Marta Axner

Igår tillkännagav Vetenskapsrådet vilka 20 särskilt starka forskningsmiljöer i Sverige som tilldelats sk Linnéstöd. Det är stora anslag, 5-10 miljoner årligen över upp till 10 års tid för forskningssatsningar inom olika områden. Och förutom att det alltid är kul när det delas ut mycket pengar det forskning, så är det extra roligt att ett av dessa områden är på mitt forskningscentrum! Ansökan Religion som samhällsfaktor — aktuella utmaningar för demokrati och rättssamhälle/The Impact of Religion: Challenges for Society, Law and Democracy var alltså en av dem som beviljades stöd - och nu inrättas ett sk Centre of Excellence med forskare från framför allt teologiska och juridiska fakulteterna som i fem olika teman ska forska kring religionens påverkan på samhället. Och i ett av dessa teman (om samspelet mellan samhällsförändring och religiös förändring) ska min kommande avhandling ingå. Huvudsökande är min professor Anders Bäckström och för Juridiska fakulteten är dekan Maarit Jänterä Jareborg ansvarig.

Förutom att det såklart känns superspännande att få ingå i en sådan här forskningssatsning så känns det framför allt jätteroligt att Vetenskapsrådet vill satsa på forskning kring religionens samhällsrelevans. Många religionsvetare har känt av ett ökande intresse, och frågor kring religion och politik, religion i offentligheten och religionsfrågor i samband med lagstiftning - inte minst familjerätt - är aktuella och brännande. Att det nu ges möjlighet att ta ett stort samlat tvärvetenskaplig grepp kring dessa tror jag kan intressera fler än bara de redan engagerade religionsforskarna.

Mer om Impact of religion kan man läsa i ansökan som finns i sin helhet här (pdf på engelska) eller den svenska populärvetenskapliga sammanfattningen här (pdf).

Uppdatering: Kyrkans tidning skriver om projektet.

Andra intressanta bloggar om: forskning, samhälle, religion, vetenskapsrådet, vr, linnéstöd, centre of excellence, religionsvetenskap, Uppsala

Jag har inte skrivit så mycket om FRA-lagen (mer än ett kort ställningstagande). Anledningen till det är dels att jag inte varit så insatt, särskilt i jämförelse med alla andra som skrivit mycket och initierat, dels att jag inte hunnit tänka färdigt - inte om lagen i sig, utan om fenomenet bloggbävning. Och jag vet inte om jag har så mycket mer att skriva nu, mer än att det här onekligen är en brytpunkt för bloggarnas deltagande i den parlamentariska politiken. Jag ska nog reflektera lite till. Läs så länge metareflektioner från erlanderbrigaderna och Ulf Bjereld.

Nu lämnar jag uppsala för grönbete och konfirmadläger vid siljan. Ska försöka hinna med lite bloggande ändå.

Andra bloggar om: politik, fra, bloggbävning

Idag har jag ägnat mig åt Byggnadsnämndens årliga utflyktsdag - varje vår avslutar BN terminen med att besöka några aktuella byggprojekt i olika faser av processen. Det har varit en väldigt lärorik och intressant dag som dels spenderats på promenadavstånd från stadshuset - resecentrum, dragarbrunnsgatan, posthuset samt parkeringshuset grimhild som blivit inbyggt i bostadsrätter - och dels i stråket längs med Dag Hammarskölds väg - akademiska sjukhuset, kvarteret blåsenhus och ultuna. Antagligen skulle jag inte kunna göra dessa olika projekt rättvisa med en rapprot från en itnrycksrik dag, men bara konstatera vilken förmån det är vara med och fatta långsiktiga beslut som spelar roll för människornas vardag i vår stad för lång tid framöver (även om just de projekt vi besökte idag mestadels beslut innan jag valdes in i nämnden 2006).

Mest fascinerad är jag nog trots allt av jätteprojektet resecentrum. Det har sagts förut, men när centrumet och omkringliggande byggnader invigs 2011 kommer det att skifta tyngdpunkten i hela city. Titta gärna på den innehållsrika hemsidan för projektet, där man kan hitta allt från formella dokument till datoranimerade filmer och arkitektritningar. Lägg särskilt märke till hur mycket park det kommer bli runt stationsområdet och hur den nya centralpassagen verkligen kommer binda ihop östra och västra delen av staden.

Apropå centralpassagen fick vi gå ner en bit i den idag, fast den är långt ifrån färdig och öppen för allmänheten. Jag var helt fascinerad, inte minst av sikten mot slottet och hur bred och öppen den kändes. Och det är ju bara att inse när jag läser ovanstående meningar, och funderar på hur många timmar jag idag har ägnat åt att imponerad titta på betongplattor och byggskisser, att jag nog snart blivit betongsosse på riktigt

Andra intressanta bloggar om: politik, stadsplanering, uppsala, resecentrum, betong

Ja, så många kongressrapporter blev det inte från mig. Å andra sidan finns desto fler i kongressbloggen. Och efter helgen kommer uttalanden och pressmeddelanden upp på studentförbundets hemsida. Det var hur som helst en lyckad kongress på många sätt, allt ifrån organisationen till stämningen och besluten.

