Marta Axner

Det har blivit intensiv debatt efter rapporten om islamisering i Rosengård och hur den debatterades i Aktuellt i onsdags. Jag har skrivit en krönika om problemet med en onyanserad och okunnig mediadebatt på s-studenters libertas.nu:

En onyanserad islamdebatt skapar motsättningar

Några länkar: Rapporten i sin helhet, aktuelltsändningen, sydsvenskan, svd

Andra bloggar om: politik, islam, religion, malmö, rosengård, aktuellt, integration

Domprosten i Uppsala, tillika kyrkoherde i min församling, har idag med stor marginal vunnit provvalet i Härnösands stift, skriver Dagen och Kyrkans tidning. Hon fick 149 (46%) av de 324 rösterna med god marginal till tvåan Bror Holm, kyrkoherde i Selångers församling, som fick 58 röster.

Även om mycket kan hända i det riktiga valet, som äger rum den 24 mars (med eventuell andra omgång 8 april) så är det bara att gratuelra såväl Tuulikki som Härnösand. Tråkigt för oss här i Uppsala som riskerar att förlora en uppskattad och kraftfull domprost, men desto roligare för Härnösand.

Bilden är lånad från livet.nu och är tagen av jonas lindberg.
Läs även andra bloggares åsikter om tuulikki koivunen bylund, domprost, biskop, biskopsval, svenska kyrkan, härnösand

… gör jag i månadens krönika på Religions och samhälles (dvs mitt forskningscentrums) webbplats.

På fredag promoveras ett antal nya doktorer vid Uppsala universitet, och samtidigt ett antal hedersdoktorer. En av hedersdoktorerna vid teologiska fakulteten är en av mina forskaridoler, professor Linda Woodhead vid Lancaster University. Hon är i grunden religionssociolog men har gjort ett antal olika studier med olika inriktningar, såväl lokala kvalitativa studier som teoretisk begreppsutveckling. Hon har forskat inte minst om “spirituality” (ung nyandlighet men i en vidare bemärkelse) och olika studier av kvinnors religiositet. Trots sin i sammanhanget ringa ålder, hon är född 1964, är hon ledare för ett gigantiskt forskningsprojekt finansierat av de brittiska forskningsråden, The religion and society programme.

Woodhead håller en öppen föreläsning i Uppsala idag kl 14.15 i universitetshuset sal IV, som kommer att utgå från hennes senaste forskning om slöjan som symbol, dess användning och betydelse.

Andra bloggar om: forskning, utbildning, religion, slöja, woodhead, teologi, hedersdoktor

Om jag någonsin tvivlade på vilken blogg jag skulle rösta på till Stora Bloggpriset i Nöje & Kulturklassen, så blev jag påmind igår när jag läste Hynek Pallas fantastiska artikel om Mad Men och Israel: Weird Science har den bästa tv-journalistiken och en av de bästa kultursidorna överhuvudtaget.

Weird Science är för övrigt också nominerade till Kulturbloggen Awards, både i filmklassen och som Allstar. Där pågår röstningen nu.

Frågan om svenska kyrkans hanterande av den nya äktenskapslagstiftningen har varit i hetluften de senaste dagarna (jag skrev ett längre inlägg om detta häromdagen).

