I veckan rapporterade bland annat Ekot om att den nya kursplan för grundskolan i religionskunskap som nu är ute på remiss stött på kritik från kristna grupper, då kristendomens särställning skruvats ner och det på de flesta ställen talas om religion i allmänhet eller världsreligionerna snarare än den kristna tron och traditionen specifikt. Det blev också debatt i P1 Morgon där skolminister Jan Björklund avvisade förändringarna på denna punkt och ville se ett förslag med tydligare skrivningar om kristendom (till skillnad från motdebattören Lars Ohly). Förslaget finns här (pdf).
Efter att ha läst förslaget känner jag mig ärligt talat inte särskilt orolig vad gäller bristen pÃ¥ kristendomskunskap. Visst kunde det kanske finnas nÃ¥gon skrivning om den kristna bakgrunden till de svenska helgdagarna – de flesta röda dagar i den svenska kalendern kommer ju frÃ¥n det (väst)kristna kyrkoÃ¥ret. Men flera av de skrivningar som i teorin är ”religionsneutrala” kommer sannolikt innebära kunskap om just kristna kyrkor, till exempel att man ska besöka och känna till religiösa byggnader/grupper i näromrÃ¥det. Det kommer ju för de allra flesta innebära besök i en kyrka. Och för de barn som bor granne med en moské är det väl högst relevant att besöka den.

NÃ¥got jag tycker är glädjande i läroplanen är det fokus pÃ¥ religionens betydelse för människor, bÃ¥de individuellt och för samhället som helhet. Det jag tycker är ett större problem än bristen pÃ¥ kunskapen om just kristet trosinnehÃ¥ll är synen pÃ¥ religion som nÃ¥got helt annorlunda eller speciellt, inte integrerat i människors liv tillsammans med andra aspekter, och som färdiga ”paket”. Som att olika religioner är odynamiska system med ett fast innehÃ¥ll som man kan lära sig fakta om frÃ¥n utsidan. Visst kan man det, men det ger en väldigt grund förstÃ¥else av religion som fenomen (om man kan kalla religion ett fenomen överhuvudtaget) och dess betydelse för människor. DÃ¥ föredrar jag läroplansförslagets syn där samhälls- och individaspekter finns med, liksom etik, livsÃ¥skÃ¥dning och identitet.

Framför allt tror jag det är en betydligt större risk att skolan behandlar religion (och kanske specifikt kristendom) enbart i religionsämnet. För att få in det som frågas efter i debatten, om kristendomens särskilda betydelse i vårt land, så borde det ju finnas med i historieämnet, i geografi och samhällskunskap, i svenska språket och i andra ämnen. I ett samhälle där religionens närvaro blir allt synligare och olika religioner finns närvarande, räcker det inte att se religion som ett avgränsat ämne, utan kompetens att se och förstå religionens betydelse behövs hos lärare i många ämnen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, religion, religionskunskap, skolan, läroplan, jan björklund, kristendom