lärarutbildning och flera andra yrkesutbildningar. Sedan 1993 har man universitetsstatus och en stor bredd av utbildningar och forskning, men karaktären av en kombination mellan yrkesinriktning, entreprenörskap och samhällsengagemang finns kvar. Där finns t ex en känd handelshögskola (Ted Rogers School of Management) men också konstnärliga utbildningar, som dans, bildkonst, skådespelarutbildning och modedesign. Socialt arbete är också en specialitet. Ryerson har ca 28 000 studenter, lite färre än Uppsala alltså, men en helt annan karaktär vilket är en av de saker jag ser fram emot mycket. ent fysiskt består campus av ett antal kvarter betong- och glasbyggnader i centrala Toronto.

Jag ska inte fortsätta med hela Ryersons (eller Torontos) historia eller kultur här och nu, utan vill mest annonsera att den här bloggen antagligen kommer byta lite karaktär framöver. Säkert kommer det handla en hel del om politik, utbildning, forskning, religion och kultur även framöver, men alltså från min nya utsiktspunkt i Toronto. Det kommer säkert också bli mycket mer av vardags- och personligt bloggande eftersom jag antar att det här kommer vara ett sätt att hålla kontakt med vänner, familj och kollegor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ny rektor Рen ny epok (f̦r Uppsala universitet och f̦r mig)

Postat av
1

Avgående rektor Anders Hallberg hänger rektorskedjan över tillträdande rektor Eva Åkessons axlar.

I fredags var det dags att högtidligt och formellt skifta rektor för Uppsala universitet. Anders Hallberg lämnade posten han haft sedan 2006 och tillträdde gjorde Eva Åkesson, fram till årsskiftet prorektor vid Lunds universitet.

Det var en fantastisk dag – en oerhört pampig och fin ceremoni i universitetsaulan (som gÃ¥r att se i sin helhet pÃ¥ video här) där den nya rektorn dessutom höll ett väldigt bra programtal där hon lade fram sin vision för Uppsala universitet. Det fortsatte med middag och dans pÃ¥ Uppsala slott, en middag med ovanligt mÃ¥nga och ovanligt personliga och spirituella tal av och till kvällens tvÃ¥ huvudpersoner rektorerna.

För mig personligen var det också en fantastisk dag. Det var ett högtidligt avslut på den långa process som lett fram till rektorsskiftet. Jag har tillsammans med Klas-Herman Lundgren (som skrivit jättefint om detta) representerat studenterna och doktoranderna i rekryteringsgruppen. Sedan tidigt i våras har vi sållat bland kandidater, ställt frågor och fört fram studenternas synpunkter. Och det är inte bara studenterna som var väldigt glada att det är just Eva som tillträder som rektor nu. Det har varit enormt roligt och lärorikt att få ha varit del i processen, att jobba med Klas-Herman och alla de andra studenterna i rekryteringsprocessen och jag har känt ett väldigt starkt stöd.

Undertecknad tillsammans med Eva Ã…kesson och Klas-Herman Lundgren. Foto: Fatma Aksal

Men för mig var det också sista dagen som student- (eller doktorand-) representant, antagligen någonsin. Sedan jag mer eller mindre av slump valdes in i Uppsala studentkårs fullmäktige våren 2002 har jag haft någon form av representant-uppdrag nästan hela tiden, antingen för Uppsala studentkår eller Sveriges förenade studentkårer som student eller doktorand. Ett litet glapp var det under hösten -07 men då var doktorandansökan redan inskickad och jag visste nog att jag skulle komma tillbaka. Den här gången är det slut på riktigt.

Uppsala studentkår har alltså varit en del av mitt liv i nästan 10 år. Som i alla långa relationer går det ju lite upp och ner, alltid har väl inte kärleken känts helt ömsesidig och jag tror det är bra för både kåren och mig att jag nu ska lägga fokus på annat. Men jag slutar på topp, och jag har haft några av de roligaste och mest lärorika stunderna under de här åren just på kåren. Som bonus har jag fått vänner för livet.

Ja, ni förstår att jag är lite sentimental. Men mest bara glad över att få avsluta min kårtid med en storslagen bal på slottet. Och med att få ha varit med och rekryterat en fantastisk ny rektor till Uppsala universitet. Framtiden är ljus!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,