Ekot rapporterar idag (liksom svd) att det gjordes vissa ändringar i vigselritualsförslaget på kyrkostyrelsens sammanträde igår, och nu finns ordet äktenskap med i förslaget som skickats ut på remiss till domkapitel och stiftsstyrelser. I Ekots lördagsintervju med Ärkebiskopen i helgen ägnades ganska mycket tid åt det faktum att ordet äktenskap inte fanns med i utkastet (vilket också kördes som nyhet på ekot under lördagen), något som jag inte direkt uppfattade som en avsiktligt beslut utan snarare att man utgått från den nuvarande välsignelseaktens ritual. Men nu blev istället kyrkostyrelsens förslag mer likt den nuvarande vigselordningen. Det är inte varje dag man får höra gudstjänstordningar citeras med allvarlig röst i Ekots sändningar.
Hela förslaget ligger nu ute på Svenska kyrkans hemsida (ladda ner pdf här) och jag måste säga att jag tycker att det ser väldigt bra ut. De delar i det gamla ritualet som ändå behövde en översyn har förbättrat rejält och de delar som håller är i stort sett oförändrade. Om jag får gissa något om hur remissomgången kommer gå, skulle jag tro att antalet alternativ vad gäller såväl löften som övriga texter utvidgas, så att det finns ett alternativ med man och hustru för dem som föredrar det (vilket väl borde göra det teoretiskt att använda hustru och hustru exempelvis). Säkert kommer några att ifrågasätta att man helt tagit bort (och inte bara gjort frivillig) bibeltexten där Jesus säger att “… en man ska lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru /../ vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt (Matt 19:4-6). Nu står det ju uttryckligen att andra bibeltexter än de föreslagna får läsas, så den som vill ha med den texten kan göra så. Men det kommer säkert ändå diskuteras på sina håll.

Överlag är det såväl vackra formuleringar som väl valda bibelord. Särskilt glad är jag över en mina favorittexter i sammanhanget som inte finns med i nuvarande vigselordningen:

Rädsla finns inte i kärleken,
utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan,
ty rädsla hör samman med straff,
och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.
Vi älskar därför att Gud först älskade oss.
Om någon säger:  ”Jag älskar Gud”
men hatar sin broder, då ljuger han.
Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett,
kan inte älska Gud, som han inte har sett.
Och detta är det bud som han har gett oss:
att den som älskar Gud också skall älska sin broder.  (1 Joh 4:18-21)

De tveklöst mest lästa bibelorden, som Kärlekens lov (kärleken är tålmodig och god… 1 Kor 13:4-7, 13) och Höga visans ord om att Stark som döden är kärleken (Höga V 8:6b-7) och flera andra finns kvar men har kompletterats med fler än dagens alternativ.

Den 15:e april går remisstiden ut, och då ska domkapitlen, stiftsstyrelserna och läronämnden yttrat sig. Säkert lär det dyka upp en stor mängd spontanremisser också. Mer lär komma i frågan under våren.

Jag avslutar med de vackra nya inledningsorden om äktenskapet, som förhoppningsvis kommer att läsas över alla par som väljer att gifta sig i kyrkan i höst:

Kärleken har sitt ursprung i Gud.
Förmågan att älska är Guds gåva till människan.
Att leva i äktenskap är ett ömsesidigt åtagande
att vilja bevara och fördjupa varandras kärlek,
att vilja dela varandras liv i medgång och motgång,
att vilja skapa ett öppet och varmt hem tillsammans
(och där ge barnen den trygghet de behöver).
Det innebär att vara varandra trogna
och att leva i förtroende och kärlek.

Därför behöver er gemenskap med Guds hjälp
vårdas i ömhet och omsorg.
I bön och gudstjänst, i Guds ord och sakrament
får ni hämta kraft för er vandring.

Andra intressanta bloggar om: äktenskap, vigsel, hbt, svenska kyrkan, vigselritual, vigselordning, kyrkan, kärlek

Som bland andra Promemorian uppmärksammat så har P1:s kulturdebattprogram OBS lyft fram frågan om idédebattens plats i den politiska landskapet, framför allt med utgångspunkt från S-studenters skrift i ämnet (som man får tag på här). Först ut var Studentförbundets ordförande Kajsa Borgnäs igår, och nu kan man dels lyssna på inlägget hos Sveriges radio, eller läsa en textversion i hennes blogg. Det är väl använda minuter.

