Om lagstiftningens räckvidd.

Och denna lag är alltså civilrätt. Kyrkan, dvs. Rom började inte lägga sig i folks äktenskapsförhållanden förrän i slutet av 1200-talet. Det handlade då inte om Kyrkans gamla kamp från 1:a årtusendet f ö r hustruns ställning som likställd Maka och barnens rätt som fulla arvingar (den hade övergivits redan av Leo I, som var Biskop av Rom vid 400 talets mitt), utan om Kejsar Ludvig ”den Frommes” sken-bibliska, sken-kristna ide-världskategori ”7 förbjudna led” från Kyrkomötet i Paris 829.

Rättsligt har det alltid funnits olika samlevnadsformer med tillhörande lagar som gett olika rättsverkningar.

“Äktenskap” är det fullt ut i lagen giltiga, det första äktenskapet.

Det ingås sedan 1915 års Äktenskapslag [nya Giftermålsbalken 1920, den första frukten av 1911 års Lagberednings totala ändring av familjerätten mellan 1913 (första utredningsdelen) till 1929 (arvsrättens principiella avskaffande och Allmänna arvsfondens inrättande)] endast genom rättsinstitutet (1734/6) “vigsel”.

Från 1915 är huvudperson vid en ”vigsel” (som är ett förvaltningsrättsligt beslut; alltså Statlig, inte kyrklig) förrättaren/stattjänstemannen, som fattar beslutet som företrådare för Lagberedningens radikalt nya uppfattning att Staten/Folkhemmet/”det allmänna” är subjekt, förrättaren agent och paret objekt för förrättarens ”sammanfogande” (ego coniugo vos).

Parterna är strängt taget inte nödvändiga; deras”ja!” är endast en förutsättning (bland flera) för beslutet!

På samma sätt är de kyrkorättsligt nödvändiga Vittnena inte nödvändiga.

Diminutiven “vigsel” är en svensk särutveckling från 1600-talet (1608 års Handbok för Hovet, regementena och amiralitetet, alltså Kungamaktens privata sfär: Carl IX och hans ättlingar var alltså Calvinister och hade en egen, kombinerad, Handbok utan mäss-del, olika mot Svenska kyrkans) som småningom kodifierats i Kyrkolag och Ordning 1686/1687, Sveriges Rikes Lag 1743/1736 och 1915.

Liksom ”äktenskap” har ”vigsel” inte någon motsvarighet på andra språk.

Det andra äktenskapet: Äktenskap utan vigsel eller Frillo-äktenskapet, den förr i världen vanligaste formen (vissa kategorier fick inte gifta sig med vigsel förrän 1908, då skvadern ”civil” eller ”borgerlig vigsel” infördes), avskaffades av Lagberedningen 1/1 1918. Hustru och barn ställdes utanför lagarnas skydd (bastardisering, arvlöshet, mm).

Detta upphävdes (i princip) 1971.

Anledningarna att Äktenskap utan vigsel levde kvar så länge i Sverige är dels att ingen före Folkhemmets tid vågade peta så mycket i landets sed, dels att Enväldets Rikslag 1734 ställde kvinnan under mannens förmynderskap vid ”vigsel”, vilket gjorde att många föredrog den forntida ordningen, jfr ”Det går an” av CJL Almqvist 1837 (före 1734/6 hade Mässan efter konsensus-akten varit det som gjorde parterna till Makar – även vid olika börd: fri – träl, men Enväldet (1608 års handbok och dess efterträdare 1694) hade försökt avskaffa mässan vid äktenskapets ingående (slutligt efter HB 1811).

1987 infördes i Äktenskapsbalken rättsinstitutet ”sambo”, som inte ger några rättigheter (den tar i stället bort allt som inte oomtvistligt följer av allmänna rättsreglerna), men reglerar (delvis) bodelningen vid skilsmässa mellan sammanboende som inte är ”vigda”. Samtidigt återinfördes ”könskriteriet” som försvunnit vid en partiell revision 1971.

Den principiella skillnaden mellan Lagberedningen och rättstraditionen är att Partsviljan, alltså vad parterna vill och manifesterar (vilken är den lagliga grunden i andra rättsystem), försvann 1/1 1918 och blev ”osedlighet”.

Hur skulle det gå om folk fick bestämma själva?

1994 kom så det registrerade partnerskapet, som från början gjorde undantag för adoption (också en av 1911 års Lagberednings konstiga och rättsvidriga innovationer) och insemination. Detta är nu ändrat, varvid Äktenskap och Partnerskap har samma rättsverkningar; dvs. båda ger full rättsverkan.

Problemet idag är ”sambo”, som inte ger något alls!!!

Hoppas att detta kan bidra till att skapa klarhet i den allmänna förvirringen!

(vi har också skrivit en bok Äktenskap och Vigsel, den finns på Books on Demand i Visby

http://booksondemand.e-butik.se

klicka på Sociologi, samhällskunskap, politik, debatt)

Din rubrik säger allt, det är mesigt att säga att man är kristen och gå emot kristendomen(Bibeln).

“Det finns dessutom inga tillräckliga teologiska skäl”

Det finns inte ett teologiskt skäl som talar för homoförhållanden som något bra överhuvudtaget och absolut inte om äktenskap.