Marta Axner

Jag har inte skrivit så mycket om FRA-lagen (mer än ett kort ställningstagande). Anledningen till det är dels att jag inte varit så insatt, särskilt i jämförelse med alla andra som skrivit mycket och initierat, dels att jag inte hunnit tänka färdigt - inte om lagen i sig, utan om fenomenet bloggbävning. Och jag vet inte om jag har så mycket mer att skriva nu, mer än att det här onekligen är en brytpunkt för bloggarnas deltagande i den parlamentariska politiken. Jag ska nog reflektera lite till. Läs så länge metareflektioner från erlanderbrigaderna och Ulf Bjereld.

Nu lämnar jag uppsala för grönbete och konfirmadläger vid siljan. Ska försöka hinna med lite bloggande ändå.

Andra bloggar om: politik, fra, bloggbävning

Idag har jag ägnat mig åt Byggnadsnämndens årliga utflyktsdag - varje vår avslutar BN terminen med att besöka några aktuella byggprojekt i olika faser av processen. Det har varit en väldigt lärorik och intressant dag som dels spenderats på promenadavstånd från stadshuset - resecentrum, dragarbrunnsgatan, posthuset samt parkeringshuset grimhild som blivit inbyggt i bostadsrätter - och dels i stråket längs med Dag Hammarskölds väg - akademiska sjukhuset, kvarteret blåsenhus och ultuna. Antagligen skulle jag inte kunna göra dessa olika projekt rättvisa med en rapprot från en itnrycksrik dag, men bara konstatera vilken förmån det är vara med och fatta långsiktiga beslut som spelar roll för människornas vardag i vår stad för lång tid framöver (även om just de projekt vi besökte idag mestadels beslut innan jag valdes in i nämnden 2006).

Mest fascinerad är jag nog trots allt av jätteprojektet resecentrum. Det har sagts förut, men när centrumet och omkringliggande byggnader invigs 2011 kommer det att skifta tyngdpunkten i hela city. Titta gärna på den innehållsrika hemsidan för projektet, där man kan hitta allt från formella dokument till datoranimerade filmer och arkitektritningar. Lägg särskilt märke till hur mycket park det kommer bli runt stationsområdet och hur den nya centralpassagen verkligen kommer binda ihop östra och västra delen av staden.

Apropå centralpassagen fick vi gå ner en bit i den idag, fast den är långt ifrån färdig och öppen för allmänheten. Jag var helt fascinerad, inte minst av sikten mot slottet och hur bred och öppen den kändes. Och det är ju bara att inse när jag läser ovanstående meningar, och funderar på hur många timmar jag idag har ägnat åt att imponerad titta på betongplattor och byggskisser, att jag nog snart blivit betongsosse på riktigt

Andra intressanta bloggar om: politik, stadsplanering, uppsala, resecentrum, betong

Ja, så många kongressrapporter blev det inte från mig. Å andra sidan finns desto fler i kongressbloggen. Och efter helgen kommer uttalanden och pressmeddelanden upp på studentförbundets hemsida. Det var hur som helst en lyckad kongress på många sätt, allt ifrån organisationen till stämningen och besluten.

För mig personligen var det en positiv upplevelse på alla sätt, men kanske framför allt då jag på lördagkvällen fick motta Studentförbundets pris till Ola S Svenssons minne som varje år delas ut till en (nuvarande eller tidigare) studentförbundare som bedrivit “radikal, kritisk och välformulerad idédebatt i tal eller skrift” i Svenssons anda. Jag är otroligt hedrad och stolt över det naturligtvis, särskilt som tidigare pristagare varit några av den yngre generationens viktiga s-debattörer som Nisha Besara, Klas Gustavsson och Katrine Kielos. I det sällskapet är det en ära att få räknas in, och jag måste ju tillstå att mitt beslut att låta bloggen återuppstå nu känns som inte bara rätt beslut utan också att jag har fått en rejäl push att fortsätta skriva också. Det ska nog bli mer idédebatt här framöver…

Andra bloggar om: politik, s-studenter, kongress, pris, idédebatt

För en stund sedan valde s-studenters kongress förbundsledning: Kajsa Borgnäs ordförande, Daniel Gullstrand sekreterare och Linus Samuelsson kassör valdes alla om till ytterligare ett verksamhetsår. Kajsa höll ett (som vanligt) lysande linjetal osm förhoppningsvis dyker upp på hennes blogg snart.

En ny styrelse har också valts, enhälligt i enlighet med valberedningens förslag.

Uppdatering: länk till kajsas tal.