Andra bloggar om: politik, s-studenter, kajsa borgnäs, obs, idédebatt

I dagens DN (fast inte på nätet än) bemöter högskoleminister Lars Leijonborg kritiken mot de minskade resurserna för undervisningstid inom högre utbildning (som jag skrev om igår) med att det är en prioriteringsfråga och att lärosätena borde kunna vara mer effektiva i sin resursanvändning. Ärligt talat låter som något av ett skämt, med tanke på att det är just effektivitetskravet som urholkat resuerna och med tanke på hur arbetssituationen ser ut på många institutioner runt om på lärosätena. Leijonborg tycker att högskolorna ska rankas och därmed konkurrera med varandra istället för att få de resurser som behövs.

Nä, läs Kristina Persdotter istället, TCO-utredare med utbildningsfrågor som specialitet, som bloggar på kunniga och intressanta bloggen utredarna. Hon säger ett och annat sanningens ord om utbildningskvalitet och rankning.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, utbildning, utbildningskvalitet, undervisningstid, kristina persdotter, tco, leijonborg, ranking

Hur mycket undervisning krävs för att det ska vara en bra utbildning? Den frågan infinner sig vid läsning av artiklarna i dagens DN om hur den högre utbildningen, framför allt inom det humanistiska-samhällsvetenskapliga området, innehåller allt mindre gemensam undervisningstid och alltmer självstudier. I artikeln nämns bland annat uppsala studentkårs undersökning om hur lite tid de flesta studenter egentligen träffar sina lärare (3,8 klocktimmar inom humaniora och 4,6 bland samhällsvetarna i snitt), en undersökning jag skrivit om tidigare. En av de intressantaste sakerna med artikeln i DN är att den tar upp en av de “osynliga” mekanismerna som gör att anslagen urholkats. Det handlar inte bara om att uppdraget till läroverken har utökats utan att resurser tillförts (inga särskilda pengar ges i normalfallet för att arbeta med exempelvis breddad rekrytering, likabehandling, funktionshinder eller studentinflytande) eller att den kraftiga och framgångsrika utbyggnaden av högskolan som gett massor av nya grupper tillgång till högre utbildning också på sina håll medfört stora pedagogiska utmaningar. Det handlar också om en “teknikalitet” (som presenteras i en faktaruta) - rationaliseringskravet. När staten räknar ut hur mycket anslagen till lärosätena ska räknas upp med kostnadsutvecklingen, används nämligen samma schablon för produktivitetsökning som tjänsteföretag i det privata näringslivet. Eftersom högre utbildning, liksom äldrevård och barnomsorg, knappast låter sig effektiveras i någon högre grad, så innebär det att anslagen urholkas år för år, något som påpekats av universitetslärarfacket SULF såväl som studentkårerna länge. I artikeln nämns resurstilldelningsutredningen från 2007 där man ansåg att en studieplats för att leva upp till kvalitetskraven rimligen skulle kosta 52 000 kr/student och år, i jämförelse med dagens anslag på 33.000.

En viktig del av högre studier, inte minst inom humaniora och samhällsvetenskap, är att läsa text och att ta eget ansvar och bedriva de egna studierna. Men det akademiska samtalet är också en väldigt viktig del. Om man aldrig hinner diskutera med varandra, hur ska man då träna kritiskt tänkande och sätta sina inlästa kunksaper i ett sammanhang? Och hur blir arbetsmiljön för studenter som träffar sina lärare och varandra en eller ett par gånger i veckan? Visst kan man organsiera studiegrupper och göra olika typer av arbeten tillsammans men det tar inte bort behovet av lärarledd undervisning.

Min syn på den här saken har inte ändrats utan snarare förstärks av att stå på “andra sidan”, då jag sedan i höstas undervisar på grundutbildningen på universitetet. Det är fantastiskt roligt och jag är stolt över mina duktiga studenter, men det är inte lätt att ge en introduktion till en hel forskningsdisciplin på fyra föreläsningar, som är vad jag har på en av delkurserna. Studenterna hos mig (på B-nivå) har jämförelsevis mycket undervisning, c:a 2-3 st 90-minuterspass i veckan förutom tentaveckorna. Det går att göra mycket med den tiden, men inte underverk. Det som det framför allt gör är att det blir svårt som lärare att ta sig tid för det lilla extra - att ge utförliga skriftliga kommentarer, att läsa in kuriosa som skulle göra föreläsningarna mer spännande, att sitta enskilt med den student som behöver få förklarat en extra gång. Bristen på resurser i högskolan drabbar de studenter som behöver dem bäst.

