Idag samlades studenter runt om i Kanada för demonstrationer mot utbildningsavgifter och mot att studenter här ofta får väldigt stora studieskulder om de lånar till avgifterna (vilket är vanligt). Ontario har landets högsta avgifter, och den liberala provinsregeringen gick till val förra året med ett löfte att sänka avgifterna med 30%. Det de har genomfört är inte en avgiftssänkning, utan en sorts återbetalning, men bara till heltidsstudenter från Ontario som kom direkt (inom fyra år) från high school, som har studiestöd/studielån och vars föräldrar inte tjänar över en viss gräns. I realiteten är det en minoritet som fått sänkningen, och studentkårerna protesterar nu dels mot att avgifterna inte sänkts men också mot att de hävdar att provinsregeringen lurat studenterna genom att gå till val med en friserad bild av hur reformen egentligen var tänkt.
Jag var med en stund när studenterna samlades på Ryerson i förmiddags – sedan tågade de bort till University of Toronto där studenter från andra universitet anslöt (och möttes av en motdemonstration från det liberala studentförbundet) och alla gick sedan vidare till provinsregeringens högkvarter vid Queens Park. Lite bilder tog jag också (klicka för att se i full storlek eller kommentera en enskild bild):
Läs även andra bloggares åsikter om politik, bilder, toronto, utbildning, avgifter, studenter, demonstration
Som jag skrivit om tidigare har Kanadas nationella studenkårsfederation utropat 1 februari till en national day of action, och idag pågår stora demonstrationer. På lunchen gick jag och fotade lite här på campus – återkommer ikväll med fler och bättre bilder när jag tömt kameran. Här en bild jag tog med telefonen.
Dagens feelgoodnyhet här i Toronto: två highschool-kids har skickat upp en legogubbe i rymden tillsammans med en kamera med hjälp av en ballong. Kolla in videoklippet:
Läs mer hos CBC (public service-nyheterna):
Lego man sent to space by Toronto teens – Toronto – CBC News.
Läs även andra bloggares åsikter om Toronto, rymden, experiment, lego
Torontos kontroversiella borgmästare, Rob Ford
Lokalnyheterna här i Toronto domineras av denna veckas city council special session, ungefär motsvarande kommunfullmäktiges budgetmöte, där 2012 år budget ska beslutas. Budgetförslaget som Rob Ford, Torontos borgmästare sedan oktober 2010, har lagt innehåller nedskärningar på 10% av stadens driftsbudget och har väckt stora protester – bland nedskärningsförslagen finns minskningar på kollektivtrafiken, stadsbiblioteken och simbassänger bland mycket annat. Om jag har förstått rätt består City Council av personvalda ledamöter och även om de tillhör partier måste koalitioner byggas för att få majoritet och utfallet verkar än så länge osäkert.
Ford är en kontroversiell politisk figur, konservativ och väldigt olik de proffspolitiker som brukar inneha den här sortens positioner. Han påminner nog mest om amerikanska tea party-politiker, både i sin skattesänkariver och ovilja till offentliga utgifter, och i sin totala brist på bekymmer över att visa sin okunskap och ”vanlighet”. Till en av mina kurser fick vi läsa ett långt porträtt av honom, publicerat strax innan valet, som ger en någorlunda nyanserad bild. Många har frågat mig vad jag tycker om Ford, och det är uppenbart att många jag möter här på universitetet är väldigt kritiska mot honom. Han fick heller inte särskilt mycket stöd i Downtown Toronto utan valdes tack vare de kranskommuner som numera, efter en kommunsammanslagning, ingår i GTA (Greater Toronto Area).
Dagens huvudnyhet, innan själva fullmäktige dragit igång, handlade dock inte om nedskärningar i Fords budget, utan nedskärningar för Ford själv. Han och hans bror Doug som är fullmäktigeledamot samt Robs politiska högra hand, har nämligen bestämt sig för att inte bara banta ner Torontos budget, utan också sig själva efter viss negativ publicitet kring Fords osunda livsstil. I ett klassiskt ”publicity stunt” vägde de in sig igår och har nu lovat att tappa 50 punds (ca 23 kg) på ett halvår.
Rob Ford är, även om han säkerligen skulle vara en av de sista politiker jag själv skulle rösta för, onekligen en intressant politisk figur. Han lär återkomma här på bloggen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Toronto, Kanada, Rob Ford, budget, bantning, nedskärningar
Överallt i Toronto (och resten av Kanada) finns Tim Horton's kaffe. Tyvärr är det lite för blaskigt för min smak...
Efter nästan två veckor här i Toronto börjar nu komma på plats och har kommit igång och börjat jobba på mitt kontor. Och även om det är en världslig sak så har jag stött på mitt första arbetsmiljöproblem: bristen på vettigt kaffe. Hemma på institutionen så har vi ju ett fika/lunchrum med kaffeautomat och jag har ärligt talat inte riktigt funderat på hur central denna ständiga tillgång på kaffe är för mitt arbete.
