Marta Axner

Kajsa Borgnäs, s-studenters ordförande, har en viktig och intressant debattartikel i GP idag: Studentinflytandet på väg att urholkas.

Hon skriver om de olika utredningar som pågår på utbildningsområdet, som tillsammans innebär en “konsumentifiering” av högre utbildning, där studenter inte ses som aktiva medaktörer utan konsumenter utan större möjlighet att ha inflytande på sin utbildning. Tydligast är det kanske i den sk frihetsutredningen, där Högskoleförordningen ska minskas i omfång och högskolor bli friare i förhållande till staten. Det går dock ut över studentinflytandet - varje kår kommer lokalt få kämpa för det som nu är garanterat i lag.

När makt och ansvar flyttas till varje enskild högskole- och universitetsledning får varje studentkår driva sina krav lokalt, i stället för gemensamt med andra, vilket naturligtvis underminerar både möjligheterna till inflytande och likabehandlingen av studenter mellan högskolor.
Leijonborg tar själv Chalmers tekniska högskola som exempel på en välfungerande “fri” högskola i stiftelseform, men underlåter att berätta att rektorn för samma högskola förra året slängde ut studentkåren från ledningsgruppen för att de inte kom överens.

Tillsammans med förslag på gång gällande resurstilldelningssystemet, studiemedlen, studiesociala frågor i övrigt och kårobligatoriet, pågår en förändring av möjligheterna för studenter, bort från de mål om en tillgänglig högre utbildning där allt fler får del av utbildning till ett system där redan starka grupper får det enklare att studera och de som har längre till högskolan slås ut. Samtidigt ses studenter som konsumenter som kan komma eller gå, inte som aktiva medaktörer i sin utbildning. Borgnäs avslutar:

Om Sverige ska vara en världsledande kunskapsnation krävs att universiteten är mottagliga för nya perspektiv och att många får del av, och kan påverka, dem. För detta krävs att högskolan själv är demokratiskt styrd, att studenter garanteras inflytande över sin utbildning, att den breddade rekryteringen inte avstannar till förmån för ett mindre antal elitstudenter.
Maktkoncentration hos universitetsledningar i stället för maktdelning mellan statlig nivå och fakultetsnivå, samt synen på att studenterna inte har något att göra med styret av högskolan utan enbart är passiva mottagare av utbildning, är en grav missbedömning av universitetens kvalitets- och demokratiuppdrag och ett historiskt brott mot svensk utbildningstradition.
Om Leijonborg menar allvar med att han vill att “universitetens folk ska kunna stå fria och säga obekväma sanningar”, kan han inte skapa ett system för centralism och konformism. I visionen om utbildningsfabriken finns mycket litet utrymme för kritiskt tänkande. Sverige behöver fler, inte färre, kritiska röster i och omkring akademin.

Andra intressanta bloggar om: politik, utbildning, kajsa borgnäs, s-studenter, akademisk frihet, studenter, högskolan, studentinflytande

This entry was posted on måndag, januari 21st, 2008 at 9:19 and is filed under politik, utbildning. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.