Idag är det ju ett år sedan valet, vilket knappast någon missat. Och jag har haft annat för mig idag än att plöja igenom medierna eller klura ut insiktsfulla kommentarer. Så jag tycker att ni ska kolla in Sveriges radios ambitiösa satsning Ett år efter valet istället.
Bristen på bra journalistik om tv och framför allt behandlingen av den nya generationens högkvalitativa tv-dramaserier är en käpphäst jag återkommer till med jämna mellanrum, senast i samband med premiären på Heroes på tv4. Så då måste jag väl tipsa om artikeln i senaste Fokus som handlar just om detta. Intressant, även om jag tycker att tipsen på tv-serier (som bara finns i papperstidningen) är lite förutsägbara, med Heroes, The Wire och Entourage. Inför hösten skulle jag tipsa framför allt om House i TV4, Brothers and sisters och Friday night lights i kanal 5 och såklart Studio 60 on the Sunset Strip på svt1. Av Fokus tips skulle jag puffa för det annorlunda seriemördardramat Dexter på tv6.
I Kyrkans tidning den här veckan finns ett sort reportage om bloggar som fenomen och också om kyrkliga bloggare. Bland annat intervjuas Kyrkoordnaren Per Westberg och prästbloggaren Karin Långström Vinge. Där finns också en lista på kyrkliga bloggare, där bland annat den här bloggen finns med. Om någon hittat hit via den kan jag ju också passa på att tipsa om min predikoblogg som inte fanns med i artiklen. Där lägger jag ut predikningar och andra texter jag skriver i egenskap av präst. Hela listan - och många fler kyrkbloggar - finns hos Brygubben.
Tyvärr är Kyrkans tidning inte någon särskilt bloggvänlig tidning eftersom man numera bara har de dagliga nyhetsnotiserna tillgängliga gratis på nätet. Resten av tidningen som ofta består av intressanta debattartiklar och reportage, finns bara tillgängligt för prenumeranter. Det är trist framför allt för alla som inte kan läsa artiklarna och även för oss bloggare som gärna skulle länka till KT. Pingströrelsens tidning Dagen har ju gjort tvärtom - allt finns tillgängligt på nätet och dessutom är den ansluten till Twingly vilket gjort att mängden blogginlägg om Dagens artiklar ökat markant och sannolikt också antalet läsare. Inte minst har det stärkt Dagens ställning som debattforum i religösa frågor, något Kyrkans tidning gärna skulle få vara med och utmana Dagen i.
Andra intressanta bloggar om: bloggar, kyrkans tidning, svenska kyrkan, dagen
Det här är det tredje inlägget i mitt bloggrådslag om skolan, och behandlar den fjärde frågan i diskussionsmaterialet. Mer om bloggrådslaget och tidigare inlägg finns här. Hela diskussionsmaterialet och mer om rådslaget finns på socialdemokraternas webbplats.
4. Varför anser många väljare att socialdemokraterna inte står för en kunskapsskola?
Frågan om hur olika partier framstår i olika frågor handlar nog tyvärr inte så mycket om vilken politik vi rent konkret har drivit utan minst lika mycket av andra faktorer. Jag tror att bara att vi har ett rådslag om skolan och signalerar att förändring är att vänta är minst lika viktigt som utfallet av omprövningen. Det kan vi ogilla men något vi måste förhålla oss till. Samtidigt tror jag att det är bättre att driva den skolpolitik vi tror på än att anpassa oss till vad vi tror är en framgångsrik retorik. Billiga poäng kanske får genomslag på kort sikt men är förödande för möjligheterna att på lång sikt driva en politik för ett jämlikare samhälle, tror jag.
När det gäller själva sakfrågan tror jag att vi inte ska gå på en “hårdare krav”-linje samtidigt som vi måste se att inga krav inte heller är någon omsorgsfull linje. Jag tror inte på betyg alls, och vill ha dem så sent som möjligt i så få steg som möjligt. Svensk pedagogisk forskning har visat att lärande sker bäst i miljöer där resultaten inte betygsätts och skriftliga prov kan, som antyds i materialet, snarare leda till att bara vissa typer av kunskaper mäts. De här frågorna har diskuterats flitigt i och med reformen av höge utbildningen och diskussionen om ects-betyg och fler betygsteg i högskolan där många studenter varit oroliga för att fler steg ger sämre pedagogik och sämre djupinlärning.
