Hjärtevärmande om kritik

Att det är betydligt lättare att göra en bra sågning än en bra hyllning är ett välkänt faktum inom (kultur)kritiken. Kanske är det delvis en kvarleva av 90-talets ironi - det är ju mycket mindre farlgit att definiera sig utifrån någon man inte gillar än något man faktiskt tycker om eller uppsakttar. Men igår läste jag först Schampoo rising som skriver just om detta, om svårigheten med kritik och ett upplyftande exempel, arkitekturtidskriften med jsut namnet kritik.

Och när jag sedan bläddrade i senaste Fokus hittade jag ett utmärkt exempel på att det faktiskt går att komma bort från det slentrianmässiga sågandet. Jessica Gedin skriver (bara i pdf på nätet) en lågmäld hyllning till något väldigt otippat: popsångaren Martin Svenssons debutroman ”Hej! Mitt namn var Elton Persson”. Där hon förväntat sig att få göra en sågning blev hon glatt överraskad. Eller som hon avslutar artikeln:

Och på ett sätt är »Hej! Mitt namn var Elton Persson« en liten pärla, en pärla för svin – svin som jag, som sökte ett skvaller men fann en skribent.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Du har väl inte missat Mad Men?

För i så fall har du verkligen missat något. Mad Men, nyss belönad med två Golden Globe-priser (bästa tv-drama och bästa manliga huvudroll i tv-serie) handlar om reklambranschens 60-tal i New York och är snygg, välspelad, rolig, smart skriven och inte så lite intressant. Serien hade premiär i Sverige på kanal 9 förra veckan, och ikväll går de två första avsnitten i repris kl 21.00 och 21.55. Följ den fortsättningsvis på torsdagar eller söndagkvällar, alltså.

Läs mer om Mad Men hos Teresa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Studentinflytandet är hotat

Kajsa Borgnäs, s-studenters ordförande, har en viktig och intressant debattartikel i GP idag: Studentinflytandet på väg att urholkas.

Hon skriver om de olika utredningar som pågår på utbildningsområdet, som tillsammans innebär en ”konsumentifiering” av högre utbildning, där studenter inte ses som aktiva medaktörer utan konsumenter utan större möjlighet att ha inflytande på sin utbildning. Tydligast är det kanske i den sk frihetsutredningen, där Högskoleförordningen ska minskas i omfång och högskolor bli friare i förhållande till staten. Det går dock ut över studentinflytandet – varje kår kommer lokalt få kämpa för det som nu är garanterat i lag.

När makt och ansvar flyttas till varje enskild högskole- och universitetsledning får varje studentkår driva sina krav lokalt, i stället för gemensamt med andra, vilket naturligtvis underminerar både möjligheterna till inflytande och likabehandlingen av studenter mellan högskolor.
Leijonborg tar själv Chalmers tekniska högskola som exempel på en välfungerande ”fri” högskola i stiftelseform, men underlåter att berätta att rektorn för samma högskola förra året slängde ut studentkåren från ledningsgruppen för att de inte kom överens.

Tillsammans med förslag på gång gällande resurstilldelningssystemet, studiemedlen, studiesociala frågor i övrigt och kårobligatoriet, pågår en förändring av möjligheterna för studenter, bort från de mål om en tillgänglig högre utbildning där allt fler får del av utbildning till ett system där redan starka grupper får det enklare att studera och de som har längre till högskolan slås ut. Samtidigt ses studenter som konsumenter som kan komma eller gå, inte som aktiva medaktörer i sin utbildning. Borgnäs avslutar:

Om Sverige ska vara en världsledande kunskapsnation krävs att universiteten är mottagliga för nya perspektiv och att många får del av, och kan påverka, dem. För detta krävs att högskolan själv är demokratiskt styrd, att studenter garanteras inflytande över sin utbildning, att den breddade rekryteringen inte avstannar till förmån för ett mindre antal elitstudenter.
Maktkoncentration hos universitetsledningar i stället för maktdelning mellan statlig nivå och fakultetsnivå, samt synen på att studenterna inte har något att göra med styret av högskolan utan enbart är passiva mottagare av utbildning, är en grav missbedömning av universitetens kvalitets- och demokratiuppdrag och ett historiskt brott mot svensk utbildningstradition.
Om Leijonborg menar allvar med att han vill att ”universitetens folk ska kunna stå fria och säga obekväma sanningar”, kan han inte skapa ett system för centralism och konformism. I visionen om utbildningsfabriken finns mycket litet utrymme för kritiskt tänkande. Sverige behöver fler, inte färre, kritiska röster i och omkring akademin.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,

Hur bemöter vi sd?

