Marta Axner

Foto: Jim Elfström/IKON

Krubba snidad av församlingsbon Hans Lustig. Sävja kyrka.

Bloggintervju: Jan Eliasson

Här är den tidigare nämnda bloggintervjun. Kommentarer kommer!

Ni har väl inte missat att det idag är premiär för socialdemokraternas bloggarintervjuer med politiker? Det är s-bloggarna Jonas Morian och Nina Unesi som ska göra intervjuer och först ut är Jan Eliasson, tidigare utrikesminister. Under de senaste veckorna har man kunnat skicka in frågor till intervjuarna, och under dagen idag kommer filmen upp på socialdemokraternas youtube-kanal.

Det här är dels intressant i sig, vad Jan Eliasson har att säga, men framför allt formatet. Intervjuarna har helt fria händer i vilka frågor de vill ställa, och jag gillar både tanken med att använda nya medier och att låta “okontrollerat” material vara med i partiets webbsatsning. Jag återkommer när programmet finns på webben.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om politik, socialdemokraterna, webbtv, jonas morian, nina unesi, jan eliasson

Idag ska jag hålla skolavslutning i Köpings kyrka. Som jag kanske nämnde förra gången är det inte helt enkelt det här med vad man som präst ska säga på en skolas högtid, men man får göra sitt bästa. Resultatet av mina funderingar den här gången finns att läsa på predikobloggen, och handlar om våra orealistiska förväntningar och ideal om den perfekta julen.

Där finns också två korta betraktelser, en om advent och en om julen. Och på söndag kommer en ny predikan, som kommer att handla om Maria, Jesu mor.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, jul, skolavslutning, tal

Är inte det här lite festligt? Ulf Adelsohn, före detta partiledare i (m) och gift med ett statsråd, klagar på att svenska dagbladet inte är snällare mot regeringen på nyhetsplats, i P1 Morgon imorse. Han tycker att man ska kunna förvänta sig uppbygglig (=regeringstrogen) journalistik till frukosten, och sedan har Svenska dagbladet, denna moderata utpost i mediasverige, fräckheten att skriva om hur regeringen steg för steg tappar folkets förtroende med sina impopulära reformer?

Roligast i inslaget (lyssna här) är när Adelsohn tar fram en undersökning som enligt honom visar att Svd är den mest regeringskritiska tidningen - och chefredaktören Mats-Eric Nilsson rättar honom och berättar att undersökningen tydde på att Svd har den mest oberoende rapporteringen.

I rest my case.

Andra intressanta bloggar om: politik, svd, ulf adelsohn, moderaterna, regeringen, kritik, oberoende

Trots att förhandlingarna på Bali går trögt finns det skäl att vara glad idag: Ytterligare en amerikansk delstat, New Jersey, har avskaffat dödsstraffet, rapporterar bl a ekot och svd. Det är första gången sedan 1976, då högsta domstolen fastslog att dödsstraff är tillåtet som en delstat avskaffar det.

Att dödsstraff överhuvudtaget förekommer i demokratier (eller någon annanstans heller, för den delen) är en skam. Varje steg i rätt riktning är skäl att fira, även om det går långsamt.Förhoppnignsvis beslutar högsta domstolen nästa år att förbjuda avrättning med injektioner (mer info i ekot-artikeln ovan) vilket blir ytterligare ett steg mot grym och omänsklig behandling av dömda fångar.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, usa, dödstraff, mänskliga rättigheter

Som en del av mina läsare vet så har det snart gått ett år sedan jag prästvigdes. Det innebär också att mitt första år som präst på pastorsadjunktstjänst snart är slut och det är dags för nya arbetsuppgifter. Och nu är det som jag hoppats på länge klart: efter nyår blir jag doktorand i religionssociologi vid Uppsala universitet. Jag kommer att ha min arbetsplats på Centrum för studier av Religion och Samhälle och hålla på med frågor kring religion i offentligheten, specifikt nyhetsmedia och samhällsdebatt.