De barn som redan vet att de är svaga eller inte klarar sig behöver inte ytterligare ett skriftligt betyg på det. Däremot är det viktigt att få andra typer av uppföljningar och kommunikation med föräldrarna. Den kan säkert bli både bättre och tydligare, och framför allt behövs det möjligheter att sätta in resurser. Att inte ha betyg eller skriftliga nationella prov innebär inte att ge upp utan tvärtom att andra metoder måste utarbetas. Exempelvis vore det rimligt att ha en läsuppföljning i tredje klass där alla elever ska kunna läsa och skriva, men att det blir upp till klassläraren att kontrollera detta på ett bra sätt, genom läs- och skrivövningar i klassrummet, kanske med enskilda övningar tillsammans med läraren där ingen elev kan “smita undan”. Givetvis måste en sådan kontroll också följas upp och extra insatser finnas för de elever som inte klarar målen.
Det handlar ju i grunden också om vad vi anser att kunskap är. Det blir en väldigt märklig situation om vi ställer kunskap i meningen utantill-rabblande av fakta mot sociala färdigheter eller att vara en “bra medborgare”. Jag håller med om att skolan i hög grad också ska vara en fostrande institution (för att använda ett gammaldags språkbruk) som ska forma barn och ungdomar att bli mogna och socialt välfungerande vuxna individer. Men det står knappast i motsats till att ha kunskap utan är tvärtom en förutsättning. Som situationen ser ut idag finns all möjlig kunskap i betydelsen fakta lätt tillgängligt, så problemen är inte att få tag på fakta utan att värdera dem. En elev kan hitta allt på internet, men det är värdelöst om hon inte kan värdera de fakta. Att lära sig källkritik och att värdera olika fakta är viktigare än att lära sig fakta, men det räcker inte. Att lära sig tänka kritiskt, att se vilka intressen eller ideologier som ligger bakom olika fakta, att lära sig dra slutsatser och ifrågasätta måste vara en av skolans viktigaste uppgifter. Det ligger i min mening också närmare ett klassiskt bildningsideal än att lära sig årtal utantill.
Den typen av självständigt lärande som har blivit vanligt de senaste decennierna har fått mycket skäll och brukar få illustrera den sk flumskolan. Och visst stämmer det att det är studievana barn som gynnas av en sådan pedagogik och det kan vara enklare att “smita undan”. Samtidigt är det viktigt att ta vara på nyfikenheten och viljan att lära. Grupparbeten och projekt är ju också mer likt hur arbetslivet ser ut idag, snarare än “plugg och prov”. Grupparbeten och projekt måste kombineras med mer fasta uppgifter, men jag tror inte vi gynnas av ett antingen-eller-tänkande. En viktig fråga måste vara utvecklandet och det mer allmänna införandet av andra pedagogiska modeller än eget arbete eller katederundervisning. Det finns naturligtvis idag men behövs i mycket större utsträckning. Rollspel, värderingsövningar och andra spel är enkla exempel, kanske gästföreläsare, och studiebesök kan användas mer också. I det sammanhanget är det viktigt att nämna de studiematerial som tas fram av organisationer, myndigheter, arbetsmarknadens parter eller företag. De är tacksamma för lärare att använda och kan säkert belysa en del frågor på ett bra sätt. Samtidigt är det ju otroligt viktigt med källkritik i det sammanhanget, att eleverna lär sig se vem som står bakom ett visst budskap och i vilken mån det representerar ett intresse.
Andra intressanta bloggar om: politik, skolan, skolpolitik, socialdemokraterna, rådslag, betyg, kunskap, bloggrådslag
Snart kommer nästa del i mitt bloggrådslag om skolan, och jag ser fram emot mer kommentarer på de som ligger ute (del 1, del 2). Så länge kan ni läsa några andra sossar som skriver om skolan.
Kajsa Borgnäs: Kunskapskapitalism
Peter Gustavsson: En skola för jämlikhet
Claes Nordmark: Till (s)kolrådslaget - inför mer röresle på schemat
Läs också Lilian Sjölunds lärarblogg med “synpunkter från fältet”.
