Det är mycket biskopsval just nu. Precis före påsk avgjordes andra omgången i biskopsvalet i Härnösand, och som väntat (och som jag hoppades!) vanns valet av domprosten i Uppsala, Tuulikki Koivunen Bylund. Hon blir i november den fjärde kvinnan som vigs till biskop i Svenska Kyrkan och även om vi såklart kommer att sakna vår uppskattade domprost så är jag övertygad om att hon kommer att bli en bra och uppsakttad biskop i Härnösand också.

I Stockholm sker första omgången i biskopsvalet nästa vecka, den 21 april. Om Bylund var en lågoddsare i Härnösand så är fältet betydligt öppnare i huvudstaden. Jag vågar faktiskt inte gissa på vilka som går vidare – många av kandidaterna är starka och det är svårt att veta vad som avgör. Hela listan på kandidater presenteras på stiftets hemsida. Jag kan inte påstå att jag har någon egen favorit heller – det finns flera bra kandidater jag gärna skulle se som biskop.

En av dem som kanske kan anses vara en högoddsare i Stockholm är Mikael Mogren, kanske mest på grund av sin i sammanhanget låga ålder, 39 år. Han har dock en del entusiastiska anhängare som nu startat en facebookgrupp till stöd för hans kandidatur. Just nu är Mikael vikarierande kyrkoherde i mn grannförsamling Helga trefaldighet i Uppsala, och jag tror att även om han inte blir biskop nu så är det inte det sista vi har hört och sett av honom – han är onekligen ett framtidsnamn. Och vem vet, kanske kan det bli som bloggarprästen Karin Långström Vinge förutspår: att Mogren kommer att efterträda Tuulikki som domprost i Uppsala. Rekryteringen av ny domprost sätter igång nu under våren, en process som är ganska annorlunda än ett biskopsval men som kanske lockar lika många och kvalificerade kandidater. Det är naturligtvis alldeles för tidigt att gissa än – och domprost är ju en tjänst man söker och inte ett val. Det är dessutom stiftsstyrelsen och inte vi i kyrkorådet som har sista ordet (även om man ju oftast kommer överens). Men persoligen tycker jag ju att domprosttillsättningen är minst lika spännande som de pågående biskopsvalen…
Andra bloggar om: biskopsval, tuulikki koivunen bylund, mikael mogren, härnösand, stockholm, val, kyrkan, svenska kyrkan

Det blev några överraskningar i provvalet till biskop i Stockholm – av de åtta kandidaterna som går vidare finns tre som inte funnits med i beredningsgruppens förslag utan nominerades på plats. En av dem fick också flest röster, prosten Hans Ulfebrand, kyrkoherde i Sofia församling. Enligt kyrkans tidnings rapportering hade han stöd av den moderata gruppen. De andra två nya kandidater som gått vidare är Hakon Långström, tidigare domprost i Stockholm, samt Mikael Mogren, tf kyrkoherde i Helga Tredaldighets församling i Uppsala. Han är också yngst med sina blott 39 år, och skulle utan tvekan bli den yngste biskopen på många år om han skulle vinna. Också den kandidat som fick flest röster bland ungdomarna på stiftsungdomsmötet i helgen, Sven Hillert, gick vidare.

Förvånande är också – tycker jag – att bara två av de åtta kandidaterna är kvinnor. Tvåa blev stiftsprost Eva Brunne, och på fjärde plats Cecilia Wadstein (som jag igår spådde skulle klara sig bra).

Nästa steg i Stockholm är hearingen den 19 mars. Först den 21 april vet vi vem som blir boskop – eller kanske troligare, vilka som går vidare till en andra omgång.

Hela listan:

Kontraktsprosten Hans Ulfvebrand som fick 151 röster
Stiftsprosten Eva Brunne som fick 126 röster
Stiftsadjunkten Martin Modéus som fick 85 röster
Läraren i pastoralteologi Cecilia Wadstein som fick 78 röster
Tf kyrkoherden Mikael Mogren som fick 77 röster
Domprosten Åke Bonnier som fick 64 röster
Rektorn Sven Hillert som fick 51 röster
Domprosten em Hakon Långström som fick 43 röster

Läs mer: Dagen, Kyrkans tidning, Stockholms stift

Andra bloggar om: biskopsval, stockholm, biskop, svenska kyrkan

Imorgon är det nämligen provval inför biskopsvalet i Stockholm. De som i det får mer än fem procent av de c:a 800 rösterna går vidare till det egentliga valet i april. Tillträder gör den nya biskopen först i november – den 8/11 är domkyrkan i Uppsala inbokad för gemensam biskopsvigning av de nya biskoparna i Stockholm och Härnösand, vars val alltså också pågår nu.

