Apropå gårdagens inlägg om kyrkan och äktenskapslagstiftningen: Imorgon lördag är Ärkebiskop Anders Wejryd gäst i Ekots lördagsintervju och lär framför allt få prata just om äktenskapslagen, vigselrätten och hbt-frågor. Lördag 12.55 i P1 med repris 19.03.
Andra bloggar om: äb, anders wejryd, ekots lördagsintervju, hbt, äktenskap, kyrkan
Efter många års diskussioner verkar ju nu äntligen den könsneutrala äktenskaplagen bli verklighet, om än efter en märklig parlamentarisk lösning med motioner istället för proposition från en oenig regering. Hur som, statsministern har utlovat en lagändring till sommaren, och nu har Svenska kyrkan börjat förbereda sig för vad en könsneutral äktenskapslag kommer innebära.
Enlig kyrkans tidning pågår nu arbetet i kyrkostyrelsen med att snabbt få fram ett förslag på hur en vigselordning skulle kunna se ut, och tanken är att det ska bli en ordning som kan användas av alla brudpar oavsett om de är av olika eller samma kön. Ordningen måste nämligen ut på remiss i tre månader och därefter tas som förslag i kyrkostyrelsen senast i maj för att kunna läggas inför årets kyrkomöte. Då skulle en könsneutral äktenskapsritual kunna finnas om inte till lagändringen så i alla fall till årsskiftet – under förutsättningen att kyrkomötet säger ja.
Planeringschef Anders Lindberg (som är ansvarig tjänsteman för frågan hos kyrkostyrelsen) trycker i artikeln på att det här inte innebär något beslut eller viljeinriktning från kyrkostyrelsen utan bara ska ses som en förberedelse för ett beslut som kommer att komma. Om statsapparen ibland är långsam är kyrkan ofta ännu långsammare i sitt beslutsfattande, och ska frågan inte helt hamna i bakvattnet behövs att beslut i år.
Samtidigt tyder det här ju på att kyrkostyrelsen kommer att föreslå att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten och acceptera den nya lagstiftningen. Jag måste säga att jag är lite positivt överraskad över utvecklingen – när den här frågan började diskuteras på allvar i kyrkan för några år sedan trodde jag att den könsneutrala äktenskapslagstiftningen skulle innebära att kyrkan avsade sig vigselrätten (något som säkert andra samfund kommer att göra) och att äktenskapet blev helt civilrättsligt. I oktober 2005 skrev jag följande på bloggen:
Även om det kommer ta ett tag, är jag rätt säker på att vi inom ett decenium har en könsneutral äktenskapslag, enbart borgerlig vigsel samt välsignelseakter för alla ingångna äktenskap – oavsett om dessa är sam- eller tvåkönade. Det är en utveckling jag verkligen välkomnar.
Jag verkar alltså ha fått fel, inte bara i sak utan att utvecklingen också gått fortare än jag hoppades då. Å andra sidan kan ju ytterligare saker hända. Då tog jag också ställning för ett avskaffande av den kyrkliga vigselrätten, en hållning jag i princip fortfarande delar i teorin. Samtidigt har jag insett att nu är en dålig tidpunkt att avskaffa vigselrätten av flera skäl, och om vigselrätten inte är ett hinder för Svenska kyrkan att välkomna alla par, är den inte heller något större problem i min mening.
Jag måste också säga att det gläder mig enormt om man lyckas få till ett ritual som kan anvädas av alla par. Säkert kommer det finnas alternativa formuleringar som paret själva kan välja bland – så ser ju vigselritualet ut idag – där några fomuleringar är mer traditionella medan andra öppna. Men oavsett vilka kön de två kontrahenterna har, så är dagens vigselritual problematiskt i hur det är formulerat kring män och kvinnor och kring relationer där det finns goda skäl för en översyn. Det räcker inte med speciallösningar för särskilda situationer om en modern teologi om kärlek, äktenskap och relationer ska manifesteras i kyrkan, vi måste fundera på hur vi formulerar oss även i de situationer som vi uppfattar som ”vanliga”. Kanske säger det minst lika mycket om hur öppen och välkomnande kyrkan egentligen är.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om politik, äktenskap, kyrkan, svenska kyrkan, hbt, könsneutrala äktenskap, vigsel
Idag har ekot för ovanlighetens skull en positiv nyhet om konsekvenser av regeringens beslut. Det är de nya rutinerna för tillsättning av statliga toppjobb som har resulterat i att såväl kvinnor som människor med utländsk bakgrund som inte längre är underrepresenterade bland tillsättningarna. Reglerna innebär bland annat offentliga utlysningar med annonsering och tydliga sökprofiler med detaljerade listningar av vilka meriter som krävs.
Nu finns det andra saker man kan klaga på hos regeringens utnämningspolitik – sparkandet av kända socialdemokrater till exempel – men av den här framgången kan man lära sig ett och annat. Framför allt att tydliggörandet av meriter gynnar de grupper som missgynnas i vanliga fall, och att vår omedelbara eller oreflekterade bild av ”kompetens” inte alltid leder tanken rätt. När man förtydligar vad som faktiskt krävs för att klara av ett jobb kanske det visar sig att det inte är den som vid första intrycket förefaller ”kompetent” som är bäst lämpad. Kompetens är ju inte något objektivt eller okomplicerat begrepp utan tvärtom något som fylls med olika föreställningar och därmed behöver definieras. Det blir ju också tydligt i denna granskning att såväl kvinnor som människor med utländsk bakgrund varit diskriminerade i den tidigare utnämningspolitiken.
Jag är inte främmande för positiv särbehandling eller i vissa fall kvotering om det behövs i vissa sammanhang. Men att med tydlighet och goda rutiner motarbeta diskriminering och missgynnande strukturer är en given åtgärd för bättre rekrytering som de allra flesta sammanhang skulle kunna tillämpa.
Även DN skriver om detta. Andra intressanta bloggar om: politik, utnämningar, statliga toppjobb, diskriminering, rekrytering, jämställdhet
2008 har varit ett oregelbundet bloggår för min del. Jag trodde att min återkomst till Uppsala skulle innebära ett uppsving, men inte. Har inte varit så sugen på att skriva, och kanske ägnat uppmärksamheten åt annat. Å andra sidan har jag inte velat ge upp helt heller. Så jag hoppas att det finns några som läser här ibland, isåfall lovar jag att inte göra er helt besvikna. Ett och annat inlägg kommer det bli, även om jag inte tänker hålla nåogn hög ambitionsnivå. Men ett par inlägg i veckan tror jag kan vara rimligt. Om inte annat kommer 2009 – trots att det är ett utlovat skitår av regeringen – bli rätt intressant. Kyrkoval i september, europaval i juni, biskopsval på två håll under våren, svenska ordförandeskap i EU för att bara nämna några saker. Dessutom kommer 2009 bli året då den politiska kartan befästs inför valet 2010, inte i vilka partier som ska arbeta med vilka utan snarare vilka frågor som står i centrum och i vilka banor diskussionen kommer att gå. Det är året då det rödgröna samarbetet måste sätta agendan och inte låta regeringen avgöra vad valet ska handla om. Jag har visst (men inte alls odelat) hopp om att det kommer gå. Sen ska det såklart bli spännande att se hur transitionen i USA går och vilka konsekvenser det får på andra håll i världen.
Jo, det kommer finnas saker att skriva om 2009. Hoppas vi ses!
Social Widgets powered by AB-WebLog.com.