S-studenters kongress rullar på och snart är dag ett över. Jag har gjort debut som mötesordförande tillsammans med superproffset Julia, och vi har hållit tiden och det mesta går bra. Förutom att ventilationen inte fungerat har allt rullat perfekt, vi är till och med i tid. Idag har vi lyssnat på flera talare - Carin Jämtin, Micke Damberg, Nalin Pekgul, Jytte Guteland, Mattias Vepsä och Marita Ulvskog - samt behandlat motioner. De har handlat om allt från vargstammen till skattenivåer och ekologisk bomull.

Största debatten har varit i frågan om s-studenter skulle ta ett uttalande i frågan om Lissabonfördraget. Efter en lugn och saklig debatt ställde sig kongressen med stor majoritet bakom ett uttalande med följande innebörd:

“s-studenter ställer sig positiva till Lissabonfördraget men att frågan om kollektivavtelets ställning och strejkrätten ska vara till fullo utredd och garanterad innan Lissabonfördraget ratificeras av den svenska riksdagen.”
Fullständigt uttalande kommer från redaktionskommittén på söndag.

Nu pågår åsiktstorg resten av kvällen om stadgar, verksamhetsplan och framför allt nytt Högskolepolitiskt program. Allt detta ska sedan debatteras i plenum imorgon och på söndag.

För lite mer färgstark rapporering med bilder rekommenderas igen kongressbloggen.blogg.se

Om ett par minuter inleds s-studenters årliga kongress, denna gång i lärarutbildningens lokaler vid Thorhildsplan i Stockholm. Undertecknad kommer fungera som mötesordförande så det blir kanske inte så mycket bloggat. Följ istället kongressen via kongressbloggen eller s-studenters hemsida.

Andra bloggar om: politik, kongress, s-studenter, socialdemokraterna

Det känns ju nästan lite fånigt att skriva om det här när i stort sett alla andra gjort det redan. Men ändå: regeringen vill avlyssna oss en masse. FRA-lagen är ett galet förslag och vill du veta varför och vad du kan göra kan du läsa mer här.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, övervakning

alltså, det är inte utan att man blir knäsvag. Jag hörde från början till Hillarys supportrar. Och jag tror fortfarande att det inte hade gått att överskatta betydelsen för alla världens kvinnor om världens starkaste (enda?) supermakt skulle ledas av en kvinna. Men nu har det ju i praktiken varit klart länge, och jag skulle med stolthet rösta på Obama om jag kunde. Desto mer när man får se tal som det här.

Uppdatering: det ska alltså finnas en inbäddad video i det här inlägget. Men fast koden syns så syns inte fönstret i posten. skumt. Klicka här för att se Obama tacka Clinton istället.

Andra bloggar om: politik, obama, usa, tal, clinton

I förra veckan presenterades Doktorandspegeln, Högskoleverkets enkät om hur doktoranderna i Sverige upplever sin situation. Många skulle vilja ha bättre introduktion och bättre handledning, och det är slående hur liten skillnad det är jämfört med för fem år sedan då den förra gjordes. Inga stora förbättringar av doktorandernas situation har skett. Mest anmärkningsvärt och alarmerande är hur många kvinnliga doktorander som upplever sexuella trakasserier och upplever sig negativt särbehandlade pga sitt kön. I kombination med att fler kvinnor än män känner hög stress, mår sämre och är mer sjukskrivna (och färre kvinnor stannar i akademien efter doktorsexamen) framkommer en bild av att kvinnor inte har samma möjligheter att verka inom universitetet och högskolor än män.

Om detta skriver doktorandföreträdarna RIKARD LINGSTRÖM, ordförande i Sveriges Doktorandförening, MATTIAS WIGGBERG, ordförande i SFS Doktorandkommitté och ANTON FORSBERG, ordförande i Sveriges Doktorander i en debattartikel i Corren idag.

De skriver bland annat:

Doktorandspegeln visar på anmärkningsvärda skillnader i svaren mellan män och kvinnor i synen på forskarutbildningen. 22 procent av kvinnorna uppger till exempel att de i ”i mycket hög grad” har upplevt stress eller press som har gett negativa erfarenheter, jämfört med 16 procent av männen. Kvinnorna upplever också i högre utsträckning att kraven inom forskarutbildningen är för höga. De kvinnliga doktoranderna känner sig i lägre utsträckning som en del av forskarkollektivet och ser i lägre grad miljön som kreativ. Dessa resultat bör sammantaget ses i perspektivet att andelen kvinnor som varit sjukskrivna i mer än 14 dagar är nästan tre gånger så hög som andelen bland männen.

Var fjärde kvinna svarade att de upplevt att de blivit negativt särbehandlade på grund av kön. Bland männen var motsvarande andel endast sex procent. Så många som nio procent av kvinnorna upplevde också att de någon gång under utbildningen blivit utsatta för sexuella trakasserier .

