Marta Axner

Efter viss turbulens, offentliga avhopp och debatt på DN:s kultursidor presenterades idag tidskriften Bangs nya redaktion. Nya chefredaktörer blir journalisterna Lawen Mohtadi och Sonja Schwarzenberger, och ny formgivare och webbredaktör blir Cajsa Unnbom.

Förutom att jag naturligtvis är sjukt stolt över gamla goda vännen Sonja, är jag också väldigt glad för Bangs skull. Båda de nya redaktörerna har gedigen journalistisk bakgrund, båda från Sveriges radio, och har på olika sätt jobbat med feministiska frågor. Med den nya redaktionen får tidskriften också en bredd i och med den goda kompetensen i antirasistiska och intersektionalitetsfrågor.
En av stridsfrågorna i debatten om Bang har handlat om att bredda eller ha en mer teoretisk inställning (som jag uppfattat det iaf) och med de här redaktörerna tror jag både att tidskrifter kommer att ha fler perspektiv och vara mer läsvänlig även för den som inte är genusvetare. Trots min egen akademiska läggning har jag ibland tyckt att Bang varit alltför tung - om det egentligen varit en innehållsfråga eller formgivningsfråga låter jag vara osagt. Men jag ser hur som helst mycket fram emot att läsa nya Bang.
Så här presenteras den nya redaktionen i pressmeddelandet:

Sonja Schwarzenberger har i många år verkat som programledare för Sveriges Radio P3, bland annat för Frank och Kvällspasset. Hon startade det första radioprogrammet om kläder med Sonjas Garderob och har också gjort en serie avsnitt för SVT:s Packat och Klart. Sonja Schwarzenberger har även medverkat som författare i antologin Könskrig och skrivit krönikor i Punkt.se.

Lawen Mohtadi har främst jobbat som samhälls- och kulturjournalist på en rad redaktioner på Sveriges Radio, däribland Folkradion, Front i P3, Studio Ett och Kulturnytt. Som frilans har hon återkommande medverkat i Expressens kultursida, Arena och Hufvudstadsbladet. Lawen Mohtadi är en av grundarna och redaktörerna för den feministiska och antirasistiska tidskriften Slut.

Cajsa Unnbom är journalist, formgivare och webbarbetare. Som redaktör för tidskriften Artikel 14 har hon i flera år bevakat migration och flyktingpolitik. Hon är formgivare för tidskriften Slut, deltar i intersektionell aktivism och har bland annat arbetat för RFSU, Rädda Barnen, FARR, Stockholm Pride, Kom Ut och TCO.

Bilden kommer från bang.se och är tagen av Maria Zerihoun.

Andra intressanta bloggar om: politik, feminism, bang, sonja schwarzenberger, lawen mohtadi, cajsa unnbom

Efter tre månader av manusförfattarstrejk i USA, och med den stillaståpende tv-dramaproduktion, har nu författarfacket WGA och arbetsgivarna kommit överens om ett avtal. Imorgon går författarna tillbaka till arbetet, men det kommer dröja ytterligare ett antal veckor innan några nya avsnitt av de nedstängda serierna kommer att sändas i USA. I Sverige går ju de flesta serier med ganska lång fördröjning så det kommer att märkas mindre här.

Är man nyfiken på hur produktions- och sändningsschemat ser ut framöver vet tv-skvaller-bloggaren Michael Ausellio som vanligt mest. Är man mer intresserad av politiken bakom strejken, rekommenderar jag Roger Wolfson på Huffington Post som ger en bakom-kulliserna-bild av organisationen som gjorde strejken till en facklig seger.

 Läs även andra bloggares åsikter om strejk, tv, författarstrejk, hollywood, tv-serier, facket, kultur, politik

Att det är betydligt lättare att göra en bra sågning än en bra hyllning är ett välkänt faktum inom (kultur)kritiken. Kanske är det delvis en kvarleva av 90-talets ironi - det är ju mycket mindre farlgit att definiera sig utifrån någon man inte gillar än något man faktiskt tycker om eller uppsakttar. Men igår läste jag först Schampoo rising som skriver just om detta, om svårigheten med kritik och ett upplyftande exempel, arkitekturtidskriften med jsut namnet kritik.