Här på RCC (Roger Communication Center = byggnaden vi håller till i) finns inget riktigt personalfikarum och även om det finns ett stort rum där studenterna kan äta sin medhavda lunch så finns det inget kaffe där (och knappast möjlighet för mig att ha en kaffebryggare + mjölk i en kyl). Runt om på campus finns det kaffeställen, men nästan överallt har de bara bryggkaffe som här tyvärr innebär en närmast odrickbar blaskig dryck som mer påminner om te än om svenskt kaffe. Återstår då ställen där har espressobaserat kaffe – det finns ett starbucks i källaren två hus bort [där en latte kostar c:a 30 kr], och det finns en espressomaskin i kårhuset tvärs över gården. Det finns också ett riktigt schysst kaffeställe i närheten, men det är också i alla fall ett kvarter bort och alltså en hel kafferasts promenad. Jag har alltså hittills tänkt att alternativen är att gå långt för att köpa dyr latte (ohållbart i längden) eller vänja mig vid blasket (känns också osannolikt).
Efter att ha utgjutit min irritation över detta på twitter under dagen har jag fått en del konstruktiva förslag och uppfattar nu att det trots allt finns en del alternativ: 1) köpa snabbkaffe och ha på kontoret, att ”spetsa” blaskkaffet med 2) skaffa en termos och göra schysst kaffe hemma på morgonen som får räcka under dagen 3) fundera ut någon konstruktiv lösning för att göra kaffe på kontoret. Eventuellt fortfarande ibland gå iväg och köpa finkaffe samt kanske ändå försöka vänja mig vid blasket.
Imorgon blir det nog en tur till campus bookstore där de enligt tidigare efterforskningar säljer små termosar (och kanske en termosmugg, och dricka kaffe på min morgonpromenad till jobbet). Återstår att se om jag kommer ha tillräcklig självorganisering för att hinna och orka göra kaffe på morgnarna. Det känns nästan lite nostalgiskt – under de många terminer som jag brukade plugga på Carolina hade jag nästan alltid termos…
Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, toronto, ryerson, vardag, ilandsproblem, arbetsmiljö
Måndag morgon och dags att gå upp. Kanske har det redan varit dags en stund… Nu när jag börjat komma på plats är det tydligaste tecknet på att allt inte riktigt blivit vardag än, att jag är väldigt trött på kvällarna och på morgnarna fast jag sover gott hela nätterna. Antar att omställning är energikrävande.
Över hela Ryersons campus hänger affischer och banners med texten Drop fees! Take to the streets Feb 1st!
Lördag 1a februari är utropad som en National Day of Action av kanadensiska studentkårsfedarationen CFS (motsvarigheten till SFS) och huvudfokus ligger på utbildningsavgifter. Utbildning är en fråga som beslutas om på provinsnivå, och Ontario är den provins som har högst utbildningsavgifter i landet, och den provins där statsanslaget till utbildning är lägst. I förra årets val vann provinsregeringen med ett vallöfte om att sänka utbildningsavgifterna med 30%, men det stipendiesystem som inrättats gäller inte alls alla studenter och utfallet är långt ifrån det som studenterna förväntat sig.
Studentkårerna på universiteten i Toronto, nämligen Ryerson, University of Toronto, York och OCAD ordnar nu en stor gemensam demonstration den 1/2 för att driva på i frågan för sänkta och i förlängningen avskaffade utbildningsavgifter. Demonstrationer i samma kampanj sker runt om i Ontario och i hela landet.
Utbildningsavgifterna varierar mellan olika lärosäten – på Ryerson betalar en grundutbildningsstudent inom husam-området $6000 CAD per år (motsvarar ungefär 42 000 kr) men på ett ingenjörsprogram kan avgiften ligga på 8000 och ännu högre på andra specialistprogram. Utländska studenter betalar betydligt mer, ungefär det dubbla. (Som jämförelse kan sägas att en utländsk masterstudent på Uppsala universitet betalar 90,000-135,000 kr i avgift.)
Det verkar bli en stor demonstration här och runt om i Kanada. Jag tänkte följa frågan och återkommer med rapport och bilder från demonstrationen.
Nationella CFS peppar med följande kampanjvideo:
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kanada, toronto, utbildning, avgifter, utbildningsavgifter, ryerson, studenter, studentkårer
Det är en del papper och grejer som måste ordnas innan jag är helt igång – jag har ännu ingen mejladress och tillgång till datasystemen, men nu har jag iaf mitt ”onecard” som fungerar som id-kort, passerkort, bibliotekskort, ja typ allt. Nästa steg blir att skaffa kort på gymmet här på campus samt skaffa ett bankkonto.
Senare i eftermiddag börjar min första kurs, en superspännande kurs om politisk journalistik med Tony Burman, tidigare chef för CBC (kanadensiska public service) och Al-Jazeerah English. Lär bli mer bloggning om den.
Social Widgets powered by AB-WebLog.com.