De stora skillnaderna i svaren bör analyseras utifrån den stora obalans som finns mellan andelen kvinnor och män inom högskolan. Inom forskarutbildningen är andelen kvinnor lägre än inom grundutbildningen, och ju högre man når i den akademiska hierarkin, desto lägre är andelen kvinnor. Mindre än var femte professor är kvinna. Det är inte orimligt att denna obalans också sätter avtryck i hur kvinnor upplever sin arbetssituation om detta också innebär att manliga normer och strukturer dominerar inom verksamheten. Oavsett detta indikerar dessa resultat tydligt att en lång väg återstår innan högskolan kan betraktas som en jämställd arbetsplats.

Andra intressanta bloggar om: politik, jämställdhet, utbildning, forskning, högskoleverket, doktorander

DN skriver idag om en rapport från Högskoleverket där det framgår att lärare på universitet och högskolor (adjunkter, lektorer och professorer - doktorander och timlärare som knappast har bättre villkor finns inte med) jobbar runt 14 timmar övertid per vecka i snitt. Några anledningar som nämns är att antalet studenter ökat, att förkunskaperna och därmed behoven hos studenterna skiljer sig mer åt, besparingar har gjorts på administrativ personal vilket gjort att dessa uppgifter läggs på lärarna. Dessutom saknas tillräcklig ledarkompetens hos institutionsledarna. Nu är det här ju inget snitt över året (liksom i skolvärlden är tempot ofta lägre på sommaren) men även om årssnittet är lägre är det en skrämmande bild.
Siffrorna är naturligtvis anmärkningsvärda, samtidigt som det inte är en obekant bild för den som är verksam inom högskolevärlden, särskilt inom hum-sam-området. Antalet timmar med lärarledd undervisning är ofta skrämmande låg på många kurser, och då får dessutom inte lärarna särskilt mycket tid till förberedelser, handledning och examination. Studentkårerna har påtalat problemen och drivit frågan, men även ett ganska modest krav som 10 timmars undervisning i veckan som Uppsala studentkår driver är närmast utopiskt långt från dagens verklighet i många ämnen. Den mer osynliga sidan, ur ett studentperspektiv är, förutom det som tas upp i rapporten här (att lärarna lägger massor med obetald tid för att hålla en hjälplig nivå på kvaliteten), också att många universitetslärare på de fattigare institutionerna har en osäker arbetssituation, där många jobbar deltid på tillfälliga vikariat eller timmar. Förutom den stress och osäkerhet det innebär för den enskilda läraren ger det också sämre kontinuitet och planering i ämnenas olika kurser, något som också märks i utbildningskvaliteten.

Nyckeln ligger i resursfördelningssystemet och i storleken på anslagen som ges till lärosätena och hela den högre utbildnignen i Sverige. I artikeln får man lätt uppfattningen att det är utbyggnaden av högskolan och det ökande antalet studenter, framför allt från studieovan bakgrund, som är problemet. Och i en mening är det naturlgitivs så, att mängden studenter har påverkat situationen. Men lösningen är inte att strypa tillströmningen av studenter eller att sluta anstränga sig för att bryta den sociala snedrekryteringen.

Det som behövs är större anslag per student, men också att principerna för resursfördelning förändras. Många av de uppdrag som getts högskolorna har inte finansierats alls, det ges inga särskilda pengar för att jobba med jämställdhet, motverka snedrekrytering, studentinflytande, kvalitetsarbete, hållbarhetsarbete o.s.v. Om några studenter dessutom kräver mer resurser, kan lösningen inte vara att stänga dessa ute, utan se till att de resurserna finns. Det nuvarande systemet där institutionerna får pengar för varje student som klarar sig/tar poäng sätter dessutom tryck på lärarna att godkänna studenter och inte ta tid för omtentor eller ytterligare hemuppgifter påverkar också både lärarnas situation och utbildningskvaliteten.
Här finns verkigen en fråga där studentkårerna borde göra gemensam sak med lärarfacken och kanske även lärosätena - mer pengar till högre utbildning är inget lyxkrav utan en förutsättning för både en dräglig arbetsmiljö och en god utbildning.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om politik, utbildning, arbetsmiljö, utbildningskvalitet, övertid, studenter

På hemsidan för centrum för studier av religion och samhälle där jag jobbar brukar det dyka upp krönikor varje månad. Den här gången är det jag som skrivit.

En mer nyanserad bild av Islam 

I två intressanta artiklar på DN:s kultursidor (igår och idag) skriver Stefan Jonsson om den strukturella diskrimineringen och hur den omfattande forskningen och statliga utredandet på området de senaste åren gått spårlöst förbi i såväl politisk debatt som i politiska förslag. Utredning efter utredning har kartlagt diskrimineringen och dess mekanismer, och framför allt slagit fast: det är inte ett “invandrarproblem”, utan ett samhällsproblem. Lösningarna ligger inte i säråtgärder utan i att se på helheten. Det betyder inte, säger Jonsson, att det finns nån stor ond rasistisk konspiration, men att lika väljer lika och det ger effekter på helheten. Men som han skriver (i dagens artikel), det är en obekväm sanning som Sverige inte vill veta om sig självt. Och särskilt inte från forskare som har konstiga namn eller talar med brytning.