Andra bloggar om: politik, skola, bloggtips, socialdemokraterna, rådslag
Imorgon förmiddag ska jag ha högmässa i Köpings kyrka. Redan nu kan man läsa predikan i min predikoblogg: Enhet bygger på tillit, inte rädsla. Det handlar om hur verklig enhet inte betyder att trycka ner olikheter, utan att låta olikheterna vara med när vi samlas kring ett centrum.
I predikobloggen finns också en betraktelse från i onsdags: Att välja kärleken.
Det är knappast någon överdrift att påstå att regeringen Reinfeldts första år har varit allt annat än framgångsrikt. Förutom opinionssiffrorna har de lyckats reta upp fack och arbetsgivare, Reinfeldt är i det närmaste osynlig, till och med när hans ministrar så råkar i luven på varandra att en av dem avgår. Men nu verkar faktiskt Reinfeldt ha hanterat den uppseglande rondellhundskrisen (om man kan kalla den för det) med bravur. Utan att tveka på att pressfrihet råder har han tagit oron på allvar. Och hans första svar på alla frågor är inte “pressfriheht råder och de får trycka vad de vill” utan “Sverige ska vara ett land där kristna och muslimer kan leva sida vid sida i ömsesidig respekt”. Genom det har han visat att den relevanta frågan är just detta, risken för ökande islamofobi och motsättningar i det svenska samhället, snarare än att hårdnackat lägga krutet på att försvara en pressfrihet som inte är hotad.
Sen kan man väl hålla med om att ambassadörer från muslimska länder inte är de viktigaste parterna i det här, utan de svenska muslimerna. Men genom att tidigt uttala sig, besöka en moské och sedan träffa ambassadörerna har han visat att Sverige inte vill vara ett islamfientligt land. För en gångs skull är jag faktiskt lite stolt över statsministern. Inte för att det lär sitta i särskilt länge, men ändå.
Uppdatering: Vänstra stranden hade visst skrivit nästan samma sak som jag, redan igår.
Andra intressanta bloggar om: politik, islam, reinfeldt
Det här är det andra inlägget i mitt bloggrådslag och behandlar fråga 2 och 3 i socialdemokraternas rådslagsmaterial om skolan. Eftersom ämnena ligger nära varandra har jag skrivit om dem i samma inlägg även om det blir lite längre. Mer om bloggrådslaget och tidigare inlägg finns här. Hela rådslagsmaterialet finns här.
2. Hur kan vi bryta klassamhället så att alla elever, oavsett föräldrarnas bakgrund, verkligen kan nå målen?
3. Hur kan vi förena valfrihet med en gemensam skola där elever med olika bakgrund lär sig tillsammans?
Den ojämlikhet och olika villkor som gäller för barn i svenska skolor går inte att diskutera utan att också se på driftsformerna. Friskolorna och konkurrensen på skolområdet har bidragit till den ökade segregeringen av den svenska skolan, även om de inte är orsaken.
Ett jämlikare stöd till olika barn måste innebära en översyn av friskolornas roll. Friskolorna ska inte förbjudas men det finns ett inneboende problem att kommunerna tvingas betala utan att kunna kontrollera kostnaderna. Skolpengssystemet och en i många fall närmast fri etablering av friskolor gör att kommunerna tvingas sprida kostnaderna utan att kunna påverka dessa. Konsekvenserna blir att de kommunala skolorna - som kommunpolitikerna kan påverka - drabbas. Friskolorna tar inte heller tillräckligt ansvar utan “tar” de elever som kostar minst och lämnar kommunerna med dyra elever. Konsekvensen blir att friskolorna i vissa fall dränerar de kommunala skolorna. Det är onekligen så att även om det är gratis att gå i friskola så är det de resursstarka föräldrarna - ekonomiskt eller utbildningsmässigt - vars barn väljer att gå i friskola eller i “bra” kommunala skolor med andra barn med välutbildade föräldrar. Valmöjligheten i sig förstärker segregationen även om tanken var tvärtom.
