Mitt inlägg i kyrkomötets talarstol i frågan om vigsel och äktenskap
Kyrkomötesvänner,
jag vill yrka bifall till utskottets förslag.
Debatten idag handlar om några få beslutspunkter, men berör grundläggande frågor. Frågan om äktenskap och vigsel är en ordningsfråga, men berör ändå viktiga teologiska frågor. Jag skulle vilja ägna mitt inlägg åt skapelseteologiska perspektiv.
Jag tror nämligen att den här frågan handlar om människosyn, och om synen på kön och könsskillnader. Det är ett perspektiv som nämns i utskottets och teologiska kommitténs texter, men jag tror att det fortfarande finns en hel del ovända stenar i den frågan.
Det går inte att komma ifrån att många av de argument som hörs mot att öppna äktenskapsbegreppet grundar sig i hur man ser på män och kvinnor, vilka eventuella skillnader som finns mellan könen och vad dessa i så fall konstitueras av. Frågan om komplementaritet nämns på många ställen i olika skrivelser, motioner och betänkanden, och på de flesta av dem på ett rätt oproblematiserat sätt.
Talet om könskomplementaritet förutsätter en essentialistisk syn på kön. Det förutsätter en syn där det finns en orubblig manlig respektive kvinnlig essens, fastlagd i skapelsen och styrande för en rad egenskaper och konstituerande för vem vi är som människor. Kön skulle vara något som så att säga ligger före andra egenskaper: kvinna eller man först, människa sedan (för att travestera Grundtvig). Av det följer oftast resonemang kring mäns och kvinnors olika givna roller och uppgifter.
Jag delar inte den synen. Jag tror inte att kön skulle vara så avgörande i skapelsen att det skulle vara det mest konstituerande för mig som människa eller min relation till min skapare. Det sägs ibland att människan är skapad till man och kvinna, som att könstillhörigheten och att de egenskaper eller den roll som tänks höra till den skulle vara ämnad i skapelsen. Men det är ingen nödvändig konsekvens av skapelseteologin. I skapelseberättelsen i 1 Mosebok så står det att människan är skapad till Guds avbild, som man och kvinna. Vi är skapade till relation till Gud, vi är ämnade att bära likhet med Gud och söka relation till vår skapare. Vi är skapade som män och kvinnor, men det är inte vår mest grundläggande identitet, inte syftet med att vi är skapade. Våra biologiska funktioner i reproduktionen konstituerar inte vilka vi är, varken i relation till Gud eller varandra.
Jag vet att alla här inte delar min syn. Men jag vet också att ganska många gör det. Det råder ingen konsensus i denna fråga, inte i Svenska kyrkan, inte i Bibeln och traditionen, inte övriga kristenhet och inte i samhället. Det är heller ingen fråga som avgörs eller löses i en enda omröstning.
I Teologiska kommitténs yttrande diskuteras detta, och jag ser fram emot en fortsatt teologisk reflektion inte bara i frågor kring relationer, sexualitet och samliv utan också i frågor om kön, könsskillnader och skapelseteologi.
Jag är glad att få vara med och bejaka en reform som inte förutsätter en oreflekterad könskomplementaritetstanke i sin skapelseteologi. Bifall utskottets förslag.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, äktenskap, vigselrätt, hbt, kyrkan, genus, skapelseteologi, kön