Och när jag sedan bläddrade i senaste Fokus hittade jag ett utmärkt exempel på att det faktiskt går att komma bort från det slentrianmässiga sågandet. Jessica Gedin skriver (bara i pdf på nätet) en lågmäld hyllning till något väldigt otippat: popsångaren Martin Svenssons debutroman “Hej! Mitt namn var Elton Persson”. Där hon förväntat sig att få göra en sågning blev hon glatt överraskad. Eller som hon avslutar artikeln:

Och på ett sätt är »Hej! Mitt namn var Elton Persson« en liten pärla, en pärla för svin – svin som jag, som sökte ett skvaller men fann en skribent.

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, litteratur, böcker, kritik

För i så fall har du verkligen missat något. Mad Men, nyss belönad med två Golden Globe-priser (bästa tv-drama och bästa manliga huvudroll i tv-serie) handlar om reklambranschens 60-tal i New York och är snygg, välspelad, rolig, smart skriven och inte så lite intressant. Serien hade premiär i Sverige på kanal 9 förra veckan, och ikväll går de två första avsnitten i repris kl 21.00 och 21.55. Följ den fortsättningsvis på torsdagar eller söndagkvällar, alltså.

Läs mer om Mad Men hos Teresa.

Läs även andra bloggares åsikter om tv, tv-serier, mad men, kanal 9, kultur

I januari startar Sveriges radio Teologiska rummet som ett komplement till väletablerade Filosofiska rummet, skriver Dagen och Kyrkans tidning. Var fjärde vecka ska samtal föras om teologiska och religionsfilosofiska frågeställningar som “Hur länge ska vi vänta på Kristi återkomst?” och ”Är dogmer nödvändiga?”. Första avsnittet sänds 27 januari kl 17.00 i P1 undr ledning av programledare och producent Peter Sandberg, och då kommer gästerna KG Hammar och doktoranden i filosofi Jonna Bornemark att komma och prata om ämnet: ”Kan man definiera Gud?”.

Religiösa program i radio och tv är ett aktuellt ämne och väcker känslor såväl hos religiösa grupper som kritiker. De flesta sådana program - åtminstone i svensk media - brukar antingen vara gudstjänster och andakter eller mer journalistiskt  material. Den här sortens intellektuella samtal förekommer men har inte haft någon fast plattform. Jag ser mycket fram emot Teologiska rummet - programmet i sig men faktiskt också vilka reaktioner det kommer att få.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om religion, teologi, teologiska rummet, sr, radio

I helgen såg jag den fantastiska Children of men och kan varmt rekommendera alla att göra detsamma. Filmen (regisserad av Alfonso Cuarón som bl a gjort den tredje Harry Potter-filmen) utspelar sig drygt 20 år i framtiden, där mänskligheten av okänd orsak blivit infertil. Inget barn har fötts på över 18 år och hopplösheten har brett ut sig över världen. De flesta länder ha helt gått under, och Storbrittanien har blivit en polisstat där illegala (dvs alla) immigranter placeras i läger och/eller deporteras. Huvudpersonen Theo, en desillussionerad tidigare aktivist som nu blivit statstjänsteman blir kontaktad av sitt ex för att hjälpa till att transportera en kvinna utan giltiga resehandlingar. Det visar sig att hon är gravid, något av ett mirakel men som också gör henne intressant för ett antal olika krafter i samhället.

Children of men är något av en klassisk postapokalyps/framtidsdystopi med tillhörande kombination av teknologi och kaos - ett superkontrollerat samhälle på bristningsgränsen. Som alla goda framtidsskildringar är den i första hand en kommentar till sin egen tid, och flyktinglägret som visas från insidan bär stora likheter med hur åtminstone jag tänker mig Guantanamo Bay. Enligt imdb.com finns också vissa visuella gestningar av bilderna från Abu Graib som skymtar förbi i en scen. 

Mer än något annat är Children of men en utforskning av vad som händer med världen när hoppet försvinner, och hur hoppet kan återupprättas. Det är snyggt, genomarbetat, välspelat (Clive Owen och Clare-Hope Ashitey i huvudrollerna och bl a Julianne Moore och Michael Cain i starka biroller), har några osannolikt långa tagningar i väldigt starka scener och är, oavsett innehållet, värd att se bara för hantverket.

