Marta Axner

Vissa tidningsartiklar, eller i alla fall vissa teman, återkommer varje år som ett brev på posten. Och så här års, bland långtidsväderprognoser över sommaren, rapporter från olyckor med studentflak och fästingvarningar kommer också alltid artiklar om att det är ont om blod. Senast i gårdagens DN (ej på nätet).

Alla får inte ge blod, och reglernas rimlighet kan diskuteras - hur många kvinnor vet med säkerhet om deras (tillfälliga?) sexpartner haft sex med en annan man tidigare, och varför är just norden yttersta gränsen för alltings farlighet - men vi som kan ge blod bör ändå göra en insats. Det tar inte så lång tid, det gör inte så ont och det är faktiskt ganska trevligt. Jag var där igår och tycker att du ska gå dit idag! På lördag är det också internationella blodgivardagen och då kommer det dyka upp blodbussar här och var på välbesökta platser i Sverige.
Närmaste blodcentral hittar du på www.geblod.nu.
Andra bloggar om: blodgivning, vård, blodgivare

På hemsidan för centrum för studier av religion och samhälle där jag jobbar brukar det dyka upp krönikor varje månad. Den här gången är det jag som skrivit.

En mer nyanserad bild av Islam 

I månadsskiftet mars-april hålls en spännande konferens med forskare från Centrum för studier av Religion och Samhälle (där jag har min arbetsplats) tillsammans med många fler om en brännande fråga: välfärden i ett föränderligt samhälle, och framför allt kyrkors och frivilliga organisationers plats som välfärdsaktörer. Konferensen är ett av flera resultat av forskningsprojektet Welfare and Religion in Europe men är inte i första hand tänkt som en forskningskonferens utan målgruppen är “Beslutsfattare och anställda med ansvar för den svenska välfärdspraktiken inom Svenska kyrkan, offentlig förvaltning, andra kyrkor och frivilligorganisationer ” enligt programmet. Bland föreläsarna finns en rad forskare inom områdt, men också Stockholms stadsmissions direktor Marika Markovits och andra aktörer inom fältet. Även medverkan från socialdepartementet är utlovad.

Frågor som kommer ställas under dagarna är bland andra följande:

• Vilken betydelse för människor har samhällsförändringar och de olika metoderna att organisera välfärden på?
• Håller den svenska modellen på att närma sig den kontinentala byggd på familjen
– eller den engelska modellen med hög grad av frivillighet – eller den tyska med en stark roll för kyrkan?
• Vad kan Sverige lära av andra modeller? Vad kan vi bidra med?
• Vilka är fördelar och nackdelar med att kyrkor och ideella organisationer får en större roll i omsorgen av människor?
• Vilken roll spelar jämställdhetsfrågor för välfärden?
• Riskerar kyrkans kritiska röst att försvinna om kyrkan blir alltför mycket utförare av tjänster?

Mer information finns hor universitetets kurssekretariat, och hela programmet finns som pdf här.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, konferens, välfärd, kyrkan, ideell sektor, frivillighet, socialpolitik, tips, religion

Att det är betydligt lättare att göra en bra sågning än en bra hyllning är ett välkänt faktum inom (kultur)kritiken. Kanske är det delvis en kvarleva av 90-talets ironi - det är ju mycket mindre farlgit att definiera sig utifrån någon man inte gillar än något man faktiskt tycker om eller uppsakttar. Men igår läste jag först Schampoo rising som skriver just om detta, om svårigheten med kritik och ett upplyftande exempel, arkitekturtidskriften med jsut namnet kritik.

Och när jag sedan bläddrade i senaste Fokus hittade jag ett utmärkt exempel på att det faktiskt går att komma bort från det slentrianmässiga sågandet. Jessica Gedin skriver (bara i pdf på nätet) en lågmäld hyllning till något väldigt otippat: popsångaren Martin Svenssons debutroman “Hej! Mitt namn var Elton Persson”. Där hon förväntat sig att få göra en sågning blev hon glatt överraskad. Eller som hon avslutar artikeln:

Och på ett sätt är »Hej! Mitt namn var Elton Persson« en liten pärla, en pärla för svin – svin som jag, som sökte ett skvaller men fann en skribent.