Vad gäller bloggandet så kommer det så vitt jag kan bedöma nu inte minska utan förhoppningsvis öka i tempo igen efter en lite långsam höst på den fronten. Kanske blir det lite mindre kyrka och lite mer religion i allmänhet och politik. Mest för att jag tror att det blir mest skrivet om det jag har framför ögonen.

Idag har kyrkostyrelsen fattat beslut om remissvaret på utredningen om äktenskap och partnerskap, och kyrkostyrelsen har valt den fega vägen. Man bejakar i stort utredningens förslag om en gemensam lagstiftning, och är också beredda att behålla vigselrätten och förrätta vigslar för alla par. Däremot föreslår man behålla den nuvarande ordningen med olika begrepp för samkönade och särkönade par och fortsätta ha partnerskapet kvar.

I ekot säger ärkebiskop Anders Wejryd att det inte innebär någon skillnad egentligen, och den enda egentliga anledningen är att äktenskapsbegreppet bland allmänheten och i kyrkan är så tydligt knuten till relation mellan en man och en kvinna av tradition.

Jag tror att han har fel på två sätt. För det första är det inte samma sak fast med olika namn. En av de stora poängerna med att ha en gemensam lagstiftning är ju just att inte göra skillnad och då är faktiskt ett gemensamt begrepp en central del. Man kan inte säga att det är samma sak men inte kunna kalla det samma sak. Särskilt inte om man som kyrkostyrelsen hävdar att det enbart är av tradition som man vill bevara partnerskapet som något utanför äktenskapet. Det är en särskillnad som leder till över- och underordning. Det hjälper inte att som kyrkostyrelsen önsketänka.

För det andra tror jag att kyrkostyrelsen har fel i att det i allmänhetens ögon är så tydligt att begreppet äktenskap är förbehållet man och kvinna. Tvärtom tror jag att folk i allmänhet tycker att “man gifter sig” oavsett om det är med en man eller en kvinna. Svenska kyrkan framstår som bakåtsträvande när man vill behålla en gammal, särskiljande ordning som inte längre har ett stöd i den allmänna opinionen.

Många inom Svenska kyrkans ledande organ vill vara en “homovänlig” kyrka och vill inte göra skillnad på människor. Men i den här frågan är kyrkostyrelsen fel ute, genom att hålla fast vid äktenskapet som något bara för heterosexuella par vidhåller man just det som är märkligast, att göra skillnad på människor. Det finns dessutom inga tillräckliga teologiska skäl, och den reflektion som finns kring äktenskapsbegreppet till exempel i volymen Uppdrag samliv (utgiven av Svenska kyrkans teologiska kommitté) har inte tagits tillräckligt till vara.

Jag tror i och för sig att skadan inte är så illa - riksdagen kommer, om lagen går igenom, inte att behålla det särskiljande partnerskapsbegreppet och då får man hoppas att Svenska kyrkan inför fullbordat faktum välkomnar äktenskap för alla. Men det hade ju varit bättre om kyrkostyrelsen hade fattat det beslutet nu, frivilligt.

Kyrkans tidning skriver artikel och ledare samt låter diverse personer kommentera. Dagen skriver också artikel och kommentar. Dn och svd skriver också. Hela svenska kyrkans remissvar finns här. Dock inte reservationerna, trots att kyrkostyrelsen inte var enig.

Andra intressanta bloggar om: kyrkan, svenska kyrkan, hbt, äktenskap, vigselrätt, homoäktenskap, könsneutrala äktenskap, religion, politik

I januari startar Sveriges radio Teologiska rummet som ett komplement till väletablerade Filosofiska rummet, skriver Dagen och Kyrkans tidning. Var fjärde vecka ska samtal föras om teologiska och religionsfilosofiska frågeställningar som “Hur länge ska vi vänta på Kristi återkomst?” och ”Är dogmer nödvändiga?”. Första avsnittet sänds 27 januari kl 17.00 i P1 undr ledning av programledare och producent Peter Sandberg, och då kommer gästerna KG Hammar och doktoranden i filosofi Jonna Bornemark att komma och prata om ämnet: ”Kan man definiera Gud?”.