Andra intressanta bloggar om: politik, utbildning, resurstilldelning, undervisning, studenter

Jag upptäckte just att min blogg inte är kopplad till bloggkartan.se. Nu är den det, placerad i Uppsala såklart.

Apropå gårdagens inlägg om kyrkan och äktenskapslagstiftningen: Imorgon lördag är Ärkebiskop Anders Wejryd gäst i Ekots lördagsintervju och lär framför allt få prata just om äktenskapslagen, vigselrätten och hbt-frågor. Lördag 12.55 i P1 med repris 19.03.

Andra bloggar om: äb, anders wejryd, ekots lördagsintervju, hbt, äktenskap, kyrkan

Efter många års diskussioner verkar ju nu äntligen den könsneutrala äktenskaplagen bli verklighet, om än efter en märklig parlamentarisk lösning med motioner istället för proposition från en oenig regering. Hur som, statsministern har utlovat en lagändring till sommaren, och nu har Svenska kyrkan börjat förbereda sig för vad en könsneutral äktenskapslag kommer innebära.

Enlig kyrkans tidning pågår nu arbetet i kyrkostyrelsen med att snabbt få fram ett förslag på hur en vigselordning skulle kunna se ut, och tanken är att det ska bli en ordning som kan användas av alla brudpar oavsett om de är av olika eller samma kön. Ordningen måste nämligen ut på remiss i tre månader och därefter tas som förslag i kyrkostyrelsen senast i maj för att kunna läggas inför årets kyrkomöte. Då skulle en könsneutral äktenskapsritual kunna finnas om inte till lagändringen så i alla fall till årsskiftet - under förutsättningen att kyrkomötet säger ja.

Planeringschef Anders Lindberg (som är ansvarig tjänsteman för frågan hos kyrkostyrelsen) trycker i artikeln på att det här inte innebär något beslut eller viljeinriktning från kyrkostyrelsen utan bara ska ses som en förberedelse för ett beslut som kommer att komma. Om statsapparen ibland är långsam är kyrkan ofta ännu långsammare i sitt beslutsfattande, och ska frågan inte helt hamna i bakvattnet behövs att beslut i år.

Samtidigt tyder det här ju på att kyrkostyrelsen kommer att föreslå att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten och acceptera den nya lagstiftningen. Jag måste säga att jag är lite positivt överraskad över utvecklingen - när den här frågan började diskuteras på allvar i kyrkan för några år sedan trodde jag att den könsneutrala äktenskapslagstiftningen skulle innebära att kyrkan avsade sig vigselrätten (något som säkert andra samfund kommer att göra) och att äktenskapet blev helt civilrättsligt. I oktober 2005 skrev jag följande på bloggen:

Även om det kommer ta ett tag, är jag rätt säker på att vi inom ett decenium har en könsneutral äktenskapslag, enbart borgerlig vigsel samt välsignelseakter för alla ingångna äktenskap - oavsett om dessa är sam- eller tvåkönade. Det är en utveckling jag verkligen välkomnar.

Jag verkar alltså ha fått fel, inte bara i sak utan att utvecklingen också gått fortare än jag hoppades då. Å andra sidan kan ju ytterligare saker hända. Då tog jag också ställning för ett avskaffande av den kyrkliga vigselrätten, en hållning jag i princip fortfarande delar i teorin. Samtidigt har jag insett att nu är en dålig tidpunkt att avskaffa vigselrätten av flera skäl, och om vigselrätten inte är ett hinder för Svenska kyrkan att välkomna alla par, är den inte heller något större problem i min mening.