Jag hade förmånen att få se filmen tillsammans med några personer från flera länder som forskar kring religion och medier/populärkultur vilka var oerhört intressanta att samtala med efteråt. Vi pratade mycket om den religiösa symboliken i filmen, som i vanlig ordning överhuvudtaget inte nämnts i ngåra svenska recensioner. Kanske beror det på vår förförståelse, men i vissa scener är det svårt att inte se bilderna av mamman och barnet och den ställföreträdande fadern i en krigszon som möter omgivningens förundran som en modern gestaltning av den heliga familjen och födelsescenen i Betlehem - barnet som ger världen hopp. (Läs mer om detta i en artikel av Thomas Axelsson, en av de tidigare nämnda forskarna, i senaste numret av Trots allt - artikeln dock ej på nätet.)

Children of men finns på dvd nu, missa inte!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om film, recension, children of men, clive owen, Clare-Hope Ashitey, alfonso cuaron, övervakningssamhället, hopp, kultur

Seminarium på Sigtunastiftelsen lördag 8/12 kl 13.00:

Media - vår tids religion?

Ett livsstilsseminarium om mediers funktion som plattform för existentiella frågor. Är medierna en hjälp i sökandet efter meningen med livet eller faller vi offer för mediesamhällets ideal? Är vi mindre religiösa idag än tidigare, eller bara religiösa på ett annat sätt?
Tomas Axelsson, forskare och lärare i medie- och kommunikationsvetenskap, Högskolan Dalarna, har skrivit boken Film och religion. Livstolkning på vita duken
Marta Axner, präst, politiker och bloggare, har skrivit om hur tjejer som tittar på Sex and the city kopplar ihop programmet med egna erfarenheter och värderingar kring relationer, sexualitet och kön
Mia Lövheim, författare till boken Sökare i cyberspace, lärare och forskare vid teologiska institutionen, Uppsala universitet

Fri entré. Information och föranmälan senast 3/12 till program@sigtunastiftelsen.se eller 08– 592 589 85. Läs mer på sigtunastiftelsen.se

Min eminenta syster Teresa finns nu inte bara på myspace med sina vackra sånger utan också på youtube. Det är en inspelning från Rock for Moc i augusti. Snart finns nya låtar att ladda ner i demoversion från hennes hemsida (för tillfället något ouppdaterad), mer info kommer garanterat här när allt är klart. Lyssna och njut!

Uppdaterad: jag har försökt lägga in videon som inbäddad här men det verkar inte fungera. Klicka på den här länken så länge så hoppas jag att det är fixat snart.

Uppdatering 2: nu har jag försökt posta den här videon från mitt youtubekonto på den här bloggen. Den kanske dyker upp i en egen post snart alltså. Den som lever får se…

Andra bloggar om: musik, kultur, teresa axner

Kristallen-galan igår var knappast någon höjdare rent tv-mässigt. Men en höjdare blev det för I en annan del av Köping som tog hem två priser, för Bästa dokumentär och det publikframröstade Bästa program. Och i Köping firades det stort idag, inte bara på gruppboendet där serien utspelar sig. Så här fint var Köpings rådhus idag när jag gick förbi på vägen hem från jobbet. Anledningen till det var att seriens huvudpersoner tagits emot i bästa guldmedaljör-stil av kommunen och bjudits på tårta inför journalister och andra, kan man läsa på kommunens hemsida.

Nya avsnitt av serien har spelats in i sommar och kommer att visas med start i januari på tv4.

Andra bloggar om: kultur, köping, tv, kristallen, i en annan del av köping

Bristen på bra journalistik om tv och framför allt behandlingen av den nya generationens högkvalitativa tv-dramaserier är en käpphäst jag återkommer till med jämna mellanrum, senast i samband med premiären på Heroes på tv4. Så då måste jag väl tipsa om artikeln i senaste Fokus som handlar just om detta. Intressant, även om jag tycker att tipsen på tv-serier (som bara finns i papperstidningen) är lite förutsägbara, med Heroes, The Wire och Entourage. Inför hösten skulle jag tipsa framför allt om House i TV4, Brothers and sisters och Friday night lights i kanal 5 och såklart Studio 60 on the Sunset Strip på svt1. Av Fokus tips skulle jag puffa för det annorlunda seriemördardramat Dexter på tv6.

Andra bloggar om: kultur, tv, fokus, tv-tips