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, litteratur, böcker, kritik

För i så fall har du verkligen missat något. Mad Men, nyss belönad med två Golden Globe-priser (bästa tv-drama och bästa manliga huvudroll i tv-serie) handlar om reklambranschens 60-tal i New York och är snygg, välspelad, rolig, smart skriven och inte så lite intressant. Serien hade premiär i Sverige på kanal 9 förra veckan, och ikväll går de två första avsnitten i repris kl 21.00 och 21.55. Följ den fortsättningsvis på torsdagar eller söndagkvällar, alltså.

Läs mer om Mad Men hos Teresa.

Läs även andra bloggares åsikter om tv, tv-serier, mad men, kanal 9, kultur

Seminarium på Sigtunastiftelsen lördag 8/12 kl 13.00:

Media - vår tids religion?

Ett livsstilsseminarium om mediers funktion som plattform för existentiella frågor. Är medierna en hjälp i sökandet efter meningen med livet eller faller vi offer för mediesamhällets ideal? Är vi mindre religiösa idag än tidigare, eller bara religiösa på ett annat sätt?
Tomas Axelsson, forskare och lärare i medie- och kommunikationsvetenskap, Högskolan Dalarna, har skrivit boken Film och religion. Livstolkning på vita duken
Marta Axner, präst, politiker och bloggare, har skrivit om hur tjejer som tittar på Sex and the city kopplar ihop programmet med egna erfarenheter och värderingar kring relationer, sexualitet och kön
Mia Lövheim, författare till boken Sökare i cyberspace, lärare och forskare vid teologiska institutionen, Uppsala universitet

Fri entré. Information och föranmälan senast 3/12 till program@sigtunastiftelsen.se eller 08– 592 589 85. Läs mer på sigtunastiftelsen.se

Idag har jag en krönika i efterarbetet: månaden som gud glömde. inte min vassaste text nånsin, men ändå.

Jag tillbringade allahelgonahelgen som lägerpräst på rollspelsläger med Camelot, rollspelsföreningen inom Svenska kyrkans unga. En av deltagarna på lägret var Sonja Schwarzenberger, programledare och krönikör, som skrivit väldigt fint om föreningens ideologiska rötter hos kung arturs runda bord och fransiscus tjänarideal - och om en regering som skulle behöva mer av den varan. Läs!

Lars Berge skriver en läsvärd krönika idag i svd om chiquitas blodiga historia, inblandning i militärkupper och hur man idag (med hjälp av pr-byrån Hill & Knowlton) försöker skrämma bloggare och skribenter till tystnad även i Sverige.

Efter en serie sammanslagningar med andra bolag har United Fruits idag blivit Chiquita. Ett bolag som så sent som i våras bötfälldes av det amerikanska justitiedepartementet för att ha betalat ut miljonbelopp till Förenade självförsvarsstyrkorna, AUC. Den colombianska högermilisen är av USA stämplad som en terrororganisation och anklagas för systematiska massakrer, tortyr och kidnappningar i de områden Chiquita har sina plantager. Men det här vill naturligtvis inte bananjätten att jag ska bry mig om när jag trängs vid fruktdisken på Ica en fredagseftermiddag.

Därför låter de pr-firman Hill & Knowlton ringa runt och försöka tala de svenska journalister och bloggare som haft oskicket att skriva om den pågående rättsprocessen mot företaget till rätta. Dessutom har de försett sina bananer med ett klistermärke med en groda som symboliserar Chiquitas omsorg för djungelns djur och arbetarna på plantagerna. Ekotrenden i butikshyllorna är en välkommen utveckling. Men en liten gullig groda skriver inte om historien.

Några av de bloggare som skrivit om Chiquita:

Vida Latina

Syrran

Lisa Förare Winbladh

Andra bloggar om: chiquita, bananer, storföretag, mänskliga rättigheter, Hill & Knowlton

Två tips apropå stureplansdomen:

Kajsa Borgnäs skriver som vanligt klokt, den här gången om att mäns fysiska och sexuella våld mot kvinnor inte kan förstås särskilt från mäns överordning och dominans av utrymme på andra områden. Dagens must-read.

Lite mindre självklar koppling: Forum för levande historia har ett projekt kring åskådarrollen som heter Spelar roll. Från det projektet kommer den här filmen. Om vi inte accepterade när människor behandlar varandra illa (även i mindre extrema situationer än i filmen) så skulle mycket av det sexuella och vardagsvåldet kunna hindras.

Andra bloggar om: våld, stureplan, kajsa borgnäs, våldtäkt, ansvar

p.s. om någon vet varför jag inte lyckas bädda in filmer från You tube i wordpress så tar jag tacksamt emot lite support. d.s.