Förutom det förtjänstfulla i att sammanställa och peka på diskrepansen mellan (massiv) forskning och utredning å ena sidan och bristen på politiska förslag å andra sidan, tycker jag det här är det itnressantaste i de två artiklarna. Jonsson pekar på att en stor sak trots allt hänt: de utredare och forskare som varit aktuelle i det här skeendet är inte “vita svenskar” utan har själva någon form av migrationsbakgrund. Det är inte majoritetssamhällets experter som talar om “invandrarproblemen” här. Och det är en viktig utveckling. Svensk antirasism har länge varit märkligt “vit”, fokuserat mycket på extremism och uttalade rasistiska och nationalistiska rörelser och många talespersoner har varit avhoppare eller andra “experter”. De är naturligtvis viktiga att hålla koll på, men en verklig folkrörelse mot rasism måste till stor del bygga på de som själva utsätts för rasismen - på samma sätt som män självklart kan delta den feministiska kampen men utan en bas av kvinnnor blir den ett teoretiskt projekt utan verklighetsförankring.

Föga förvånade har de liberala bloggarna redan börjat dissa Jonsson. Och i en del kommentartrådar dyker de obehagliga personangreppen på fr a Kamali (som Jonsson skriver om i artiklarna) upp igen. Jag hoppas på en mer konstruktiv debatt framöver.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om politik, integration, rasism, diskriminering, stefan jonsson, masoud kamali

Efter viss turbulens, offentliga avhopp och debatt på DN:s kultursidor presenterades idag tidskriften Bangs nya redaktion. Nya chefredaktörer blir journalisterna Lawen Mohtadi och Sonja Schwarzenberger, och ny formgivare och webbredaktör blir Cajsa Unnbom.

Förutom att jag naturligtvis är sjukt stolt över gamla goda vännen Sonja, är jag också väldigt glad för Bangs skull. Båda de nya redaktörerna har gedigen journalistisk bakgrund, båda från Sveriges radio, och har på olika sätt jobbat med feministiska frågor. Med den nya redaktionen får tidskriften också en bredd i och med den goda kompetensen i antirasistiska och intersektionalitetsfrågor.
En av stridsfrågorna i debatten om Bang har handlat om att bredda eller ha en mer teoretisk inställning (som jag uppfattat det iaf) och med de här redaktörerna tror jag både att tidskrifter kommer att ha fler perspektiv och vara mer läsvänlig även för den som inte är genusvetare. Trots min egen akademiska läggning har jag ibland tyckt att Bang varit alltför tung - om det egentligen varit en innehållsfråga eller formgivningsfråga låter jag vara osagt. Men jag ser hur som helst mycket fram emot att läsa nya Bang.
Så här presenteras den nya redaktionen i pressmeddelandet:

Sonja Schwarzenberger har i många år verkat som programledare för Sveriges Radio P3, bland annat för Frank och Kvällspasset. Hon startade det första radioprogrammet om kläder med Sonjas Garderob och har också gjort en serie avsnitt för SVT:s Packat och Klart. Sonja Schwarzenberger har även medverkat som författare i antologin Könskrig och skrivit krönikor i Punkt.se.

Lawen Mohtadi har främst jobbat som samhälls- och kulturjournalist på en rad redaktioner på Sveriges Radio, däribland Folkradion, Front i P3, Studio Ett och Kulturnytt. Som frilans har hon återkommande medverkat i Expressens kultursida, Arena och Hufvudstadsbladet. Lawen Mohtadi är en av grundarna och redaktörerna för den feministiska och antirasistiska tidskriften Slut.

Cajsa Unnbom är journalist, formgivare och webbarbetare. Som redaktör för tidskriften Artikel 14 har hon i flera år bevakat migration och flyktingpolitik. Hon är formgivare för tidskriften Slut, deltar i intersektionell aktivism och har bland annat arbetat för RFSU, Rädda Barnen, FARR, Stockholm Pride, Kom Ut och TCO.

Bilden kommer från bang.se och är tagen av Maria Zerihoun.

Andra intressanta bloggar om: politik, feminism, bang, sonja schwarzenberger, lawen mohtadi, cajsa unnbom

Efter visst övervägande har jag bestämt mig för att ge bloggandet en ny chans. Det har varit ganska skönt utan. Men lite tråkigt också. Så jag ska ge det ett nytt - sista? - försök. Vet inte om det är sista dödsryckningarna eller en verklig nystart. Och hur frekvent skrivandet blir vet jag inte heller. Men ett seriöst försök ska det bli iaf.