I princip kan alla röstberättigade imorgon nominera kandidater, så de sju som en beredningsgrupp på Stockholms stift har tagit fram sitter inte på något sätt säkra. Med all säkerhet dyker det upp någon dark horse, och antagligen går nåogn eller några av de presenterade kandidaterna inte vidare.

I helgen har det varit stiftsungdomshelg i Stockholm, och efter rejäl grillning av kandidaterna röstade ungdomarna och Sven Hillert, rektor på Pastoralinstitutet vann med god maginal. Huruvida det säger något om hur de röstberättigade kommer agera imorgon är nog mycket osäkert. Jag tror till exempel att Hillerts kollega på pastoralinstitutet, Cecilia Wadstein (lärare i självaård, leg psykoterapeut och tidigare kyrkoherde) kommer att komma betydligt bättre i valet än de 7% hon fick land ungdomarna. Men biskopsval brukar vara väldigt oförutsägbara, så osvuret är alltid bäst…

Imorgon eftermiddag har stiftet i alla fall lovat presentera reslutat på sin hemsida kl 15.45, men gissningsvis hinner kyrkans tidning som brukar vara snabba före.

Andra bloggar om: Stockholm, biskopsval, biskop, Svenska kyrkan, val, Sven Hillert, Cecilia Wadstein

Domprosten i Uppsala, tillika kyrkoherde i min församling, har idag med stor marginal vunnit provvalet i Härnösands stift, skriver Dagen och Kyrkans tidning. Hon fick 149 (46%) av de 324 rösterna med god marginal till tvåan Bror Holm, kyrkoherde i Selångers församling, som fick 58 röster.

Även om mycket kan hända i det riktiga valet, som äger rum den 24 mars (med eventuell andra omgång 8 april) så är det bara att gratuelra såväl Tuulikki som Härnösand. Tråkigt för oss här i Uppsala som riskerar att förlora en uppskattad och kraftfull domprost, men desto roligare för Härnösand.

Bilden är lånad från livet.nu och är tagen av jonas lindberg.
Läs även andra bloggares åsikter om tuulikki koivunen bylund, domprost, biskop, biskopsval, svenska kyrkan, härnösand

Thomas Söderberg vann biskopsvalet i Västerås, vilket blev klart igår. Han tillträder i början på maj då Claes-Bertil Ytterberg går i pension efter 20 år som biskop.

För läsare av min blogg framstår det knappast som en överraskning att jag är besviken, och faktiskt ganska förvånad. Jag är en stark anhängare av Domprost Isberg och hade som jag skrivit om tidigare helst sett henne på biskopsstolen, och trodde att hon också skulle få stiftet med sig. Men det är bara att gratulera Söderberg och hoppas att han kan överraska och trots allt bjuda på förnyelse i stiftet, trots att det inte var vad han signalerade i sin hearing i december.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, biskopsval, biskop, västerås, thomas söderberg, margarethe isberg, kyrkan

Jag har tidigare utlovat ett inlägg om den kandidat som jag stöder i biskopsvalet i Västerås stift på torsdag. Och det var inget svårt beslut, det har sedan länge stått klart för mig att det finns en kandidat som är den självklara biskopen: Domprost Margarethe Isberg. Det finns flera anledningar till att jag tänker rösta på henne på torsdag.

Mitt främsta och avgörande skäl att stödja Isberg, är den kombination av erfarenheter och meriter hon besitter å ena sidan, och hennes vilja och förmåga att leda och förändra å andra sidan. Det här valet står inte mellan erfarenhet och förändring, utan jag tror att Isberg just genom sin långa erfarenhet av ledarskap i såväl församling som på nationell och internationell nivå har lättare att se möjliga förändringar och framför allt har förmåga att genomföra dem.

