Stöd kampen mot HIV – nya grepp i insamlingarna

Imorgon, den 1 december är det världsaidsdagen och även startskottet för Svenska kyrkans insamlings-kampanj Stöd kampen mot HIV. Det är årets julinsamling som på sätt och vis följer ett inarbetat mönster – start vid första advent, fokus på ett av missionens stora insamlingsändamål de senaste åren, klassiska insamlingsmetoder som bösskramling och kollekter och avslutning på trettondag jul – men det finns flera stora nyheter i årets kampanj.

Den stora förändringen är att insamlingen inte sker under varumärket/namnet Svenska kyrkans mission utan Svenska kyrkan med namnet på kampanjen – stöd kampen mot HIV – i centrum. Tanken är att framöver använda det välkända namnet Svenska kyrkan som också har väldigt högt förtroende bland människor, tillsammans med kampanjnamn som tydligt visar vad ändamålet är, och fasa ut de inomkyrkligt etablerade namnen Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission. Det här är inte okontroversiellt i kyrkliga sammanhang men jag tror att det är het rätt väg. Det ska blir spännande att se hur kampanjen faller ut, både insamlingsmässigt och igenkänning.

Förutom namnet så fortsätter utvecklandet av nya insamlingsmetoder. De senaste åren har givande på webben och sms vuxit kraftigt och i år finns julkampanjen även på Facebook – gå med i cause Stöd kampen mot HIV. Från och med imorgon går det också att köpa julklappar i kampanjens webbshop till stöd för arbetet mot HIV i världen, eller skicka elektroniska julkort från kampanjsidan.

Läs mer om kampanjen på Svenska kyrkans kampanjsida, och stöd kampen mot HIV genom att sms:a HIV till 72900 så skänker du 20 kronor.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,

Markovits inte längre biskopskandidat

Idag meddelar Marika Markovits, direktor för Stadsmissionen i Stockholm, att hon inte längre står till förfogande i biskopsvalet i Västerås. Hon kom trea i provvalet men drar sig nu av familjeskäl ur valet, berättar Kyrkans tidning idag.

Nu återstår fem kandidater som ska frågas ut på en hearing i Västerås den 12 december. Det går att ställa frågor till kandidaterna på västerås stifts hemsida till den 7/12. Där finns också mer info om valet.

Andra bloggar om: , , , ,

Personliga utsläppsrätter – en radikal fördelningspolitisk modell

I helgens vetenskapsradions veckomagasin i P1 handlade det om personliga utsläppsrätter, en modell för att minska utsläppen som utreds i Storbritannien. Tanken är att varje person får ett visst antal krediter, motsvarande en viss mängd koldioxidutsläpp, som laddas på exempelvis ett kontokort och sedan räknas av allt eftersom man konsumerar utsläppsgenererande produkter och tjänster – när man tankar bilen, flyger, värmer huset, handlar kött o.s.v. När man gjort slut på sina krediter kopplas man upp mot utsläppsrättsmarknaden och får betala för de krediter man behöver, och på samma sätt kan man sälja de krediter man inte själv använder. Modellen är inte helt färdigutarbetad än, men på god väg (läs mer om det brittiska försöket här).

Det finns säkert problem med den här modellen som med alla andra, och den kan säkert förbättras, men som princip tycker jag att det är väldigt intressant. Den innebär ju, som det nuvarande utsläppsrättssystemet, att den som har pengar kan betala för att släppa ut, men det är nog svårt att komma ifrån. Det intressanta med det här systemet är de mer direkta fördelningspolitiska konsekvenserna som finns. Genom att dela utsläppsrätterna jämnt över befolkningen innebär det att alla kan konsumera upp till en viss gräns, och det är först när den totala mängden utsläppt koldioxid når ”taket” som man får börja betala. Den som måste ha bil kanske kan värma upp huset på ett klimatvänligt sätt osv, alla typer av varor och tjänster ingår i samma system. Men framför allt är det fördelningspolitiskt positivt eftersom det redan idag är så att de som har minst disponibel inkomst och minst resurser också förbrukar minst koldioxid. De som har minst resurser har ingen bil utan åker kollektivt eller cyklar, de bor i lägenhet och inte hus, de flyger mer sällan konsumerar överhuvudtaget mindre. De har hittills inte gynnats eller belönats för sina låga utsläpp, men kommer i det här systemet inte bara slippa ”bestraffning” utan dessutom kunna sälja de utsläppsrätter de inte förbrukar.

