Försämrade resultat i naturorienterade ämnen…..
I naturorienterade ämnen skiljer sig inte Sveriges resultat (524 poäng) från genomsnittet i 20-landsgruppen (523 poäng). I förhållande till 20-landsgruppen är de svenska resultaten i biologi och fysik på en genomsnittsnivå, men i kemi och geovetenskap bättre än genomsnittet. Däremot presterar svenska elever under genomsnittet i miljökunskap, vilket förvånar med tanke på hur stor betoning som läggs på området i läroplanen. Sveriges resultat i naturvetenskap har dock försämrats sedan 1995 med 29 poäng. I naturorienterade ämnen är nedgången störst i Sverige och näst störst i Norge (20 poäng) bland de 16 länder som deltog 1995 och 2003

…men ännu större nedgång i matematik
Sveriges resultat i matematik (499 poäng) är sämre än 20-landsgenomsnittet (516 poäng). Bland dessa 20 länder hamnar Sverige på fjortonde plats. Det har, för svensk del, skett en markant försämring av matematikresultaten mellan 1995 och 2003. Minskningen, som uppgår till 41 poäng, är den största bland de 16 länder som deltog i båda mätningarna. Svenska elever i årskurs 8 presterar 2000 signifikant sämre än svenska elever i årskurs 7 gjorde 1995. Norge har den näst största nedgången med 37 poäng.

Skol- och klassrumsklimatet sämre i Sverige men mindre mobbning
Jämfört med 20-landsgruppen är sen ankomst, skolk och svordomar vanligast bland svenska elever. Andelen elever från skolor där ogiltig frånvaro förekommer minst varje vecka är högst i Sverige. Störningar i klassrummet är vanligast i Sverige och Slovakien. Sverige hör också till de länder där skadegörelse och stöld är förhållandevis vanligt förekommande enligt skolledarna. Däremot anger svenska elever i mindre utsträckning än eleverna i 20-landsgruppen att de utsatts för mobbning eller stöld.

Sedan så tycker jag inte att alla elever ska tvingas skaffa sig högskolebehörighet på gymnasiet. Det borde finnnas yrkesförberedande linjer som inte gav denna kompetens (men som det skulle vara möjligt att komplettera med någon form av studieförberedande basår eller komvux). Det är grymt – och nedvärderande av praktiska och konstnärliga begåvningar – att tvinga dem att läsa så mycket teori att de kommer att misslyckas med sina studier. (Ett tankexperiment är att vända på resonemanget: Hur vore det om alla som skulle vilja studera vidare också skulle behöva skaffa sig en yrkesexamen inom ett praktiskt ämne eftersom det inte ansågs fint nog om de ”bara” hade högskolekompetens.) Denna valfrihet och individanpassning vore bättre än nuvarande krav på att alla program ska ge högskolebehörighet. Däremot bör skolan fram t.o.m. högstadiet vara sammanhållen utan större uppdelning i teoretiska och praktiska linjer (men däremot liksom nu möjlighet till tillvalsämne som ger studierna en viss profil efter intresse och begåvning).

Jag tycker generellt sett radioprogrammen var ensidiga och vinklade. I del 2 som jag lyssnade på idag sade Jan Björklund något i stil med: Vi behöver tidigare nationella prov för att veta var vi ska sätta in resurser till de elever som kommer efter. Frågan till den s.k. forskarvärlden blev då: ”Kommer eleverna att prestera bättre med tidigare nationella prov?” varvid de flesta svarade nej. Därmed ansågs Björklund av reportrarna blivit motsagd av den pedagogiska expertisen. Men Björklund hade aldrig hävdat att proven i sig skulle ge bättre elevprestationer utan att de skulle vara dagnostiska test som visar vilka elever som behöver extra hjälp på vilka områden. Det är enligt min mening en helt annan sak. (Ni får ursäkta att jag refererar från minet och inte hade ordagranna citat i detta stycke.)