Isberg har varit kyrkoherde (=församlingschef) i 19 år, varav 12 i stora Stockholmsförsamlingen Huddinge och sedan sju år i Domkyrkoförsamlingen i Västerås. Hon har alltså lång egen erfarenhet av att vara chef för stora enheter, och är fast rotad i vardagen i församlingslivet som jag tror är centralt för att vara en bra biskop. Hon har parallellt med sitt arbete haft uppdrag på nationell nivå (kyrkomötet, kyrkostyrelsen och numera även teologiska kommittén) och på internationell nivå i KEK, de europeiska kyrkornas samarbetsorganisation där hon är vicepresident. Som domprost sitter hon även med i stiftsstyrelse och domkapitel. Det innebär att hon är väl förtrogen med kyrkans liv, från det mest lokala till de internationella ekumeniska sammanhangen.

Biskopen är ju både ledare i sitt eget stift och en av ledamöterna i biskopsmötet. Det gör, tycker jag, att man i valet måste se både till vad som krävs i det egna stiftet och i svenska kyrkan som helhet. Då är det tydligt att vissa kompetenser finns det mer och mindre av i biskopsmötet. De senaste åren har det valts in flera med högre teologisk utbildning, så det finns det gott om, men det var länge sedan det valdes någon med internationell ekumenisk erfarenhet. Att könsfördelningen är förkrossande sned är också tydligt. Isberg skulle bidra med mycket till biskopsmötet likaväl som till Västerås stift.
Jag vill ha en biskop som är visionär och kan leda vår kyrka mot framtiden. Men för att göra det, och för att ha kraft att genomföra förändringar, tror jag att det behövs erfarenhet och kunskap. Isberg har det, men har glöd och engagemang, är inte trött utan kommer ha full kraft de sju-åtta år hon har kvar till pension. Som ledamot i domkapitel och stiftsstyrelse har hon god insyn i stiftets verksamhet, men hon har inte arbetat på stiftskansliet och har inte så gamla band. När hon kom som domprost för sju år sedan var hon ny i stiftet, och en stor del av hennes erfarenheter kommer från andra håll än Västerås stift. Västerås är ett stift där det finns en stark stiftskänsla, men den har även inneburit att man historiskt har rekryterat internt och många har känt varandra länge och kommer från ungefär samma sammanhang. Isberg kommer faktiskt utifrån, trots hennes år som domprost i samma stift.

Teologiskt står hon rotad i svenska kyrkans tradition, hon berättade på hearingen om hur hennes kontakter med många andra kyrkor i världen har fördjupat hennes egen lutherska teologi, liksom hennes erfarenheter av ignatiansk andlig fördjupning (som faktiskt Helle Klein skrev om på sin blogg häromdagen). Hon har arbetat med hbt-frågorna inom kyrkan i årtionden, långt innan det blev en medialt och samhälleligt het fråga. Alla talar om folkkyrkan men jag tror att Isberg faktiskt vet vad hon menar med det begreppet.
Jag har personligen stött på Margarethe dels i egenskap av domprost när jag var prästkandidat och i samband med prästvigningen, dels i kyrkomötet. Min upplevelse av henne som person är att hon är rak, snabbtänkt och rolig, att hon är omtänksam och intresserad. Hon framstår för mig som en given ledare med auktoritet och kunnande men med en stor värme. Både som ny prästkandidat och som ny i kyrkomötet var jag i en utsatt position, och i de situationerna upplevde hennes omsorg men också att hon förväntade sig positiva saker hos mig – något som jag uppskattade och som tyder på ledarskap för mig.

Det här är några av skälen till att jag vill se Margarethe Isberg som biskop i Västerås.
På Västerås stifts hemsida finns alla kandidaters CV, där finns ljudfiler och filmer från hearingen med de olika kandidaterna. På stiftssidorna i kyrkans tidning finns intervjuer med alla kandidater, välj tidigare nummer i listan (Isbergs intervju är i nr 47-07). Dagen har också skrivit kort om hearingen. Bilden kommer från svenskakyrkan.se/ikon och är tagen av Jim Elfström.

Andra intressanta bloggar om: kyrkan, svenska kyrkan, biskopsval, isberg, margarethe isberg, västerås, västerås stift, biskop