Nu finns alla beslut från årets kyrkomöte upplagda i bokstavsordning här med pedagogiskt uppställda länkar till motioner, betänkanden och snabbprotokollen. Hela debatten finns också upplagd på video men är kanske lite svårare att navigera i.

Media från kyrkomötet (förutom de stora mediernas rapporter om vigselrättfrågan) finns framför allt hos kyrkans tidning och Dagen.

Slutligen har jag lovat att framföra en hälsning till mina bloggläsare från biskop Sven Thidevall. Biskop Sven verkar vara en flitig bloggläsare (inte bara av den här bloggen) och intresserad av nya sätt att kommunicera. Kanske dags att skaffa en egen blogg? Så länge kan man läsa en hösthälsning på Växjö stifts hemsida (klicka på Biskop).

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, sven thidevall

Nu har de sista besluten fattats i årets kyrkomöte och enbart avslutningsgudstjänsten i Domkyrkan återstår. Mestadels fattades besluten som väntat, men som i alla organisationer är inte förhandlingarna kompletta utan att plenum i någon eller några frågor gått emot utskottet eller styrelsen. Så också i kyrkomötet. I år var det två frågor som vände i plenum efter debatten. Den ena gällde Eva-Maria Muncks motion om att Svenska kyrkan ska införa möjligheten för församlingar att bli rättvisemärkta enligt den modell som finns i England. Utskottet sade nej men efter en intensiv debatt – där bland andra Rättvisemärkts generalsekreterare Alice Kuhnke (som alltså är ledamot i kyrkomötet) deltog – vände frågan och kyrkomötet biföll motionen. Den andra frågan var den allra sista på dagordningen, och handlade om en motion om att undersöka möjligheterna för att genomföra en jämställdhetsmätning av kyrkomötets plenum. Även här hade utskottet ställt sig negativ, men efter en rejäl debatt (där jag även deltog) blev det med stor majoritet bifall till förslaget. Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer med kyrkomötets något stela arbetsformer framöver.

Snabbprotokoll med alla beslut finns uppe nu på kyrkomötets hemsida. Så småningom kommer de fullständiga protokollen där alla anföranden finns utskrivna. Förr trycktes böcker – varje kyrkomöte blev flera band. Numera trycs väl några exemplar men de flesta kan ta del av protokollen på nätet istället, vilket inte bara sparar miljön utan dessutom gör dem mer tillgängliga för allmänheten.

Andra intressanta bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, jämställdhet, rättvisemärkt, beslut

Nu har även min andra motion behandlats, motion 2007:13 Klimatplaner i Svenska kyrkan som jag skrivit tillsammans med Anna Karin Hammar. Förslaget var att ta fram koncept för klimatplaner för Svenska kyrkans nationella nivå som sedan även kan användas lokalt och på stiften. Utskottet föreslår inte bifall, men att klimatfrågorna och förslaget med klimatplaner  tillförs en redan pågående arbetsgrupp för miljöfrågor i kyrkan så vi är rätt nöjda ändå. I kyrkomötet kallas det för ”begravning med krans”, när en motion avslås formellt men när dess innehåll ända får gehör.

Igår behandlades motionen som jag och några fler skrivit om en förbättrad process för lämplighetsprövning och antagning av diakon- och prästkandidater (mer om den här). Som väntat avslogs motionen men vi fick möjlighet att lyfta fram våra synpunkter i talarstolen i alla fall, och har mött mycket positiv respons, inte minst från biskoparna. Det pågår nu en harmoniseringsprocess där stiftens antagning samordnas mer, och vi hoppas nu att kandidat- och studentperspektivet ska få plats i den processen. Här nedanför följer mitt anförande i talarstolen igår.

Kyrkomötesvänner,
som utskottet mycket riktigt uppfattat, föddes motion 48 i frustration över hur antagningsförfarandet till präst och diakon idag ser ut. Sofija [Pedersen Videke, medmotionär] har redan gett några bilder,och jag vill använda mina minuter här till att ge några ytterligare infallsvinklar från en nyligen prästvigd som de senaste åren haft många kontakter med kandidater från de flesta stift.

De skillnader mellan de olika stiften som Sofija berörde i sitt inlägg är problematiskt, men det är inte bara olikheterna som är problematiska. Relationen mellan kandidat och stift är i vissa fall präglat av tydlighet, transparens och respekt, men så är tyvärr inte alltid fallet. Ibland framstår processen som sluten och godtycklig, och det är ibland svårt för kandidaterna att förstå varför antagningsgruppen eller domkapitlet beslutat som de gjort. Denna bild förstärks av upplevelsen bland kandidater att bedömningarna är olika i olika stift. För studenter vid teologens fikabord krävs ingen utredning för att se att skillnaderna är skrämmande stora. Det är inte heller alltid som kriterier och bedömningsgurnder kommuniceras tydligt, och det händer att kandidater får känslan av att allting inte sägs.
I vissa fall finns dessutom ett inslag av att stiftsföreträdare i kommunikationen med prästkandidaterna trycker på det faktum att kandidaten inte är slutligt antagen innan präst-/diakonexamen dagen innan vigning. Detta har beskrivits bland annat av prästen Elin Engström i en ledare i Svensk Kyrkotidning nr 13 2006, en läsvärd artikel om problemen med att kandidaterna står i sådan beroendeställning till stiften.

Trots att jag inte tror att det finns någon illvillig ambition från stiften att skrämma kandidater till tystnad eller att behandla kandidaterna utan rättssäkerhet. Men tyvärr är det ibland konsekvensen av dagens stora skillnader och ibland oklara antagning. Jag ser fram emot biskopsmötet fortsatta arbete med frågan och hoppas att former för att ta tillvara kandidaternas erfarenheter i det arbetet och i framtidens utbildningar snarast utarbetas.

Andra intressanta bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, antagning

Kyrkomötets plenumförhandlingar är inledda, som vanligt med frågestund (=interpellationsdebatt). Ledamöter kan ställa frågor till kyrkostyrelsen som besvaras muntligt och skriftligt i plenum. Årets frågor handlade om ett brett spektrum av ämnen, bland annat hur kyrkans resor påverkar utsläpp av klimatgaser, utköp av präster, själavård på internet och hur frågor bereds inför kyrkomötet. Den fråga som väckte längst diskussion handlar om kyrkligt/religiöst innehåll i radio och tv. Frågan ställdes om hur kyrkostyrelsen arbetar för att motverka de (enligt frågeställaren) kvalitativt och kvantitativt bristfälliga kristna och religiösa program – antalet sända minuter har minskat och andakterna har byts ut mot mer allmäna reflektioner.

Svaret från kyrkostyrelsen blev att ett arbete pågår inom Sveriges kristna råd och samtal förs framför allt med Sverige Radio och Sveriges television, men ett internt arbete pågår också. Inte minst kommer möjligheterna till att sända gudstjänster och annat material på webben undersöks.

Själv tycker jag att kristet och annat religiöst material har sin plats i public service, och det är viktigt att det håller hög kvalitet. Samtidigt kommer vi inte ifrån att det materialet aldrig kommer att upplevas som tillräckligt av de intresserade men alltför omfattande för kritikerna. Framtiden tror jag ligger i just att producera eget material och sprida i billiga webbaserade kanaler för tv eller radio. Det sa bli spännande att se utvecklingen på det området.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, public service, religion