Det finns mycket att säga idag. Om Sverigedemokraterna, det parlamentariska läget men framför allt socialdemokraternas katastrofval. För en katastrof är det. det är som många har sagt idag för tidigt för analyser, men sen har de i nästa andetag påbörjat en sådan analys. Så det tänkte jag också göra, eller i alla fall några första tankar. Framför allt tankar kring vad jag inte gillat i diskussionerna idag.

Framför allt tycker jag att det har varit en märklig diskussion om Sverigedemokraterna, och det parlamentariska läget, idag. Jag hörde visserligen till dem som inte var så övertygad om att sd skulle komma in i riksdagen, men sådär förvånad och chockerad kan jag inte påstå att jag är. Men jag tror inte att det har sådär väldigt mycket med rasism att göra, i alla fall inte alls i meningen att sd-väljarna är någon särskild sort, ”rasisterna” medan alla andra är goda demokrater. Rasism är ofta omedvetna strukturer som finns i vårt samhälle, mer sällan medvetna åsikter som vissa (särskilt onda) individer har (Teresa utvecklar detta välformulerat här). Sd:s grogrund är ökade klyftor, känslan av alienation och frånvaron av politiska svar från de etablerade partierna. Jag delar i hög grad Eric Roséns analys. Jag tror att socialdemokraterna har ett (visserligen mindre, men ändock) ansvar på två punkter: vi hade inte tillräckligt med politisk analys och svar på de problem som sd:s väljare tror att sd kan svara på, och vi ägnade för mycket tid och uppmärksamhet åt sd, något som i andra europeiska länder visat sig ge högerpopulister mer inflytande. Idag har massor med människor på facebook uttryckt sin avsky, och jag förstår dem. Men jag känner inget som helst sug efter att stödja meningslösa kvällstidningskampanjer eller grupper eller kläddemonstrationer utan längtar efter dels vettigt grundläggande politiskt arbete, dels en fördjupad förståelse av vad den strukturella rasismen i vårt samhälle innebär och hur dess mekanismer fungerar.
För jag tror att det stora problemet för socialdemokraterna varken var det rödgröna samarbetet eller ännu mindre Mona Sahlins fel, utan frånvaron av tillräckligt väl genomförd politisk analys och tillräckliga svar på de viktigaste frågorna. Det behövs betydligt mer tid för den analysen, men klart är att det sämsta för partiet nu vore att börja en process emd att byta partiledare. Och det verkar väldigt få – lyckligtvis – tycka. Inte minst på grund av hennes fantastiska insats sista veckorna i valrörelsen (som kröntes med ett förlusttal som kommer bli klassiskt) verkar hon nu ha starkt stöd i partiet, och jag känner samma sak. Jag tror att många personer i partiledningen behöver bytas ut de närmaste åren. Mona Sahlin är inte en av dem. Hon är fortfarande Sveriges nästa statsminister.

När det gäller det parlamentariska läget, så är jag ingen vän av blocköverskridande överenskommelser bara för att stänga ut sd. Det kommer att gynna deras offerposition och försvåra en vettig oppositionspolitik. Samtidigt vore det ju ännu värre på alla sätt om sd får inflytande. Att mp skulle, mindre än ett dygn efter valet, gå in och stödja en regering som de ägnat hela mandatperioden åt att kritisera och hela valrörelsen att kämpa emot, vore ju inte trovärdigt överhuvudtaget och hade jag röstat på dem hade jag blivit ärligt förbannad. Kanske är det någon sorts taktik för att få ut mer i kommande förhandlingar, men jag har ärligt talat svårt att se en alliansregering med mp. Samma med någon sorts mittenregering.

Mp:s förslag att ha gemensamma överläggningar skulle kunna landa i att oppositionen accepterar en alliansregering i minoritet utan att stödja dess politik. Att man lovar att inte rösta emot regeringsbildningen och inte  emot budgetpropositionerna under mandatperioden (eller lägga ner tillräckligt många röster för att inte fälla regeringens budget) eller någon annan typ av gentlemen’s agreement. Ingen optimal lösning, men kanske det minst dåliga alternativet.

Det finns mycket mer att säga, men kanske inte ikväll. Så länge tycker jag ni ska läsa Marika Lindgren Åsbrink, Ulf Bjereld samt många andra på netroots.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, val2010, val, sverigedemokraterna, alliansen, regeringsfrågan, mona sahlin