Religiösa program i radio och tv är ett aktuellt ämne och väcker känslor såväl hos religiösa grupper som kritiker. De flesta sådana program - åtminstone i svensk media - brukar antingen vara gudstjänster och andakter eller mer journalistiskt  material. Den här sortens intellektuella samtal förekommer men har inte haft någon fast plattform. Jag ser mycket fram emot Teologiska rummet - programmet i sig men faktiskt också vilka reaktioner det kommer att få.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om religion, teologi, teologiska rummet, sr, radio

I helgen såg jag den fantastiska Children of men och kan varmt rekommendera alla att göra detsamma. Filmen (regisserad av Alfonso Cuarón som bl a gjort den tredje Harry Potter-filmen) utspelar sig drygt 20 år i framtiden, där mänskligheten av okänd orsak blivit infertil. Inget barn har fötts på över 18 år och hopplösheten har brett ut sig över världen. De flesta länder ha helt gått under, och Storbrittanien har blivit en polisstat där illegala (dvs alla) immigranter placeras i läger och/eller deporteras. Huvudpersonen Theo, en desillussionerad tidigare aktivist som nu blivit statstjänsteman blir kontaktad av sitt ex för att hjälpa till att transportera en kvinna utan giltiga resehandlingar. Det visar sig att hon är gravid, något av ett mirakel men som också gör henne intressant för ett antal olika krafter i samhället.

Children of men är något av en klassisk postapokalyps/framtidsdystopi med tillhörande kombination av teknologi och kaos - ett superkontrollerat samhälle på bristningsgränsen. Som alla goda framtidsskildringar är den i första hand en kommentar till sin egen tid, och flyktinglägret som visas från insidan bär stora likheter med hur åtminstone jag tänker mig Guantanamo Bay. Enligt imdb.com finns också vissa visuella gestningar av bilderna från Abu Graib som skymtar förbi i en scen. 

Mer än något annat är Children of men en utforskning av vad som händer med världen när hoppet försvinner, och hur hoppet kan återupprättas. Det är snyggt, genomarbetat, välspelat (Clive Owen och Clare-Hope Ashitey i huvudrollerna och bl a Julianne Moore och Michael Cain i starka biroller), har några osannolikt långa tagningar i väldigt starka scener och är, oavsett innehållet, värd att se bara för hantverket.

Jag hade förmånen att få se filmen tillsammans med några personer från flera länder som forskar kring religion och medier/populärkultur vilka var oerhört intressanta att samtala med efteråt. Vi pratade mycket om den religiösa symboliken i filmen, som i vanlig ordning överhuvudtaget inte nämnts i ngåra svenska recensioner. Kanske beror det på vår förförståelse, men i vissa scener är det svårt att inte se bilderna av mamman och barnet och den ställföreträdande fadern i en krigszon som möter omgivningens förundran som en modern gestaltning av den heliga familjen och födelsescenen i Betlehem - barnet som ger världen hopp. (Läs mer om detta i en artikel av Thomas Axelsson, en av de tidigare nämnda forskarna, i senaste numret av Trots allt - artikeln dock ej på nätet.)

