Marika visar behovet av kunskap i politiken
De senaste veckorna har Marika Lindgren Åsbrink med bloggen Storstad klivit fram som en av de skarpaste s-bloggarna med sina inlägg framför allt baserade på SCB-statistik och ekonomisk forskning som granskar argument i den politiska debatten. Med förvånansvärt enkla medel som borde vara tillgängliga för de flesta politiska och ekonomiska journalister gör hon slarvsylta av argumenten för såväl avdrag för hushållsnära tjänster som idéen om högerns ekonomiska cred. Det är inte bara roligt för att Marika liksom jag har ett förflutet i studentklubben Laboremus där jag lärde känna henne som en engagerad och skarp politiker, utan också för att hennes bloggande visar på det skriande behovet av mer (vetenskaplig) kunskap i politiken och debatten.
Nu vill jag inte underskatta Marikas pedagogiska förmåga och slagkraftiga argumenterande: de är en viktig faktor i hennes uppskattade bloggposter. Men vad som är mest slående i hennes ekonomiska och statistiska granskningar är inte att de är så matematiskt eller metodmässigt avancerade, utan att ingen annan gör dem. Den som kan göra enkla körningar på samband eller läsa tabeller i SCB:s offentliga statistik, den som kan söka efter artiklar i en vetenskaplig databas (vilket man ofta får lära sig på a-kurser) eller kan grunderna i kvantitativa metoder skulle rent kunskapsmässigt klara av att hitta de siffror och argument som Marika lyfter fram. Det borde alla med en samhällsvetenskaplig examen klara av - vilket de flesta politiska journalister borde ha, liksom de flesta politiska tjänstemän. Ändå görs det osannolikt sällan. Beror det på att de politiska journalisterna är lata, inte klarade av metodkurserna, inte har tillräckligt med arbetstid för att göra ordentlig research eller helt enkelt inte är intresserade av att granska siffrorna? Jag vet inte, men oroande är det. Likaså oroande att de politiska tjänstemännen (och politiska företrädarna - men de kan såklart inte alla förutsättas vara akademiskt utbildade samhällsvetare) i så låg grad granskar varandras siffror. De rödgröna behöver fler, inte färre utbildade nationalekonomer, statistiker och sociologer - och helst sådana som faktiskt avslutat sin examen och inte rekryterats på halva vägen.
Uppfattningarna att man kan bevisa vad som helst med statistik, att det viktigaste är att spinna förslagen i rätt riktigt eller hitta catch phrases som går hem är livsfarliga för den som inte bara vill vinna ett val utan faktiskt påverka samhället. Vi behöver absolut ledare som talar så människor förstår, en berättelse om vart vi är på väg och vilket samhälle vi vill ha och bra vägar att kommunicera och påverka. Men när vi väl vunnit valet måste vi också veta vilka insatser som ger effekt, vad vår politik har lett till och vad man kan förvänta sig av olika reformer och hur befolkningen och deras villkor ser ut bortanför innerstadsjournalisternas blickfång. För det behöver vi vetenskaplig kunskap, människor som tränats i att använda dessa verktyg och tilltro till att vi ibland faktiskt kan låta fakta sparka.
P.s. vi är trots allt rätt många som vill att vetenskapen och politiken ska bli bättre på att prata med varandra. En del av oss kommer träffas i Stockholm på konferens med Arbetarrörelsens forskarnätverk på temat Jämlikhet och ojämlikhet. Då kommer bl a Richard Wilkinson, en av författarna till den uppmärksammade Jämlikhetsanden. Läs mer hos AFN eller på facebook-eventet.
Andra bloggar om: politik, bloggtips, marika lindgren åsbrink, vetenskap, utbildning, socialdemokrati, forskning, ekonomi, statistik