Det var ämnet för demokratikonferensen i Stockholm igår, där ett hundratal socialdemokrater samlades för att prata om Sverigedemokraterna. Jag var en av dem som var med, i egenskap av representant för (s) i Kyrkomötet. Det var en intressant dag som både innehöll föredrag och möjlighet till gruppsamtal. Dagen väckte en hel del tankar, och många saker tål att funderas vidare på.

Personligen tycker jag att det finns två riktigt stora utmaningar för (s) i relation till Sverigedemokraterna, förutom att naturlgitvis ha koll på fakta och vara genomtänkta när vi hamnar i diskussion med dem så att vi är väl beredda på själva debatten. Men mer långsiktigt finns det två viktiga punkter, i min mening.

För det första så måste vi bedriva en politik som leder till ett samhälle där det inte finns grogrund för populism, främlingsfientlighet och att ställa grupper mot varandra. Klyftorna har ökat i Sverige, liksom föraktet för politiker och tilltron på att samhället kommer att kunna fungera väl och finnas till för just mig i framtiden. Rädslan och oron, tillsammans med en osäkerhet på hur framtiden kommer bli och en sämre sammanhållning i samhället ger en grogrund för partier som sd. Enkla lösningar, syndabockar och ett vi-mot-dem-tänkande ter sig antagligen som en rimligare politisk lösning om man tappat tilltron till andra, mer välfungerande. Vi i (s) måste ha med oss den aspekten när vi utformar vår politik – ett sammanhållet samhälle är ett mål av flera skäl.

För det andra måste vi också göra vår teoretiska och ideologiska hemläxa när det gäller frågor kring rasism och främlingsfientlighet. Vi har helt enkelt inte tillräckligt med kunskap och har inte i tillräckligt hög utsträckning funderat igenom vår politik och våra förslag. Det finns rasistiska maktstrukturer i vårt samhälle och vi måste lära oss mer om hur de tar sig uttryck, och vilka åtgärder som motverkar och vilka som underlättar dessa orättvisor. I vår retorik och sätt att uttrycka oss riskerar även vi ibland att falla in i ett vi-och-dem-tänkande, och det hörs alldeles för ofta slarvigt användande av begrepp som ”invandrare” eller utländsk härkomst” utan att det är relevant. Även begrepp som etnicitet som få vet vad det betyder, eller svensk och svenskhet används slarvigt. Vi måste dels vara på det klara själva med vad vi vill och varför, och vi måste vara beredda att ta konsekvenserna av detta. Vi måste prata mer om rasism och diskriminering och mindre om mångfald, mer om mänskliga rättigheter än om snällhet och mer om vilket samhälle vi vill ha. Det tror jag är en nödvändighet för att inte bara möta sd utan också komma tillrätta med de fördomar och de maktstrukturer som finns även inom vårt parti.

Andra intressanta bloggar om: , , , , ,

Bloggblogg: flyttkaos

Nu är jag på plats i uppsala med flyttkartonger överallt i lägenheten och ett än så länge inte så välfyllt kontor på crs där jag ska sitta. När jag har fått ordning på mig själv och livet ska bloggandet återupptas. Antagligen om könsneutral äktenskapsbalk eller lagstiftning mot sexistisk reklam eller något annat intressant. återkommer.