Visst finns det invändningar mot delar av friskolereformen, men jag tror inte skolans problem främst är en resursfråga utan en pedagogisk och värderingsmässig. Här tycker jag att lärarutbildningarna tyvärr är en del av problemet då de ideologiskt har försvarat den svenska skolans brister och även orsakat den. Högskoleverket har med rätta varit mycket mycket kritisk mot många av lärarutbildningarna. Nu är det dessbättre upprustning på gång där. (Jfr bl.a. att Waldorffpedagogiken äntligen har fått genomgå vetenskaplig prövning – och visat sig inte hålla måttet – i stället för att få åka i den gräddfil som Miljöpartiet förhandlat fram till den under den annars så friskolekritiska s-regeringen.)

Socialdemokraternas skolpolitik under 90-talet och början på 2000-talet har varit ett stort svek mot både arbetarrörelsens tyidigare bildningsideal och mot de elever som behöver få tidiga insatser och en lugn arbetsmiljö. Utan att i allt dela Björklunds politik menar jag ändå att det är steg i rätt riktning. Det tycks dock bekymra vissa att denna politik har så stort folkligt stöd bland lärare, elever, lärare och övrig allmänhet. Så bekymmersamt att man måste fuska genom att t.ex. få det att framstå som att Björklund sagt att tidigare nationella prov i sig skulle ge bättre elevprestationer…

1. Om nu ”alla vet” att Björklund trots allt har rätt, hur kan det då komma sig att det inte verkar finnas några undersökningar som stödjer påståendena? För enligt SR så handlar det ju inte alls om en sammanblandning av källor utan om att INGEN av de internationella undersökningarna som Björklund stött sig på stödjer NÅGOT av de utpekade uttalandena. Om problemen nu är så stora att vi faktiskt är värst och sämst i världen, så borde det väl ha registrerats i NÅGON form av internationell jämförelse? Eller ogillar alliansen forskning?

2. Bagatelliserandet av Björklunds handlande (exempelvis här ovanför: ”lite väl långtgående slutsatser” och ”den stora majoriteten av svenska folket vet att han i grunden har rätt”) känns oroväckande. Dels eftersom det pekar på man accepterar att politiker ljuger för folket och till och med erövrar makten genom lögner, så länge som man gillar deras politik. Dels eftersom det signalerar acceptans för att just de ministrar som ska ansvara för utbildning och forskning inte riktigt respekterar fakta och forskning utan hellre följer nåt sorts sunt förnuft; ett sunt förnuft som inte stödjer sig på annat än en påstådd majoritet av folket som, delvis på grund av desinformation, röstade fram nämnda ministrar.

Sen är det intressant det där med att Sverige ”halkat efter”. Jag tycker att det finns något olustigt och nästan orimligt med att det är så viktigt hur Sverige ligger till i jämförelse med andra länder. Det är kalrt att vi vill vara bäst på allt, men om det är så att vi håller en bra nivå och sedan efter några år håller samma eller lite bättre nivå medan andra länder blir ännu bättre – är det ett stort probelm? På P1 i morse sa Jan björklund just detta – att ett skäl till att sverige kanske ”halkat efter” var att andra oecd-länder blivit bättre, men ”det spelar ingen som helst roll”. Jag tror att det spelar ganska stor roll för alla skolbarn i andra länder som fått bättre utbildning och bättre arbetsmiljö, och tycker knappast att det är någon katastrof om sverige sjunker några steg i jämförelse med andra länder så länge vi har en bra utbildning.

Ang socialdemokraternas kyrkovalvalmanifest återkommer jag, den som är nyfiken kan läsa själv här: http://www.socialdemokraterna.se/Vart-parti/Kyrkovalet-2009/Socialdemokraternas-manifest/

För övrigt: Har du några kommentarer kring socialdemokraternas kyrkopolitiska manifest? Och stämmer det att Gud och Jesus inte ens är nämnda i det?