Jag tror att en rad åtgärder behövs. Större rättigheter för kommuner att vägra friskolor och tydligare regler som tvingar friskolorna att ta dyra elever. Kanske tvinga alla frigymnasier att ha yrkesförberedande program och ett aktivt mångfaldsarbete för att motverka social och etnisk snedrekrytering till den egna skolan. Friskolorna borde också kunna använda kopplingen till närings-/yrkeslivet för att bli attraktiva för jobblängtande skolungdomar genom praktik och på andra sätt förstärka de yrkesförberedande programmen. En översyn av lärarnas arbetsvillkor i friskolor kontra kommunala behövs också för att göra förutsättningarna mer lika.
Det behövs självklart också bra kommunala skolor i alla kommuner - det borde vara olagligt att inte ge möjlighet till kommunal skola som nu sker på vissa håll. Vinstmöjligheterna för skolor bör ses också över. Att företag har som enda affärsidé att ta ut vinst från skattepengar genom att driva skolor är högst tveksamt. Det betyder inte att det inte ska vara tillåtet för företag att driva skolor. Det finns flera exempel på företag som driver skolor men där huvudsyftet inte är att göra vinst på skattepengar utan att säkra rekryteringen och tillgången på arbetskraft. Exempel på det är ABB som sedan många år tillbaka driver skola med industri- och naturvetenskapliga program i Västerås och Ludvika, och även Volvo har motsvarande gymnasieprogram.
Tydligare statlig styrning behövs för att tvinga kommunerna att ge stöd till dyra elever, skolpeng räcker inte. Det gäller oavsett om eleverna går i friskolor eller kommunala skolor. Om många dyra elever samlas på vissa skolor blir totalkostnaderna högre. Det är i sig ett viktigt skäl mot segregering men om det är så det ser ut måste pengarna följa kostnaderna.
I grunden består ju problemet med segregerade skolor och ojämlika villkor för olika barn på större samhällsproblem än bara skolan. Boendesegregationen är stark och påverkar hela skolsystemet. Tyvärr verkar inte heller fria val för eleverna eller betygsintag minska segregationen, tvärtom. Kanske kan en lösning på problemet vara att göra större skoldistrikt eller områden, så att barnen ändå får gå tillsammans med barn från andra bostadsområden. Bussning har diskuterats och kritiserats länge och jag vet inte om det är en lösning i sig, samtidigt som det är helt nödvändigt att se till att skolorna blir med “blandade”. Nyckeln är tror jag att inte i första hand se till skolorna med stora problem utan att se till de mest homogena skolorna - de där nästan alla elever har välutbildade föräldrar med medelklassbakgrund. Dels för att de skolorna som har mycket resurser måste kunna ta ansvar för fler elever, dels för att barnen i de skolorna måste få egna erfarenheter av att Sverige är ett mångkulturellt land och ett samhälle där människor tyvärr fortfarande har olika förutsättningar. Om vi ska ha ett sammanhållet samhälle räcker det inte med att alla barn får en bra utbildning. Vi måste också vara medvetna om att människor har olika erfarenheter, förutsättningar och möjligheter. Många av de barn som fått en bra utbildning har tyvärr också levt väldigt skyddade liv. Möjligheterna att på sikt få ett sammanhållet samhälle byggt på solidaritet minskar om stora delar av befolkningen har växt upp utan att möta människor som har andra erfarenheter. Det gäller i minst lika hög grad social bakgrund och klass som de som har bakgrund i andra länder.
I rådslagsmaterialet ställs frågor om hur man kombinerar valfrihet och mångfald med jämlikhet och sammanhållning. Jag är inte säker på att det är helt möjligt. Och i nuläget är valfriheten i mycket en valfrihet för de redan resursstarka att välja bort “problem”. Frihet och valfrihet är inte samma sak och kanske måste friheten för alla att få en bra utbildning innebära att vissa grader av valfriheten skalas bort. Det betyder inte att utbildning ska bli helt styrd och friskolor förbjudas, men vi måste våga ställa frågan om det verkligen är värt vad det kostar att några kan välja helt fritt, såväl i pengar som i ökad ojämlikhet.
Andra intressanta bloggar om: politik, bloggrådslag, skola, socialdemokraterna, friskolor, jämlikhet,
[Uppdaterad] Om en liten stund har Heroes premiär på TV4, nästan ett år efter ursprungspremiären. Serien har gått otroligt bra i USA och snart har säsong 2 premiär. Jag har tyckt att Heroes är ganska överskattad, framför allt drar den stolpiga och övertydliga dialogen ner tempot och gör att den ibland gränsar till alltför pretto. Men det är onekligen spännande. Och några karaktärer kan man inte låta bli att gilla, framför allt cheerleadern Claire. Och piloten är faktiskt inte någon höjdare jämfört med resten av serien, så håll ut eftersom den hämtar sig rätt snabbt.
