Fler oschyssta bananer

Inte så schyssta bananer. Bild från dole.comBananer är kanske den (jordbruks)produkt tillsammans med kaffe som fått mest uppmärksamhet för de oschyssta villkor som förekommer vid produktionen/odlingen. Under lång tid har frågor om besprutning som drabbar anställda, orimliga arbetsvillkor, hindrande av fackföreningar (inklusive trakasserier och mord på fackledare), stöd till militanta grupper och utnyttjande av arbetskraft på olika sätt påpekats av människorättsorgansiationer och andra grupper. Samtidigt har företagen bedrivit en aggresiv marknadsföring, något som blev aktuellt senast i höstas då en pr-byrå på Chiquitas uppdrag försökte skrämma kritiska bloggare till tystnad.
Nu kommer nya rapporter om kränkningar av bananarbetare (svd). Biståndsorganisationen Actionaid har besökt Doles bananplantager i Costa Rica om berättar om olika missförhållanden trots att företaget har en certifiering där sådant inte ska förekomma. Arbetarna vittnar om omänskligt långa arbetsdagar för att komma upp i minimilön, trakasserier av fackföreningsaktiva, besprutningar som sker medan arbetarna är ute på fälten och att kvinnliga arbetare utsätts för systematiskt tvång till sexuella tjänster. Trots att den här typen av rapporter förekommer med jämna mellanrum, avvisar de svenska inköparna kritiken som lögn – man väljer att lita på ägerna istället för de oberoende granskande organisationerna.

Nu går det ju att köpa schyssta bananer i Sverige. Antalet leverantörer av Fairtrade/Rättvisemärkta bananer liksom andra produkter ökar stadigt, och det är viktigt och välkommet. Men det räcker inte. Som det är idag får den som vill en banan utan eftersmak av miljöförstöring, fackföreningsvåld och sexuella trakasserier betala extra för det. Det rimliga borde naturligtvis vara att några andra bananer än de schyssta inte ska finnas överhuvudtaget.

Inte så schyssta bananer. Bild från dole.com

Andra intressanta bloggar om: , , , , ,

Snart dags för hearing i biskopsvalet

På onsdag den 12 december är det dags för hearing inför biskopsvalet i Västerås. De fem återstående kandidaterna som gick vidare från provvalet ska frågas ut och hearingen brukar anses vara väldigt viktig för hur valet utfaller. Inför hearingen har Kyrkans tidning ställt några frågor till kandidaterna som redovisades i gårdagens tidning.

I samma tidning finns en artikel om att Christina Schenning, som fick flest röster i provvalet, har valt det ovanliga greppet att bjuda in till informella samtal/utfrågningar hemma hos sig och på några andra ställen. Flera personer framför i artikeln kritik mot detta som man uppfattar som att driva kampanj, och flera av de andra kandidaterna säger också i utfrågningen (länk ovan) att de inte tycker att det är lämpligt att driva kampanj i biskopsval (fast frågan gäller kampanjande i allmänhet och inte specifikt Schenning). Det här väcker intressanta frågor tycker jag. Det är som framgår i artikeln inte kutym att driva kampanj i samband med biskopsval, och jag vet tidigare val där det hållits emot en kandidat att han ”velat för mycket” eller drivit kampanj. Överhuvudtaget är karriärism och höga ambitioner vad gäller poster inte populärt i kyrkan. Frågan är om det är bra eller dåligt? Jag tycker visserligen att det är bra att biskopskandidaterna blir kända och att de som röstar kan göra ett välgrundat val. Det spelar roll vem som blir biskop och ibland kanske grunderna för hur olika personer röstar är lite oklara. Samtidigt är det stor skillnad på ett politiskt (person)val och ett biskopsval. När en politiker ber om människors förtroende är det i första hand för att driva vissa frågor och en viss ideologi och politik. Även om det är personer som väljs så är det i första hand ett innehåll. En biskop har inte på samma sätt ett program eller ett mandat. Hon eller han har i första hand uppgiften att vara stiftets andliga ledare. Då handlar förtroende om andra saker än vilka frågor man vill driva.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,