För mig personligen var det en positiv upplevelse på alla sätt, men kanske framför allt då jag på lördagkvällen fick motta Studentförbundets pris till Ola S Svenssons minne som varje år delas ut till en (nuvarande eller tidigare) studentförbundare som bedrivit “radikal, kritisk och välformulerad idédebatt i tal eller skrift” i Svenssons anda. Jag är otroligt hedrad och stolt över det naturligtvis, särskilt som tidigare pristagare varit några av den yngre generationens viktiga s-debattörer som Nisha Besara, Klas Gustavsson och Katrine Kielos. I det sällskapet är det en ära att få räknas in, och jag måste ju tillstå att mitt beslut att låta bloggen återuppstå nu känns som inte bara rätt beslut utan också att jag har fått en rejäl push att fortsätta skriva också. Det ska nog bli mer idédebatt här framöver…

Andra bloggar om: politik, s-studenter, kongress, pris, idédebatt

För en stund sedan valde s-studenters kongress förbundsledning: Kajsa Borgnäs ordförande, Daniel Gullstrand sekreterare och Linus Samuelsson kassör valdes alla om till ytterligare ett verksamhetsår. Kajsa höll ett (som vanligt) lysande linjetal osm förhoppningsvis dyker upp på hennes blogg snart.

En ny styrelse har också valts, enhälligt i enlighet med valberedningens förslag.

Uppdatering: länk till kajsas tal.

S-studenters kongress rullar på och snart är dag ett över. Jag har gjort debut som mötesordförande tillsammans med superproffset Julia, och vi har hållit tiden och det mesta går bra. Förutom att ventilationen inte fungerat har allt rullat perfekt, vi är till och med i tid. Idag har vi lyssnat på flera talare - Carin Jämtin, Micke Damberg, Nalin Pekgul, Jytte Guteland, Mattias Vepsä och Marita Ulvskog - samt behandlat motioner. De har handlat om allt från vargstammen till skattenivåer och ekologisk bomull.

Största debatten har varit i frågan om s-studenter skulle ta ett uttalande i frågan om Lissabonfördraget. Efter en lugn och saklig debatt ställde sig kongressen med stor majoritet bakom ett uttalande med följande innebörd:

“s-studenter ställer sig positiva till Lissabonfördraget men att frågan om kollektivavtelets ställning och strejkrätten ska vara till fullo utredd och garanterad innan Lissabonfördraget ratificeras av den svenska riksdagen.”
Fullständigt uttalande kommer från redaktionskommittén på söndag.

Nu pågår åsiktstorg resten av kvällen om stadgar, verksamhetsplan och framför allt nytt Högskolepolitiskt program. Allt detta ska sedan debatteras i plenum imorgon och på söndag.

För lite mer färgstark rapporering med bilder rekommenderas igen kongressbloggen.blogg.se

Om ett par minuter inleds s-studenters årliga kongress, denna gång i lärarutbildningens lokaler vid Thorhildsplan i Stockholm. Undertecknad kommer fungera som mötesordförande så det blir kanske inte så mycket bloggat. Följ istället kongressen via kongressbloggen eller s-studenters hemsida.

Andra bloggar om: politik, kongress, s-studenter, socialdemokraterna

Vissa tidningsartiklar, eller i alla fall vissa teman, återkommer varje år som ett brev på posten. Och så här års, bland långtidsväderprognoser över sommaren, rapporter från olyckor med studentflak och fästingvarningar kommer också alltid artiklar om att det är ont om blod. Senast i gårdagens DN (ej på nätet).

Alla får inte ge blod, och reglernas rimlighet kan diskuteras - hur många kvinnor vet med säkerhet om deras (tillfälliga?) sexpartner haft sex med en annan man tidigare, och varför är just norden yttersta gränsen för alltings farlighet - men vi som kan ge blod bör ändå göra en insats. Det tar inte så lång tid, det gör inte så ont och det är faktiskt ganska trevligt. Jag var där igår och tycker att du ska gå dit idag! På lördag är det också internationella blodgivardagen och då kommer det dyka upp blodbussar här och var på välbesökta platser i Sverige.
Närmaste blodcentral hittar du på www.geblod.nu.
Andra bloggar om: blodgivning, vård, blodgivare

Det känns ju nästan lite fånigt att skriva om det här när i stort sett alla andra gjort det redan. Men ändå: regeringen vill avlyssna oss en masse. FRA-lagen är ett galet förslag och vill du veta varför och vad du kan göra kan du läsa mer här.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, övervakning

alltså, det är inte utan att man blir knäsvag. Jag hörde från början till Hillarys supportrar. Och jag tror fortfarande att det inte hade gått att överskatta betydelsen för alla världens kvinnor om världens starkaste (enda?) supermakt skulle ledas av en kvinna. Men nu har det ju i praktiken varit klart länge, och jag skulle med stolthet rösta på Obama om jag kunde. Desto mer när man får se tal som det här.

Uppdatering: det ska alltså finnas en inbäddad video i det här inlägget. Men fast koden syns så syns inte fönstret i posten. skumt. Klicka här för att se Obama tacka Clinton istället.

