Nu har ledamöterna återsamlats i Uppsala för andra sessionen av årets kyrkomöte, i eftermiddags drog förhandlingarna igång i aulan (och därmed också på webben). De två största ärendena som initierats av kyrkostyrelsen gäller Svenska Kyrkan i utlandets organisation samt frågor om tystnadsplikt, och de debatteras imorgon respektive torsdag först på dagordningen (dvs vid kl 10.30). Men i förhandsdiskussionen är det en annan fråga som fått mest uppmärksamhet och dessutom med viss förvirring i rapporteringen, nämligen frågan om enskilda prästers vigselrätt. Det som diskuteras på det här kyrkomötet är inte vigselrätten för kyrkan som helhet, utan om det ska vara möjligt för enskilda individer att avsäga sig vigselrätten helt.
Bakgrunden är den nya äktenskapslagen från 2009, där förutom den stora förändringen att lagen numera är könsneutral, förändringar har skett i hur vigselrätten administreras för trossamfunden. Numera ska varje vigselförrättare få sin vigselrätt från kammarkollegiet, men det ansöks kollektivt från samfundet och det är samfundet som avgör vilka som ska ha vigselrätt. Följdriktigt fick jag mitt bevis från kammarkollegiet med intyg om vigselrätt inte när jag prästvigdes utan i början på 2010.
När Svenska kyrkan beslutade sig 2009 för att ansöka om vigselrätt enligt den nya lagen och därmed även lÃ¥ta par av samma kön ingÃ¥ äktenskap i Svenska kyrkans ordning, sÃ¥ var en del av det beslutet att individuella präster aldrig skulle tvingas utföra vigslar av par av samma kön. Samtidigt slogs tydligt fast att alla par har rätt att bli vigda i sin hemförsamling och att det är kyrkoherdens uppgift att se till att det finns en präst som genomför vigseln. Det ansvaret är alltsÃ¥ församlingens och par som bokar vigsel behöver överhuvudtaget inte bekymra sig om vilka som jobbar var eller vad prästerna tycker (om man inte har en speciell präst man vill ha, sÃ¥klart) – församlingen kommer se till att nÃ¥gon med glädje genomför vigseln.
Under det senaste året har ett litet antal präster trots detta hos kammarkollegiet avsagt sig sin vigselrätt, i protest mot den nya lagen. De skulle alltså ändå aldrig behöva utföra vigslar med par av samma kön, men vill alltså överhuvudtaget inte utföra några vigslar. De har fått tillsägelser av respektive domkapitel eftersom dels prästerna inte själva förfogar över sin vigselrätt, dels så innebär det ju arbetsvägran om man inte är beredd att utföra en av de centrala arbetsuppgifterna för en präst. Överklagandenämnden har beslutat att inte ta upp överklagandena mot respektive domkapitel.
Nu ligger alltså motioner dels som vill säkerställa att präster ska ha vigselrätt, dels som vill att det ska vara möjligt att slippa. Båda motionerna, liksom bakgrund och överväganden finns i utskottets betänkande här. Utskottet föreslår att det inte ska vara möjligt för präster att helt avstå från vigselrätt.
Jag tycker att utskottets förslag är klokt, och att det är viktigt att det fastslÃ¥s att alla präster ska ha vigselrätt, av flera skäl. Dels sÃ¥ finns det inte i min mening nÃ¥gon större problematik kring varken samvetsfrihet eller diskriminering i det nuvarande regelverket som jag tycker är välavvägt. Inga individuella präster tvingas utföra vigslar mot sitt samvete, och inga par fÃ¥r diskrimineras utan kan alltid fÃ¥ vigsel i sin hemförsamling (eller nÃ¥gon annan församling de väljer). Det är ocksÃ¥ viktigt, anser jag, att se vigselrätten som en av mÃ¥nga delar i ämbetet, som ju kyrkan och inte den enskilde förfogar över. Även om det formellt är staten som förordnar vigselförrättare sÃ¥ utses de av kyrkan, och det är pÃ¥ kyrkans uppdrag och som del av det kyrkliga ämbetet som präster har vigselrätt. I ämbetet ingÃ¥r att följa kyrkans ordning och utföra sitt uppdrag – en präst kan inte välja bort att ha tystnadsplikt eller kunna fira mässa heller.
Jag har stor respekt för att man kan ha Ã¥sikten att kyrkan inte bör ha vigselrätt alls, vilket är ett av argumenten som ”avsägarna” använt. Men det kan inte vara en rimlig hÃ¥llning att man kan avsäga sig regelverk man inte gillar hur som helst.Det blir en helt orimlig situation om varje präst ska välja vilka delar av kyrkans ordning som man vill vara med i eller inte – som jag uppfattar det är det precis just därför präster avger löften att vara lojal med kyrkan och kyrkans ordning. Det betyder inte att man mÃ¥ste gilla allt, och det finns trots allt rätt stor frihet inom gränserna. Men att säga att man inte vill vara med i en viss del blir för mig väldigt problematiskt.
Jag har svårt att uppfatta avsägandet av vigselrätten från de här personerna som något annat än en högljudd symbolpolitisk markering som både skapar problem lokalt när det finns arbetsuppgifter de inte längre kan utföra (jag tänker då på den förkrossande majoriteten vigslar med makar av olika kön) utan att det inte förändrar nånting i sak av det som det egentligen handlar om (ingen av dem är tvungen att utföra vigslar mellan personer av samma kön). Det är helt rimligt att kyrkomötet sätter ner foten i frågan.
Läs även andra bloggares åsikter om kyrkomötet, svenska kyrkan, vigselrätt, äktenskap