Isberg vann biskopsvalet – men det blir en omgång till

[Uppdaterad] Domprost Margarethe Isberg vann första omgången av biskopsvalet i Västerås med endast en rösts marginal till tvåan Thomas Söderberg, 127 mot 126. Nu blir det en andra omgång mellan de två kandidaterna den 7 februari, eftersom ingen fick egen majoritet.

Valets skräll får väl anses vara trean, domprosten i Lund Håkan Wilhelmsson som fick hela 102 röster trots att han knappt förekommit alls i spekulationerna och kom sexa i provvalet. Kontroversiella Christina Schenning som vann provvalet fick ihop 56 röster och Sven Hillert fick 34.

Hela det preliminära valresultatet finns på västerås stifts hemsida (pdf) , nedbrutet i kontrakt (=valkretsar). Där kan man bland annat se att Isberg vann stort på hemmaplan i västerås men även fick många röster i Borlänge (Tuna kontrakt) och Västerbergslagen. Schenning hade föga förvånande sitt starkaste fäste i Norra Dalarna, hon kommer ursprungligen från Malung och har haft starka och engagerade anhängare i de trakterna. Söderberg fick mest röster i sina hemtrakter i Södra dalarna och Falun, men gjorde ett bra val överallt utom i norra dalarna. Domkapitlet och stiftsstyrelsen röstade nästan bara på de två vinnarna, 9 Isberg, 7 Söderberg och 4 röster till Wilhelmsson.

Eftersom jag gärna vill se Isberg som biskop (se förra inlägget) så är jag naturligtvis glad över resultatet. Mer kommentarer kommer.

Nu skriver tidningen Dagen om valet också liksom kyrkans tidning
Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , ,

Isberg – min självklara biskopskandidat

Jag har tidigare utlovat ett inlägg om den kandidat som jag stöder i biskopsvalet i Västerås stift på torsdag. Och det var inget svårt beslut, det har sedan länge stått klart för mig att det finns en kandidat som är den självklara biskopen: Domprost Margarethe Isberg. Det finns flera anledningar till att jag tänker rösta på henne på torsdag.

Mitt främsta och avgörande skäl att stödja Isberg, är den kombination av erfarenheter och meriter hon besitter å ena sidan, och hennes vilja och förmåga att leda och förändra å andra sidan. Det här valet står inte mellan erfarenhet och förändring, utan jag tror att Isberg just genom sin långa erfarenhet av ledarskap i såväl församling som på nationell och internationell nivå har lättare att se möjliga förändringar och framför allt har förmåga att genomföra dem.

Isberg har varit kyrkoherde (=församlingschef) i 19 år, varav 12 i stora Stockholmsförsamlingen Huddinge och sedan sju år i Domkyrkoförsamlingen i Västerås. Hon har alltså lång egen erfarenhet av att vara chef för stora enheter, och är fast rotad i vardagen i församlingslivet som jag tror är centralt för att vara en bra biskop. Hon har parallellt med sitt arbete haft uppdrag på nationell nivå (kyrkomötet, kyrkostyrelsen och numera även teologiska kommittén) och på internationell nivå i KEK, de europeiska kyrkornas samarbetsorganisation där hon är vicepresident. Som domprost sitter hon även med i stiftsstyrelse och domkapitel. Det innebär att hon är väl förtrogen med kyrkans liv, från det mest lokala till de internationella ekumeniska sammanhangen.

Biskopen är ju både ledare i sitt eget stift och en av ledamöterna i biskopsmötet. Det gör, tycker jag, att man i valet måste se både till vad som krävs i det egna stiftet och i svenska kyrkan som helhet. Då är det tydligt att vissa kompetenser finns det mer och mindre av i biskopsmötet. De senaste åren har det valts in flera med högre teologisk utbildning, så det finns det gott om, men det var länge sedan det valdes någon med internationell ekumenisk erfarenhet. Att könsfördelningen är förkrossande sned är också tydligt. Isberg skulle bidra med mycket till biskopsmötet likaväl som till Västerås stift.
Jag vill ha en biskop som är visionär och kan leda vår kyrka mot framtiden. Men för att göra det, och för att ha kraft att genomföra förändringar, tror jag att det behövs erfarenhet och kunskap. Isberg har det, men har glöd och engagemang, är inte trött utan kommer ha full kraft de sju-åtta år hon har kvar till pension. Som ledamot i domkapitel och stiftsstyrelse har hon god insyn i stiftets verksamhet, men hon har inte arbetat på stiftskansliet och har inte så gamla band. När hon kom som domprost för sju år sedan var hon ny i stiftet, och en stor del av hennes erfarenheter kommer från andra håll än Västerås stift. Västerås är ett stift där det finns en stark stiftskänsla, men den har även inneburit att man historiskt har rekryterat internt och många har känt varandra länge och kommer från ungefär samma sammanhang. Isberg kommer faktiskt utifrån, trots hennes år som domprost i samma stift.