Andra bloggar om: politik, obama, usa, tal, clinton

I förra veckan presenterades Doktorandspegeln, Högskoleverkets enkät om hur doktoranderna i Sverige upplever sin situation. Många skulle vilja ha bättre introduktion och bättre handledning, och det är slående hur liten skillnad det är jämfört med för fem år sedan då den förra gjordes. Inga stora förbättringar av doktorandernas situation har skett. Mest anmärkningsvärt och alarmerande är hur många kvinnliga doktorander som upplever sexuella trakasserier och upplever sig negativt särbehandlade pga sitt kön. I kombination med att fler kvinnor än män känner hög stress, mår sämre och är mer sjukskrivna (och färre kvinnor stannar i akademien efter doktorsexamen) framkommer en bild av att kvinnor inte har samma möjligheter att verka inom universitetet och högskolor än män.

Om detta skriver doktorandföreträdarna RIKARD LINGSTRÖM, ordförande i Sveriges Doktorandförening, MATTIAS WIGGBERG, ordförande i SFS Doktorandkommitté och ANTON FORSBERG, ordförande i Sveriges Doktorander i en debattartikel i Corren idag.

De skriver bland annat:

Doktorandspegeln visar på anmärkningsvärda skillnader i svaren mellan män och kvinnor i synen på forskarutbildningen. 22 procent av kvinnorna uppger till exempel att de i ”i mycket hög grad” har upplevt stress eller press som har gett negativa erfarenheter, jämfört med 16 procent av männen. Kvinnorna upplever också i högre utsträckning att kraven inom forskarutbildningen är för höga. De kvinnliga doktoranderna känner sig i lägre utsträckning som en del av forskarkollektivet och ser i lägre grad miljön som kreativ. Dessa resultat bör sammantaget ses i perspektivet att andelen kvinnor som varit sjukskrivna i mer än 14 dagar är nästan tre gånger så hög som andelen bland männen.

Var fjärde kvinna svarade att de upplevt att de blivit negativt särbehandlade på grund av kön. Bland männen var motsvarande andel endast sex procent. Så många som nio procent av kvinnorna upplevde också att de någon gång under utbildningen blivit utsatta för sexuella trakasserier .

De stora skillnaderna i svaren bör analyseras utifrån den stora obalans som finns mellan andelen kvinnor och män inom högskolan. Inom forskarutbildningen är andelen kvinnor lägre än inom grundutbildningen, och ju högre man når i den akademiska hierarkin, desto lägre är andelen kvinnor. Mindre än var femte professor är kvinna. Det är inte orimligt att denna obalans också sätter avtryck i hur kvinnor upplever sin arbetssituation om detta också innebär att manliga normer och strukturer dominerar inom verksamheten. Oavsett detta indikerar dessa resultat tydligt att en lång väg återstår innan högskolan kan betraktas som en jämställd arbetsplats.

Andra intressanta bloggar om: politik, jämställdhet, utbildning, forskning, högskoleverket, doktorander

Häromsistens fick jag ett “tipsmail” (pressmeddelande) från magasinet Amos som ges ut av Kyrkans tidning. Det innehöll en artikel om en reporters pilgrimsvandring till IKEA samt en inbjudan till att delta i en gemensam sådan, pilgrimsvandring till IKEA, alltså. (Min favoritspanare Göran Everdahl hade förresten också fått det här mailet och byggde sitt inlägg i helgens Spanarna i P1 bland annat på det.)

Så här står det i pressmeddelandet:

Om två veckor arrangerar magasinet Amos världens första pilgrimsvandring till IKEA. Vi är redan en liten grupp troende, ateister och shopaholics. Vill du följa med? Vandringsvägen är sex kilometer. När vi kommer fram håller Amos huspräst Annika Borg en enkel betraktelse. Därefter erbjuds de som önskar att köpa 200 värmeljus för 29 kronor.

Alltså, jag kan på något sätt förstå hur nån tänkte, att använda pilgrimsmetaforen i ett kontextuellt sammanhang. Eller att vara kyrka där folk ändå befinner sig. Men hur mycket jag är för att söka sig bort från det instängda till vara där folk är, tycker jag att det är något som slagit slint här.

Framför allt är det det sista som stör mig enormt. Extrapris på värmeljus. Jag kan haja om grejen är att mitt i konsumtionshysterins IKEA ha vandring och andakt. Men om hela syftet med grejen är att folk ska shoppa - vad är då poängen? Jag tycker det är på gränsen till osmakligt, eller åtminstone meningslöst. Tramsigt, helt enkelt.

Jag har inget emot IKEA eller värmeljus. Men att ordna ängsliga jippon istället för att ta människors längtan efterlångsamhet och andlighet (som pilgrimstrenden tyder på) på allvar, det är att underskatta människor.

Nej, det finns många platser att pilgrimsvandra på, tillsammans eller på egen hand. Och jag skulle föreslå att man som mål väljer en plats där man kan komma närmare stillheten, sina egna tankar och Gud. Inte en plats där man kan köpa 200 värmeljus för 29 kronor.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om amos, pilgrimsvandring, konsumism, ikea, jippon