Children of men - starkaste filmupplevelsen på länge
I helgen såg jag den fantastiska Children of men och kan varmt rekommendera alla att göra detsamma. Filmen (regisserad av Alfonso Cuarón som bl a gjort den tredje Harry Potter-filmen) utspelar sig drygt 20 år i framtiden, där mänskligheten av okänd orsak blivit infertil. Inget barn har fötts på över 18 år och hopplösheten har brett ut sig över världen. De flesta länder ha helt gått under, och Storbrittanien har blivit en polisstat där illegala (dvs alla) immigranter placeras i läger och/eller deporteras. Huvudpersonen Theo, en desillussionerad tidigare aktivist som nu blivit statstjänsteman blir kontaktad av sitt ex för att hjälpa till att transportera en kvinna utan giltiga resehandlingar. Det visar sig att hon är gravid, något av ett mirakel men som också gör henne intressant för ett antal olika krafter i samhället.
Children of men är något av en klassisk postapokalyps/framtidsdystopi med tillhörande kombination av teknologi och kaos - ett superkontrollerat samhälle på bristningsgränsen. Som alla goda framtidsskildringar är den i första hand en kommentar till sin egen tid, och flyktinglägret som visas från insidan bär stora likheter med hur åtminstone jag tänker mig Guantanamo Bay. Enligt imdb.com finns också vissa visuella gestningar av bilderna från Abu Graib som skymtar förbi i en scen.
Mer än något annat är Children of men en utforskning av vad som händer med världen när hoppet försvinner, och hur hoppet kan återupprättas. Det är snyggt, genomarbetat, välspelat (Clive Owen och Clare-Hope Ashitey i huvudrollerna och bl a Julianne Moore och Michael Cain i starka biroller), har några osannolikt långa tagningar i väldigt starka scener och är, oavsett innehållet, värd att se bara för hantverket.
Jag hade förmånen att få se filmen tillsammans med några personer från flera länder som forskar kring religion och medier/populärkultur vilka var oerhört intressanta att samtala med efteråt. Vi pratade mycket om den religiösa symboliken i filmen, som i vanlig ordning överhuvudtaget inte nämnts i ngåra svenska recensioner. Kanske beror det på vår förförståelse, men i vissa scener är det svårt att inte se bilderna av mamman och barnet och den ställföreträdande fadern i en krigszon som möter omgivningens förundran som en modern gestaltning av den heliga familjen och födelsescenen i Betlehem - barnet som ger världen hopp. (Läs mer om detta i en artikel av Thomas Axelsson, en av de tidigare nämnda forskarna, i senaste numret av Trots allt - artikeln dock ej på nätet.)
Children of men finns på dvd nu, missa inte!
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om film, recension, children of men, clive owen, Clare-Hope Ashitey, alfonso cuaron, övervakningssamhället, hopp, kultur
december 11th, 2007 at 9:24
Jo den var väl värd varenda minut då historier av detta slag sällan lämnar en oberörd.