Teologiskt står hon rotad i svenska kyrkans tradition, hon berättade på hearingen om hur hennes kontakter med många andra kyrkor i världen har fördjupat hennes egen lutherska teologi, liksom hennes erfarenheter av ignatiansk andlig fördjupning (som faktiskt Helle Klein skrev om på sin blogg häromdagen). Hon har arbetat med hbt-frågorna inom kyrkan i årtionden, långt innan det blev en medialt och samhälleligt het fråga. Alla talar om folkkyrkan men jag tror att Isberg faktiskt vet vad hon menar med det begreppet.
Jag har personligen stött på Margarethe dels i egenskap av domprost när jag var prästkandidat och i samband med prästvigningen, dels i kyrkomötet. Min upplevelse av henne som person är att hon är rak, snabbtänkt och rolig, att hon är omtänksam och intresserad. Hon framstår för mig som en given ledare med auktoritet och kunnande men med en stor värme. Både som ny prästkandidat och som ny i kyrkomötet var jag i en utsatt position, och i de situationerna upplevde hennes omsorg men också att hon förväntade sig positiva saker hos mig – något som jag uppskattade och som tyder på ledarskap för mig.

Det här är några av skälen till att jag vill se Margarethe Isberg som biskop i Västerås.
På Västerås stifts hemsida finns alla kandidaters CV, där finns ljudfiler och filmer från hearingen med de olika kandidaterna. På stiftssidorna i kyrkans tidning finns intervjuer med alla kandidater, välj tidigare nummer i listan (Isbergs intervju är i nr 47-07). Dagen har också skrivit kort om hearingen. Bilden kommer från svenskakyrkan.se/ikon och är tagen av Jim Elfström.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,

Avtackning i Köping

På söndag, Trettondedag Jul, avtackas jag i Köpings kyrka på en temamässa kl 18.00. Det blir en gudstjänst med mycket musik som präglas av att det är avslutning för Svenska Kyrkans julkampanj Stöd kampen mot HIV, och gudstjänsten har fått titeln Berörd – hämtat från slagordet ”If you’re not infected, you’re still affected” (om du inte är smittad är du ändå berörd). Arbetet mot HIV och aids ligger mig varmt om hjärtat och det kommer nog märkas i gudstjänsten.

Andra medverkande är vår musiker Lina Adolphson, gitarrist Mårten Gustavsson och sångare ur församlingens gospelkör Up To You. Efter mässan blir det fika i kyrkan. Alla är hjärtligt välkomna! Köpings kyrka söndag 6/1 kl 18.00, alltså.

Uppdatering: Nu ligger min predikan på predikobloggen också.

Bloggblogg: seg i starten

Det har som jag erkänt ett antal gånger inte blivit mycket bloggat här på sistone, och jag hade tänkt ändra på det nu när det nya året började. Men har inte riktigt kommit igång. Men snart ska jag vara igång igen, jag håller på och avslutar jobb och flyttar men när allt är mindre tumultartat i mitt liv ska det bli ordning även på bloggen. Snart kommer hur som helst någon sorts reflekterande nyårsinlägg (om än lite sent) och snart ska jag skriva om vem jag tänker rösta på i biskopsvalet nästa vecka. Så om jag har några hugade läsare kvar: håll ut. Ni ska snart bli belönade.