Jag måste också säga att det gläder mig enormt om man lyckas få till ett ritual som kan anvädas av alla par. Säkert kommer det finnas alternativa formuleringar som paret själva kan välja bland - så ser ju vigselritualet ut idag - där några fomuleringar är mer traditionella medan andra öppna. Men oavsett vilka kön de två kontrahenterna har, så är dagens vigselritual problematiskt i hur det är formulerat kring män och kvinnor och kring relationer där det finns goda skäl för en översyn. Det räcker inte med speciallösningar för särskilda situationer om en modern teologi om kärlek, äktenskap och relationer ska manifesteras i kyrkan, vi måste fundera på hur vi formulerar oss även i de situationer som vi uppfattar som “vanliga”. Kanske säger det minst lika mycket om hur öppen och välkomnande kyrkan egentligen är.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om politik, äktenskap, kyrkan, svenska kyrkan, hbt, könsneutrala äktenskap, vigsel

Idag har ekot för ovanlighetens skull en positiv nyhet om konsekvenser av regeringens beslut. Det är de nya rutinerna för tillsättning av statliga toppjobb som har resulterat i att såväl kvinnor som människor med utländsk bakgrund som inte längre är underrepresenterade bland tillsättningarna. Reglerna innebär bland annat offentliga utlysningar med annonsering och tydliga sökprofiler med detaljerade listningar av vilka meriter som krävs.

Nu finns det andra saker man kan klaga på hos regeringens utnämningspolitik - sparkandet av kända socialdemokrater till exempel - men av den här framgången kan man lära sig ett och annat. Framför allt att tydliggörandet av meriter gynnar de grupper som missgynnas i vanliga fall, och att vår omedelbara eller oreflekterade bild av “kompetens” inte alltid leder tanken rätt. När man förtydligar vad som faktiskt krävs för att klara av ett jobb kanske det visar sig att det inte är den som vid första intrycket förefaller “kompetent” som är bäst lämpad. Kompetens är ju inte något objektivt eller okomplicerat begrepp utan tvärtom något som fylls med olika föreställningar och därmed behöver definieras. Det blir ju också tydligt i denna granskning att såväl kvinnor som människor med utländsk bakgrund varit diskriminerade i den tidigare utnämningspolitiken.
Jag är inte främmande för positiv särbehandling eller i vissa fall kvotering om det behövs i vissa sammanhang. Men att med tydlighet och goda rutiner motarbeta diskriminering och missgynnande strukturer är en given åtgärd för bättre rekrytering som de allra flesta sammanhang skulle kunna tillämpa.

Även DN skriver om detta.  Andra intressanta bloggar om: politik, utnämningar, statliga toppjobb, diskriminering, rekrytering, jämställdhet

2008 har varit ett oregelbundet bloggår för min del. Jag trodde att min återkomst till Uppsala skulle innebära ett uppsving, men inte. Har inte varit så sugen på att skriva, och kanske ägnat uppmärksamheten åt annat. Å andra sidan har jag inte velat ge upp helt heller. Så jag hoppas att det finns några som läser här ibland, isåfall lovar jag att inte göra er helt besvikna. Ett och annat inlägg kommer det bli, även om jag inte tänker hålla nåogn hög ambitionsnivå. Men ett par inlägg i veckan tror jag kan vara rimligt. Om inte annat kommer 2009 - trots att det är ett utlovat skitår av regeringen - bli rätt intressant. Kyrkoval i september, europaval i juni, biskopsval på två håll under våren, svenska ordförandeskap i EU för att bara nämna några saker. Dessutom kommer 2009 bli året då den politiska kartan befästs inför valet 2010, inte i vilka partier som ska arbeta med vilka utan snarare vilka frågor som står i centrum och i vilka banor diskussionen kommer att gå. Det är året då det rödgröna samarbetet måste sätta agendan och inte låta regeringen avgöra vad valet ska handla om. Jag har visst (men inte alls odelat) hopp om att det kommer gå. Sen ska det såklart bli spännande att se hur transitionen i USA går och vilka konsekvenser det får på andra håll i världen.

Jo, det kommer finnas saker att skriva om 2009. Hoppas vi ses!