Ännu intressantare vore det, om man på lång sikt, inte bara skulle ha nationella system utan ett globalt system för personliga utsläppsrätter. Där vi i den rika världen konkret skulle betala människorna i utvecklingsländerna för allting vi konsumerar och släpper ut på deras bekostnad. Inte bara skulle fattigdomsbekämpningen liksom utsläppsnivåerna hamna i ett helt annat läge utan också innebära ett verkligt steg mot ökad global rättvisa. Med tanke på FN:s senaste rapport om klimatförändringarna och behovet för västvärlden att ta sitt ansvar kanske det är värt att börja försöka skissa på ett system.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,

Media – vår tids religion? Seminarium på Sigtunastiftelsen

Seminarium på Sigtunastiftelsen lördag 8/12 kl 13.00:

Media – vår tids religion?

Ett livsstilsseminarium om mediers funktion som plattform för existentiella frågor. Är medierna en hjälp i sökandet efter meningen med livet eller faller vi offer för mediesamhällets ideal? Är vi mindre religiösa idag än tidigare, eller bara religiösa på ett annat sätt?
Tomas Axelsson, forskare och lärare i medie- och kommunikationsvetenskap, Högskolan Dalarna, har skrivit boken Film och religion. Livstolkning på vita duken
Marta Axner, präst, politiker och bloggare, har skrivit om hur tjejer som tittar på Sex and the city kopplar ihop programmet med egna erfarenheter och värderingar kring relationer, sexualitet och kön
Mia Lövheim, författare till boken Sökare i cyberspace, lärare och forskare vid teologiska institutionen, Uppsala universitet

Fri entré. Information och föranmälan senast 3/12 till program@sigtunastiftelsen.se eller 08– 592 589 85. Läs mer på sigtunastiftelsen.se

Sonja om regeringens behov av riddarideal

Jag tillbringade allahelgonahelgen som lägerpräst på rollspelsläger med Camelot, rollspelsföreningen inom Svenska kyrkans unga. En av deltagarna på lägret var Sonja Schwarzenberger, programledare och krönikör, som skrivit väldigt fint om föreningens ideologiska rötter hos kung arturs runda bord och fransiscus tjänarideal – och om en regering som skulle behöva mer av den varan. Läs!

Antagningsproblematiken i kyrkans tidning

Idag skriver kyrkans tidning i flera artiklar om problemen med antagning av präst- och diakonkandidater som jag var med och motionerade om i kyrkomötet (och skrivit om tidigare). I en av artiklarna är jag citerad, som handlar just om kritiken som framförts. I en annan artikel berättar en kandidat som blivit nekad antagning, och i en tredje svarar Esbjörn Hagberg, en av biskoparna, på kritiken.

Artiklarna är bra, men jag är lite skeptisk till rubriksättningen på papperstidningens förstasida: Antagningen av präster ska bli lika i alla stiften. Det tror jag när jag ser det. Men ambitionen att få antagningsförfarandena bättre och mer lika är ett bra steg i rätt riktning.

Andra bloggar om: , , ,

Lite tips i brist på annat

Ännu en vecka ute på vift (förra veckan gemensam kyrkoarbetarfortbildning med stiftet, denna vecka återsamling och ledarutbildning med Pastoralinstitutet) så det blir kanske inte så mycket bloggat nu heller. Men ni har väl inte missat att Dagens Arena äntligen sparkat igång. Den behövs. Jag ska följa den noga.

Sen har Kyrkans tidning lyckats snappa upp att några av oss kyrkomötesombud tänker blogga gemensamt framöver och nu finns alltså Kyrkomötesbloggen, om än med ganska skralt innehåll än så länge. Och vi blir kanske fler skribenter också såsmåningom.

bloggblogg: stiltje

Jag vet att det är lite stiltje här på bloggen, delvis på grund av arbetssituationen och dels att jag har massa annat att tänka på. Det kommer kanske nya inspirerade inlägg ikväll, kanske inte. Det finns i alla fall en predikan att läsa: Förlåtelse handlar om sanning och rättvisa. Håll till godo med den så länge.

p.s. Pelle: din fråga är uppfattad. svar kommer. d.s.

 

Tröttsamt

Känns inte den politiska journalistiken just nu ungefär lika inspirerande som novembervädret? Skattefusk, regeringsduglighetsskandaler, svartjobb och moraliska brösttoner. suck. missförstå mig inte, jag tycker verkligen inte att det är någon liten grej att massor med moderater skattefuskar och det är fascinerande hur oskickligt reinfeldt hanterar alltihop. Men särskilt inspirerande känns det inte. Kan vi inte prata om något annat?