Snart dags för hearing i biskopsvalet
På onsdag den 12 december är det dags för hearing inför biskopsvalet i Västerås. De fem återstående kandidaterna som gick vidare från provvalet ska frågas ut och hearingen brukar anses vara väldigt viktig för hur valet utfaller. Inför hearingen har Kyrkans tidning ställt några frågor till kandidaterna som redovisades i gårdagens tidning.
I samma tidning finns en artikel om att Christina Schenning, som fick flest röster i provvalet, har valt det ovanliga greppet att bjuda in till informella samtal/utfrågningar hemma hos sig och på några andra ställen. Flera personer framför i artikeln kritik mot detta som man uppfattar som att driva kampanj, och flera av de andra kandidaterna säger också i utfrågningen (länk ovan) att de inte tycker att det är lämpligt att driva kampanj i biskopsval (fast frågan gäller kampanjande i allmänhet och inte specifikt Schenning). Det här väcker intressanta frågor tycker jag. Det är som framgår i artikeln inte kutym att driva kampanj i samband med biskopsval, och jag vet tidigare val där det hållits emot en kandidat att han “velat för mycket” eller drivit kampanj. Överhuvudtaget är karriärism och höga ambitioner vad gäller poster inte populärt i kyrkan. Frågan är om det är bra eller dåligt? Jag tycker visserligen att det är bra att biskopskandidaterna blir kända och att de som röstar kan göra ett välgrundat val. Det spelar roll vem som blir biskop och ibland kanske grunderna för hur olika personer röstar är lite oklara. Samtidigt är det stor skillnad på ett politiskt (person)val och ett biskopsval. När en politiker ber om människors förtroende är det i första hand för att driva vissa frågor och en viss ideologi och politik. Även om det är personer som väljs så är det i första hand ett innehåll. En biskop har inte på samma sätt ett program eller ett mandat. Hon eller han har i första hand uppgiften att vara stiftets andliga ledare. Då handlar förtroende om andra saker än vilka frågor man vill driva.
Andra intressanta bloggar om: svenska kyrkan, kyrkan, biskopsval, västerås, christina schenning, kampanj, hearing
december 8th, 2007 at 0:56
Mm, förvisso är det så att det är skillnad, men jag tycker faktiskt att hela den här “nejnej, det är inte jag som vill BLI biskop, jag böjer mig bara ödmjukt för andras önskningar”-grejen är rätt löjlig. Jag vill ha en ledare som faktiskt vill vara ledare. En som har funderat, vridit och vänt på vad h*n vill, en som har en vision. Annars får det vara. Vem i resten av världen vill ha en chef som motvilligt övertalats att ta posten?
Och det finns en annan del av det också - en person som vill något vad gäller Svenska kyrkans framtid bör väl också verka för att denna vision blir verklighet. Hur kan man göra det på bästa och mest inflytelserika sätt? På en mängd olika sätt: kyrkomötet (eller hur? ;o), lärare på Pastoralinstitutet eller annan del av yrkesutbildningarna eller biskop. Alltså kan också en vilja att bli biskop ses som en vilja att faktiskt ta ett personligt ansvar för den riktning man vill att Svenska kyrkan ska gå i.
För övrigt hoppas jag verkligen att Christina tar hem valet. Hon är superbra! Tyvärr har väl hennes chanser minskat nu med den massmediala uppmärksamheten.