Mer intressant än själva serien är att den föräras en “riktig” artikel i Svenska dagbladet - visserligen på nöjessidorna och inte kultursidorna, men ändå inte som ett tv-tips. Jag har skrivit om det förut, tv-serier tas inte på tillräckligt stort allvar som kulturform, trots att de såväl ekonomiskt som konstnärligt alltmer närmar sig filmbranschen. Fler manusförfattare, regissörer ch skådespelare går inte bara från tv till film utan tvärtom också. Tv är hett, helt enkelt. Men fortfarande har svenska tidningar en tv-bevakning som mest består av en krönika och tv-tips. Så artiklar på nöjessidorna är ett steg framåt. Hur länge dröjer det innan tv-premiärerna (förutom möjligen svt:s storsatsningsdramaproduktioner) recenseras med samma allvar som filmpremiärerna?
Uppdatering: Nu har även DN sent omsider skrivit en rejäl artikel om Heroes.
Andra intressanta bloggar om: tv, heroes, tv4, kultur
Idag har jag mycket att göra så det blir inget bloggande. Läs istället Pelles pedagogiska uträkning av fribelopp och studiemedel. I ett enkelt räkneexempel avväpnar han alla argument för ett avskaffat fribelopp annat än de rent ideologiska. En student som jobbar upp till taket får mer pengar än en som tar fullt studiemedel. Read it and weep.
Jag har skrivit om fribelopp för länge sen i gamla bloggen.
Andra bloggar om: politik, tips, utbildning, fribelopp, studiemedel
Kanal 9 dök upp som ny kanal i våras och satsar nu inför höstsäsongen på stora serier som sänts tidigare i Sverige men som håller för en andra omgång. Kanske ett smart sätt att konkurrera med de stora kanalerna utan att ge sig in i budgivningen på nya (dyra) serier.
Särskilt glad blir jag över att de ikväll börjar sända Drömmarnas tid (American dreams) vars två första säsonger sänts i svt för ett par år sedan men som tyvärr gick ganska obemärkt förbi och inte alls fick den uppmärksamhet och erkännande den förtjänade. Förhoppningsvis kommer vi få se även den tredje säsongen som inte visats i Sverige tidigare.
Drömmarnas tid handlar om 60-talets USA, speglad genom familjen Pryor i Philadelphia. De stora politiska och kulturella förändringarna skildras både i de stora skeendena och i familjens eget liv. En traditionell fyrabarnsfamilj som utsätts för ganska svåra spänningar när de family values föräldrarna tagit för givna ifrågasätts av såväl barnen som samhället omkring dem och i viss mån de själva. Rasism, kvinnlig frigörelse och vietnamkriget är några av de stora återkommande ämnena men serien lyckas också fånga ett mer subtilt kulturskifte. Ett återkommande inslag i serien är American bandstand där dottern Meg dansar och sitter i publiken, och där klassiska 60-tals hits framförs av dagens artister - Usher, Kelly Clarkson och Alicia Keys för att nämna några.
Om du missade serien när den gick i svt finns chansen att se den nu - och det är inte bara en välgjord serie utan faktiskt en riktigt intressant skildring av en politiskt spännande tid.
Ett annat kärt återseende som har några fler år på nacken är Livet runt trettio (thirty-something) som hade premiär i USA redan 1987 och som började sändas 1989 på TV3 i Sverige. Serien gick i fyra säsonger och var otroligt populär. En av huvudrollerna spelades av Timohy Busfield som senare spelat i bl a Vita huset och Studio 60. Andra serier som visas på nian i höst är amerikanska The Office, Uppdrag: Mord, sjukhusserien Green wing och Kommisarie Morse.
Drömmarnas tid har premiär ikväll kl 20.05, Livet runt trettio imorgon måndag kl 17.10.
Andra intressanta bloggar om: kultur, tv, kanal 9, drömmarnas tid, livet runt trettio, tv-serier
You are currently browsing the Marta Axner weblog archives for september, 2007.
