Marta Axner

Nu pågår Svenska kyrkans Fastekampanj för fullt, och temat är Vatten för livet. Olika aktiviteter pågår runt om i landet fram till påsk, och i år sker en hel del kampanjande på nätet.

På Svenska kyrkans webbplats kan man starta sin egen insamling för trädplantering, byggande av dass eller en vattencistern nånstans där det behövs. Du går helt enkelt in på kampanjsidan och klickar på starta insamling. Där kan du också söka efter någon särskild insamling du vet pågår.

Annars kan du gärna hjälpa till att fylla “min” hink med vatten för trädplantering. Det är hur enkelt som helst att ge en gåva direkt via sms, internetbank eller kort.

Läs även andra bloggares åsikter om vatten, svenska kyrkan, fastekampanj, vatten för livet, bistånd, trädplantering

Det blev en högtidlig ceremoni, undertecknandet av Uppsala Interfaith Climate Manifesto 2008 i Domkyrkan ikväll. Ceremonin inleddes med olika “calls” från olka religiösa traditioner - samisk jojk, muslimskt böneutrop, buddhistisk gonggong och domkyrkans klockor. I kyrkan följde sedan läsningar ur olika heliga texter, musik och tal innan själva undertecknandet av manifestet. Mest skarp av talarna var en som inte ens var där - den asiatiske muslimske ledaren Abdus Sabur från Bangkok hade inte lyckats lämna sin hemstad, men en hälsning från honom lästes upp. Där inbjöd han inte bara till ett eventuellt nästa möte att äga rum hos muslimerna i Asien, utan också en utmaning till oss svenskar att inte leda utvecklingen inte bara med ord och initiativ utan också genom gott exempel. Svensk vapenexport till exempel, handlar om summor som skulle kunna bekosta människors livsuppehälle. Klimatfrågan kan inte ses utanför sammanhanget av freds- och rättvisefrågor.

Domkyrkan var nästan helt fullsatt och det var en oerhört stark och vacker ceremoni - och väldigt hoppfull. Visst var det många vackra ord, och det återstår att se vad som går att omsätta i politisk handling. Men i en tid och en värld där människor tror att religionernas främsta funktion är att vara orsak till konflikter eller där religionens påverkan på samhällslivet enbart är negativ, var det oerhört hoppfullt att se alla dessa ledare från olika traditioner, världsdelar och religioner samlas för det som är nödvändigt för jordens överlevnad. Det låter klyschigt, men häftigt är det. Och att dagen dessutom ägnats åt seminarier där alla möjliga svenska organisationer medverkat, från LO till Bil Sweden, från Sida till Swedbank, från församlingar till naturskyddsföreningen medverkat och samtalat, gjorde det ännu mer inspirerande. Kanske kommer det här i efterhand ses som tillfället då religionen på allvar klev upp på banan som en samlande kraft i det svenska civila samhället.

Den brittiska religionssociologen Grace Davie brukar tala om att religionen i europa gått från att vara osynlig till att bli ett problem, och nu är det läge att verka för att se religionen som en tillgång i samhället istället. Kanske var det just det som vi såg ett tecken på i Uppsala Domkyrka ikväll.

Du kan läsa mer om manifestet eller läsa i det i sin helhet (på en rad språk) på svenskakyrkan.se. Där finns också programmet för morgondagens seminarier som är öppna för allmänheten.

Bilden föreställer några av signatärerna, tillsammans med domprost Tuulikki Koivunen Bylund, Uppsala Domkyrka. Foto: Magnus Aronson/IKON

Andra bloggar om: uppsala interfaith climate manifesto, interfaith climate summit, klimatmöte, svenska kyrkan, kyrka, religion, klimat, hopp

Om ett par timmar börjar Interfaith Climate Summit - Ärkebiskop Anders Wejryds stora klimattoppmöte i Uppsala. Ett antal klimatengagerade religiösa ledare från olika religioner över hela världen kommer till Uppsala för att underteckna ett gemensamt manifest inför det stora klimatmötet i Köpenhamn nästa år. I samband med detta hålls ett stort antal seminarier av en rad arrangörer som är öppna för allmänheten.

