Marta Axner

På hemsidan för centrum för studier av religion och samhälle där jag jobbar brukar det dyka upp krönikor varje månad. Den här gången är det jag som skrivit.

En mer nyanserad bild av Islam 

I två intressanta artiklar på DN:s kultursidor (igår och idag) skriver Stefan Jonsson om den strukturella diskrimineringen och hur den omfattande forskningen och statliga utredandet på området de senaste åren gått spårlöst förbi i såväl politisk debatt som i politiska förslag. Utredning efter utredning har kartlagt diskrimineringen och dess mekanismer, och framför allt slagit fast: det är inte ett “invandrarproblem”, utan ett samhällsproblem. Lösningarna ligger inte i säråtgärder utan i att se på helheten. Det betyder inte, säger Jonsson, att det finns nån stor ond rasistisk konspiration, men att lika väljer lika och det ger effekter på helheten. Men som han skriver (i dagens artikel), det är en obekväm sanning som Sverige inte vill veta om sig självt. Och särskilt inte från forskare som har konstiga namn eller talar med brytning.

Förutom det förtjänstfulla i att sammanställa och peka på diskrepansen mellan (massiv) forskning och utredning å ena sidan och bristen på politiska förslag å andra sidan, tycker jag det här är det itnressantaste i de två artiklarna. Jonsson pekar på att en stor sak trots allt hänt: de utredare och forskare som varit aktuelle i det här skeendet är inte “vita svenskar” utan har själva någon form av migrationsbakgrund. Det är inte majoritetssamhällets experter som talar om “invandrarproblemen” här. Och det är en viktig utveckling. Svensk antirasism har länge varit märkligt “vit”, fokuserat mycket på extremism och uttalade rasistiska och nationalistiska rörelser och många talespersoner har varit avhoppare eller andra “experter”. De är naturligtvis viktiga att hålla koll på, men en verklig folkrörelse mot rasism måste till stor del bygga på de som själva utsätts för rasismen - på samma sätt som män självklart kan delta den feministiska kampen men utan en bas av kvinnnor blir den ett teoretiskt projekt utan verklighetsförankring.

Föga förvånade har de liberala bloggarna redan börjat dissa Jonsson. Och i en del kommentartrådar dyker de obehagliga personangreppen på fr a Kamali (som Jonsson skriver om i artiklarna) upp igen. Jag hoppas på en mer konstruktiv debatt framöver.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om politik, integration, rasism, diskriminering, stefan jonsson, masoud kamali