Children of men finns på dvd nu, missa inte!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om film, recension, children of men, clive owen, Clare-Hope Ashitey, alfonso cuaron, övervakningssamhället, hopp, kultur

Bananer är kanske den (jordbruks)produkt tillsammans med kaffe som fått mest uppmärksamhet för de oschyssta villkor som förekommer vid produktionen/odlingen. Under lång tid har frågor om besprutning som drabbar anställda, orimliga arbetsvillkor, hindrande av fackföreningar (inklusive trakasserier och mord på fackledare), stöd till militanta grupper och utnyttjande av arbetskraft på olika sätt påpekats av människorättsorgansiationer och andra grupper. Samtidigt har företagen bedrivit en aggresiv marknadsföring, något som blev aktuellt senast i höstas då en pr-byrå på Chiquitas uppdrag försökte skrämma kritiska bloggare till tystnad.
Nu kommer nya rapporter om kränkningar av bananarbetare (svd). Biståndsorganisationen Actionaid har besökt Doles bananplantager i Costa Rica om berättar om olika missförhållanden trots att företaget har en certifiering där sådant inte ska förekomma. Arbetarna vittnar om omänskligt långa arbetsdagar för att komma upp i minimilön, trakasserier av fackföreningsaktiva, besprutningar som sker medan arbetarna är ute på fälten och att kvinnliga arbetare utsätts för systematiskt tvång till sexuella tjänster. Trots att den här typen av rapporter förekommer med jämna mellanrum, avvisar de svenska inköparna kritiken som lögn - man väljer att lita på ägerna istället för de oberoende granskande organisationerna.

Nu går det ju att köpa schyssta bananer i Sverige. Antalet leverantörer av Fairtrade/Rättvisemärkta bananer liksom andra produkter ökar stadigt, och det är viktigt och välkommet. Men det räcker inte. Som det är idag får den som vill en banan utan eftersmak av miljöförstöring, fackföreningsvåld och sexuella trakasserier betala extra för det. Det rimliga borde naturligtvis vara att några andra bananer än de schyssta inte ska finnas överhuvudtaget.

Inte så schyssta bananer. Bild från dole.com

Andra intressanta bloggar om: politik, bananer, dole, rättvisemärkt, fairtrade, konsumentmakt

På onsdag den 12 december är det dags för hearing inför biskopsvalet i Västerås. De fem återstående kandidaterna som gick vidare från provvalet ska frågas ut och hearingen brukar anses vara väldigt viktig för hur valet utfaller. Inför hearingen har Kyrkans tidning ställt några frågor till kandidaterna som redovisades i gårdagens tidning.

I samma tidning finns en artikel om att Christina Schenning, som fick flest röster i provvalet, har valt det ovanliga greppet att bjuda in till informella samtal/utfrågningar hemma hos sig och på några andra ställen. Flera personer framför i artikeln kritik mot detta som man uppfattar som att driva kampanj, och flera av de andra kandidaterna säger också i utfrågningen (länk ovan) att de inte tycker att det är lämpligt att driva kampanj i biskopsval (fast frågan gäller kampanjande i allmänhet och inte specifikt Schenning). Det här väcker intressanta frågor tycker jag. Det är som framgår i artikeln inte kutym att driva kampanj i samband med biskopsval, och jag vet tidigare val där det hållits emot en kandidat att han “velat för mycket” eller drivit kampanj. Överhuvudtaget är karriärism och höga ambitioner vad gäller poster inte populärt i kyrkan. Frågan är om det är bra eller dåligt? Jag tycker visserligen att det är bra att biskopskandidaterna blir kända och att de som röstar kan göra ett välgrundat val. Det spelar roll vem som blir biskop och ibland kanske grunderna för hur olika personer röstar är lite oklara. Samtidigt är det stor skillnad på ett politiskt (person)val och ett biskopsval. När en politiker ber om människors förtroende är det i första hand för att driva vissa frågor och en viss ideologi och politik. Även om det är personer som väljs så är det i första hand ett innehåll. En biskop har inte på samma sätt ett program eller ett mandat. Hon eller han har i första hand uppgiften att vara stiftets andliga ledare. Då handlar förtroende om andra saker än vilka frågor man vill driva.

Andra intressanta bloggar om: svenska kyrkan, kyrkan, biskopsval, västerås, christina schenning, kampanj, hearing