Igår berättade ärkebiskopen mer om mötet i P1 Morgon (lyssna här) och det finns massor med info på Svenska kyrkans webbplats. Där kommer man också att kunna se en del seminarier i efterhand.

Läs också Wejryds artiklar på Newsmill och Dn debatt.
Andra bloggar om: politik, klimat, anders wejryd, interfaith climate summit, klimatmöte, uppsala, svenska kyrkan

Ni har väl inte missat klimatuppropet från Svenska kyrkan, Svenska naturskyddsföreningen och Svenska FN-förbundet? De tre folkrörelserna ska tillsammans bilda opinion, ordna aktiviteter och samla stöd för sina krav till regeringen. Kraven är två:

Regering och riksdag måste besluta att

• växthusgasutsläppen i Sverige minskas med minst 40 % till 2020 från nivån 1990
• kraftfullt öka stödet till klimatarbete i utvecklingsländer - utöver biståndet

Uppropet kan skrivas under på alla tre organisationernas hemsidor. Där kan man också skriva ut listor att samla fysiska namnunderskrifter på, läsa mer om kampanjen eller delta i en tävling genom att ordna någon form av aktivitet i samband med kampanjen. Kampanjen nämndes också - såklart - när naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson sommarpratade i förra veckan.
Andra bloggar om: politik, klimat, klimatuppropet, svenska kyrkan, naturskyddsföreningen, fn-förbundet, svante axelsson, kampanj, miljö

I helgens vetenskapsradions veckomagasin i P1 handlade det om personliga utsläppsrätter, en modell för att minska utsläppen som utreds i Storbritannien. Tanken är att varje person får ett visst antal krediter, motsvarande en viss mängd koldioxidutsläpp, som laddas på exempelvis ett kontokort och sedan räknas av allt eftersom man konsumerar utsläppsgenererande produkter och tjänster - när man tankar bilen, flyger, värmer huset, handlar kött o.s.v. När man gjort slut på sina krediter kopplas man upp mot utsläppsrättsmarknaden och får betala för de krediter man behöver, och på samma sätt kan man sälja de krediter man inte själv använder. Modellen är inte helt färdigutarbetad än, men på god väg (läs mer om det brittiska försöket här).

Det finns säkert problem med den här modellen som med alla andra, och den kan säkert förbättras, men som princip tycker jag att det är väldigt intressant. Den innebär ju, som det nuvarande utsläppsrättssystemet, att den som har pengar kan betala för att släppa ut, men det är nog svårt att komma ifrån. Det intressanta med det här systemet är de mer direkta fördelningspolitiska konsekvenserna som finns. Genom att dela utsläppsrätterna jämnt över befolkningen innebär det att alla kan konsumera upp till en viss gräns, och det är först när den totala mängden utsläppt koldioxid når “taket” som man får börja betala. Den som måste ha bil kanske kan värma upp huset på ett klimatvänligt sätt osv, alla typer av varor och tjänster ingår i samma system. Men framför allt är det fördelningspolitiskt positivt eftersom det redan idag är så att de som har minst disponibel inkomst och minst resurser också förbrukar minst koldioxid. De som har minst resurser har ingen bil utan åker kollektivt eller cyklar, de bor i lägenhet och inte hus, de flyger mer sällan konsumerar överhuvudtaget mindre. De har hittills inte gynnats eller belönats för sina låga utsläpp, men kommer i det här systemet inte bara slippa “bestraffning” utan dessutom kunna sälja de utsläppsrätter de inte förbrukar.

Ännu intressantare vore det, om man på lång sikt, inte bara skulle ha nationella system utan ett globalt system för personliga utsläppsrätter. Där vi i den rika världen konkret skulle betala människorna i utvecklingsländerna för allting vi konsumerar och släpper ut på deras bekostnad. Inte bara skulle fattigdomsbekämpningen liksom utsläppsnivåerna hamna i ett helt annat läge utan också innebära ett verkligt steg mot ökad global rättvisa. Med tanke på FN:s senaste rapport om klimatförändringarna och behovet för västvärlden att ta sitt ansvar kanske det är värt att börja försöka skissa på ett system.

Andra intressanta bloggar om: klimat, utsläppsrätter, personliga utsläppsrätter, koldioxid, FN, politik, miljö